Fruktmandatsorternas härdighet

• Zonkartans drygt hundraåriga historia
• RST:s zonkarta
• Listor över härdiga fruktmandatsorter

Zonkartans drygt hundraåriga historia

Sveriges Pomologiska Förenings zonkarta 1912-1960

Den första svenska zonkartan för fruktsorter blev klar i början av 1910-talet och presenterades vid den fjärde nordiska trädgårdsutställningen i Köpenhamn 1912 (Dahl 1913). Bakgrunden till kartans tillkomst var att Sveriges Pomologiska Förening (SPF) redan år 1902 hade utarbetat förteckningar över fruktsorter lämpliga för de olika landsdelarna och att dessa behövde uppdateras. I samband med uppdateringen insåg Carl G. Dahl att ”det vore lämpligt att indela landet i större distrikt eller zoner, allt efter möjligheterna för en lönande fruktodling” (Dahl 1913).

Ju längre norrut vi rör oss i Sverige desto strängare blir klimatet, men även i väst-östlig riktning finns skillnader i temperatur- och väderförhållanden. Inte minst påverkar höjden över havet och närheten till Nordsjön och Östersjön klimatet. På zonkartan från 1912, som omfattar fem zoner, har de så kallade februariisotermerna märkts ut och en viss likhet mellan dessa och zonindelningen kan noteras. Fastställandet av zonerna utgick från ett förslag som hade utarbetats av Dahl och som skickades på remiss till landets trädgårdskonsulenter. 

Redan från början påtalades att zonerna bör ses som rättesnören snarare än exakta angivelser för var en viss sort kan odlas. Lokalklimatiska faktorer, till exempel förekomst av sjöar, närhet till skog, och jordens beskaffenhet, kan påverka i endera riktningen. Dahl (1913) gör följande anmärkning ”Det bör måhända påpekas, att inom hvarje zon måste de lokala förhållandena medtagas i beräkningen då det gäller fruktsorter.” Omkring 1940 kompletterade SPF zonkartan med en sjätte odlingszon, vars sträckning börjar i de nordligaste delarna av Värmland och Dalarna och sedan fortsätter norrut längs med Norrlandskusten, som ett bälte innanför zon 5. Kartan med de sex odlingszoner återfinns bland annat i andra upplagan av Dahls pomologi (1943).

Sveriges Pomologiska Förenings (SPF:s) Växtatlas 1961

År 1961 publicerades SPF:s Växtatlas, som på drygt 100 sidor presenterar zonkartor för samtliga län samt zonangivelser för olika växtslag. Förutom frukt- och bärsorter inkluderas ett större antal prydnadsträd, prydnadsbuskar, buskrosor och barrväxter (Ullström 1961). Medtagandet av prydnadsväxter motiverades med ett växande intresse för dessa växtslag och att SPF sedan mitten av 1940-talet utökat sin rådgivning till att innefatta trädgårdens hela växtsortiment. Tillägget av de i jämförelse med fruktsorterna betydligt härdigare prydnadsbuskarna resulterade i att antalet odlingszoner utökades från sex till åtta och zonkartan fick därmed den utformning som den har än idag. Några år senare, 1965, övergick SPF till att bli Riksförbundet Svensk Trädgård (RST) och 1966 utkom SPF:s Växtatlas i en andra upplaga.

Riksförbundet Svensk Trädgårds (RST:s) Växtatlas 1993

I slutet av 1980-talet påbörjades en revision av SPF:s Växtatlas, vilket resulterade i publiceringen av RST:s Växtatlas 1993 (Fernqvist 1993). Den stora förändringen jämfört med Ullström (1961) är att växtmaterialet har utökats. Zonkartan har däremot inte varit föremål för omarbetning, men författaren skriver att ”Det är dock sannolikt att vissa gränsdragningar mellan de olika odlingszonerna kunde behöva justeras. Speciellt tätorters klimatinverkan på härdigheten hos växtmaterialet borde studeras närmare.”(Fernqvist 1993).

I jämförelse med SPF:s Växtatlas innehåller RST:s Växtatlas betydligt fler fruktsorter, vilket är ett resultat av samkörning med arbetet inom dåvarande Nordiska genbankens svenska arbetsgrupp för frukt och bär. Äpplesorterna har ökat från lite drygt 40 till cirka 250, päronsorterna från knappt 30 till cirka 90, plommonen från 17 till drygt 50 och körsbären från 18 till 35. Bland annat har ett större antal lokalsorter inkluderats. Beträffande dessa anmärker Fernqvist (1993) att zonbeteckningen kan vara osäker då den gäller från området varifrån sorten härstammar. Möjligtvis kan vissa sorter vara härdigare än så, men erfarenheter saknas. Vad gäller de mer allmänt odlade sorterna, så baseras dessa på uppgifterna i SPF:s Växtatlas, vilka ”i sin tur vilar på decenniers erfarenheter förmedlade av konsulenter och fruktodlare” (Fernqvist 1993).

Referenser

Dahl, C.G. 1913. Förslag till sortlistor för olika delar af landet. Sveriges Pomologiska Förenings årsskrift 14:25-40.
Dahl, C.G. 1943. Pomologi, beskrivningar över de viktigaste i Sverige odlade fruktsorterna. Del 1 Äpplen. Bonnier, Stockholm.
Fernqvist, I. (red). 1993. RST Växtatlas med zonkartor. Riksförbundet Svensk Trädgård, Täby.
Ullström, K-E. (red.) 1966. SPF:s Växtatlas. 2 uppl. Sveriges Pomologiska Förening, Stockholm.

RST:s zonkarta

Mer information om zonkartan finns på Riksförbundet Svensk Trädgårds webbsida. 

Listor över härdiga fruktmandatsorter

Zonangivelserna i listorna utgår från vad som anges i Riksförbundet Svensk Trädgårds (RST:s) Växtatlas (Fernqvist 1993). Då det noterats att andra publikationer har avvikande förslag på odlingszoner för en och samma sort, så har dessa lagts in i kolumnen ”Övriga källor”. I samma kolumn återfinns även lokalsorter för vilka zonangivelserna baseras på moderträdets växtplats liksom nyare svenska sorter som lanserats efter tillkomsten av RST:s Växtatlas.

• Lista över härdiga äpplemandatsorter

• Lista över härdiga päronmandatsorter

• Lista över härdiga plommon- och körsbärssorter