Om inventeringen

Senast ändrad: 02 juli 2021

Markinventeringen är en rikstäckande återkommande inventering av marken i Sverige som omfattar totalt ca 20 000 provytor. All mark utom åkermark, bebyggd mark och kalfjäll omfattas. Vid inventeringen beskrivs jordmånen och humus- och mineraljordsprover samlas in för analys av markens kemiska och markbiologiska egenskaper.

Inventeringens design

När Markinventeringen påbörjades år 1983 (under namnet Ståndortskarteringen) var detta början på den integrerade mark- och skogsinventering som fortfarande pågår i samarbete med Riksskogstaxeringen. Vid starten etablerades permanenta provytor spridda över landet, grupperade i så kallade trakter. Trakterna är kvadratiska och består av åtta provytor, utom i sydvästligaste Sverige där de består av fyra provytor. Längden på traktsidorna varierar från 300 m i sydväst till 1200 m i norr. Även avståndet mellan trakterna varierar över landet med tätare provtagning mot söder, detta eftersom landskapet generellt sett är mer heterogent i södra Sverige. Under 1983-1987 inventerades samtliga provytor och sedan dess har de återinventerats vart tionde år.

Det är endast hälften av traktens provytor som används inom markinventeringen. Jordmånsbeskrivning och humusprovtagning utförs på alla dessa provytor, och på hälften av dem även mineraljordsprovtagning (se bild nedan).

Under åren 1993-2002 omfattade Markinventeringen även inventering av markvegetation. Sedan år 2003 är det Riksskogstaxeringen som ansvarar för detta, även om det fortfarande är markinventerarna som utför själva inventeringen.

Traktöversikt över provytornas läge inom trakten.

Arbetets utförande

Jordmånsbeskrivning

De olika horisonterna i markprofilen och jordmånen bestäms utifrån det internationella systemet World Reference Base for Soil Resources (WRB). Några av de variabler som samlas in är:

Humusform – Humusformen bestäms huvudsakligen utifrån vilket material som ingår i humusen samt dess nedbrytningsgrad och struktur, humusens mäktighet samt markens fuktighet. Sju olika humusformer urskiljs som kan delas in i grupperna mår-, mull- och torvtyper.

Jordart – Marklagret delas utifrån sitt bildningssätt in i fem olika jordarter; sediment med hög eller låg sorteringsgrad, morän, häll och torv.

Sediment bildas genom att lösa avlagringar som transporterats med vatten eller vind avsätts. Sedimentjordar betecknas som sorterade eftersom de innehåller endast en eller några få kornstorleksklasser. Dess korn är ofta rundade efter att ha slipats under transporten.

Moränerna bildades under den senaste istiden, dels under istäcket och dels av att material fördes från sin ursprungliga plats med isen. Eftersom stora delar av materialet varit infruset i isen och sedan avsatts mer eller mindre slumpmässigt är moräner osorterade och vassa. De kan dock ha svallats av vatten i efterhand.

Häll registreras där inget löst jordlager finns ovanpå urberget.

Torv registreras om humuslagret är av mår- eller torvtyp och är mäktigare än 50 cm.

Textur – För sediment och morän anges textur, som beskriver jordartens kornstorleksfördelning. Texturen bedöms okulärt samt genom form- och utrullningsprov och är indelad i åtta olika klasser.

Jordmånstyp – Jordmånen utvecklas i den övre delen av marken genom långvarig påverkan av klimat, hydrologi, geologi och organismer. Utifrån ovanstående variabler, ett antal andra, samt markprofilens utseende, bedöms jordmånstypen. Inom markinventeringen urskiljs idag åtta olika jordmånstyper utifrån WRB-systemet. Under åren 1993-2002 urskildes 13 olika jordmånstyper enligt det svenska systemet.

Markprovtagning

Humusprovtagning – Humusprovet tas ned till mineraljordens överkant eller till max 30 cm djup för mår- och torvtyper. För mulltyper tas provet ned till 10 cm djup. Provet är volymbestämt genom att en speciell humusborr används vid provtagningen.

Mineraljordsprovtagning – Tre till fyra prover samlas in från intervallet 0-65 cm under mineraljordens överkant. Om jordarten är registrerad som torv utgår mineraljordsprovtagningen och istället samlas ytterligare ett volymbestämt humusprov in, detta från intervallet 30-50 cm. På de ytor där mineraljordsprover tas samlas även DNA-prov in från humusen, för analys av förekommande svamp-DNA.

Kemiska analyser

De insamlade humus- och mineraljordsproverna skickas till vårt laboratorium där de torkas, vägs och siktas innan en delmängd används till kemiska analyser. Alla prover, såväl humus- som mineraljordsprover, analyseras för pH samt kol- och kvävehalt. Utöver det så analyseras mineraljordsproverna även för utbytbara baskatjoner, utbytbart aluminium, pH mätt i KCl och titrerbar aciditet. Detaljerad information om de kemiska analyserna finns här. Återstoden av proverna lagras i vårt jordprovsarkiv.

Vad händer sedan?

Insamlat data sammanställs och sparas i databasen MiBas. En del finns tillgänglig i verktyget Markinfo, där finns kartor över olika variablers förekomst i landet samt möjlighet att enkelt göra egna beräkningar. Andra data beställs genom att kontakta oss på Markinventeringen. Våra data är tillgängliga för alla, men en uttagsavgift kan tillkomma vid större utplock. Eftersom Markinventeringen och Riksskogstaxeringen utförs på samma provytor finns möjlighet att få ytterligare data kopplad till markvariablerna. Resultatet av insamlingen av DNA-prover finns att se på sidan Svampar i Sverige. Se även Publikationslistan där vi samlat artiklar där våra data använts. 

Sidansvarig: hilda.mikaelsson@slu.se