SLU-nyhet

Krycklansymposiet – öppna data, öppna sinnen

Publicerad: 03 oktober 2016
Hjalmar Laudon Foto Meredith Blackburn.jpg

Det trettonde Krycklansymposiet lockade över 80 personer att delta i två sessioner om skogsdiken och om skötsel av små vattendrag. På programmet fanns inbjudna talare från Finland och Kanada. Hjalmar Laudon, professor i skogens biogeokemi och ledare av forskning i Krycklan är nöjd med årets symposium.

-Krycklan handlar om forskningsinfrastruktur, men också om människor. Symposiet är ett sätt att välkomna forskare från hela världen att komma och jobba med oss, men det finns ett viktigt villkor – vi kör med öppna data, berättar Hjalmar Laudon, som också är verksam som forskningsledare inom Future Forests.

Krycklansymposiet har med åren blivit en väletablerad mötesplats för forskare från olika delar av Sverige och världen och också för en hel del deltagare från världen utanför universitetet. Många deltagare återkommer år efter år, och verkar uppskatta den öppna och välkomnande atmosfären.

Små men viktiga

Årets tema var skogsdiken, små skogsvattendrag och kantzoner. Båda är delar i vattenekosystemen som lätt förbises. Riktigt små bäckar som man lätt kliver över utan ansträngning och som kanske inte ens syns under delar av året kan man luras tro saknar betydelse i det stora hela. Men det har visat sig att 85% av vattendragens totala längd utgörs av små bäckar vars avrinningsområden är mindre än en kvadratkilometer.

- De små vattendragen är skogsvattnens kapillärer, det är de som har kontakten med skogsmarken. Det är viktigt att vi börjar se att källflödena inte bara är viktiga nedströms, utan vi måste börja se dem som viktiga i sig, eftersom deras kantzoner styr vattenkvaliteten, säger Hjalmar Laudon.

Är diken vattendrag?

Skogsdiket är en vattendelare bland skogens intressenter. På ena sidan hittar vi dem som vill restaurera diken i syfte att höja skogens tillväxt, på andra sidan dem som ser skogsdikning som problematiskt bland annat ur naturvårdssynpunkt.

- Tanken var att öppna sinnena för nya synsätt och frågeställningar genom att bjuda in experter på både små vattendrag och skogsdiken och försöka kombinera olika perspektiv. Kopplingen mellan de artificiella vattendragen och de naturliga – hur ser den ut? Vad har de gemensamt och vad är unikt?, säger Hjalmar Laudon. Och när ska ett dike behandlas som ett vattendrag? Den frågan är väl lite av pudelns kärna i den här diskussionen.

Fakta:

Bland årets inbjudna gäster fanns David Kreutzweiser, Canadian Forest Service, John Richardson, University of British Columbia, Samuli Launiainen och Ari Lundén från det finska naturresursinstitutet LUKE, Timo Hiltunen från Metsähallitus, som förvaltar statens skog i Finland, samt Axel Anderson, University of Alberta och Chris Evans, Centre for Ecology & Hydrology.

Krycklan Catchment Study inleddes för 35 år sedan av Kevin Bishop och Harald Grip. Sedan dess har det skett än nästan exponentiell ökning av aktiviteter. Idag finns dataset från studien som är unika i sin omfattning och som lockar forskare från hela världen att samarbeta med SLU:s framgångsrika skogsvattenforskare.