Köks-, krydd- och medicinalväxterna i Nationella genbanken

De bäst evaluerade, talrikaste och bäst beskrivna arterna är humle och potatislök. Andra dominerande arter är pepparrot, rabarber och sparris. Förutom dessa så ingår jordärtskockor, olika lök-, krydd- och medicinalväxter samt en perenn kronärtskocka. För samtliga insamlade plantor finns en dokumenterad odling före 1950, men de flesta är betydligt äldre än så och troligtvis har några odlats under fler hundra år.

Eftersom uppropet omfattar vitt skilda arter, har evalueringsmetoderna, fyndplatserna och växternas historia varierat kraftigt. Vissa arter har påträffats som odlingsrelikter ute i hagar och ruderatmarker. Detta gäller för många humlekloner som har hittats med hjälp av kartor från 1600-talets första hälft. Fler av dessa kloner säljs idag under varumärket Grönt kulturarv®. Andra arter har genom generationer omhuldats och vårdats i trädgårdar. Exempel på detta är sparrisen från Wäsby som sedan 1889 har växt på samma plats och årligen avnjuts på våren. Eller sparrissängarna som i början av 1900-talet anlades på gården Laxman i Åkarp utanför Lund, där man fram till 1945 sålde sparris till en grönsakshandlare i staden. Av en pepparrot härstammande från Mariestadstrakten tillreddes pepparrotssås till gäddmiddagar. Huset där växten hittades byggdes på 1910-talet och ligger nära sjön Ymsen som var känd för sina goda gäddor. Ett annat exempel är den kryddstarka pepparroten från Hisingen som har ett ursprung från 1930-talet i Brismene och under åren spridits vida omkring bland grannar och släktingar. Fler plantor har liksom denna kunna spårats hur de har flyttats från trädgård till trädgård. Åbrodden med ursprunget i Söbben, Torps socken på Orust är ett annat sådant exempel.