SLU-nyhet

Är varmare vårar förklaringen till att stenskvättor får färre och magrare ungar?

Publicerad: 09 november 2017
stenskvaetta_unge_da_300.jpg

Kurvorna pekar nedåt för stenskvättorna som häckar i jordbrukslandskapet utanför Uppsala. De senaste 25 åren har ungarna blivit magrare, färre ungar överlever och antalet häckande par har minskat. Förklaringen verkar inte ligga i att stenskvättan har problem med att anpassa sig till tidigare vårar, enligt en ny studie från SLU. Allt pekar istället mot att något annat har blivit sämre ur stenskvättans synvinkel. Troligtvis är orsaken matbrist, att de inte hittar tillräckligt mycket insekter och andra småkryp.

Resultaten har just publicerats i tidskriften Ecology and Evolution.

Debora Arlt, Tomas Pärt och deras kollegor har följt stenskvättan i jordbrukslandskapet sydöst om Uppsala i 25 år. Även i internationella sammanhang är det här en ovanligt lång dataserie för fåglar i jordbrukslandskapet. I materialet finns en del oroande trender. Till exempel har ungarnas vikt minskat med mer än 2 gram sedan mätningarna inleddes i början av 1990-talet, då medelvikten var 17,5 gram.

– Det är en dramatisk förändring. Ungens vikt har stor betydelse för dess chans att överleva. När den hoppar ut ur boet behöver den reserver. Om ungen är hungrig och sitter och skriker blir den uppäten på en gång, säger Tomas Pärt, professor på institutionen för ekologi.

De har också sett att stenskvättorna får ut färre ungar ur boet och att färre ungar överlever till vuxen ålder. I mitten av 1990-talet fick de häckande paren ut i snitt 4,5 ungar från varje bo och av dessa var det i snitt en unge som överlevde och kom tillbaka för att själv häcka. Nu får de ut tre ungar och i snitt är det en unge i var femte bo som kommer tillbaka. Det varierar förstås mellan åren men den långsiktiga trenden är negativ.

Under samma period har våren börjat allt tidigare – cirka 11 dagar tidigare nu än i början av 1990-talet. Stenskvättan har följt med i uppvärmningen och häckar cirka 7 dagar tidigare i genomsnitt. Men räcker det, undrade forskarna. Insekternas utveckling styrs i stor grad av temperaturen. Kanske lyckas stenskvättorna inte pricka in den tid då tillgången på insekter är som bäst. Kanske har de kommit i otakt med våren.

För att studera detta analyserade forskarna enskilda år för att se om det fanns något samband mellan stenskvättornas förmåga att häcka i takt med våren och hur väl de lyckades med häckningen. Detta var möjligt tack vare att de hade tillgång till en så lång tidsserie. Enligt analysen fanns inget samband mellan hur väl synkroniserade stenskvättorna var med våren och hur bra det gick med häckning och överlevad det året.

– Vår misstanke om att de negativa trenderna berodde på att stenskvättorna inte längre lyckade pricka in bästa tiden för att häcka blev alltså inte bekräftad. Våra resultat visar hur viktigt det är att inte dra slutsatsen att två trender som följer varandra hör ihop – alltså tidigare vår och försämrad fortplantning och överlevnad i det här fallet, säger Debora Arlt, forskare på institutionen för ekologi.

Slutsatsen från studien är att stenskvättans problem sannolikt inte beror på deras förmåga att anpassa sig till att våren kommer tidigare. Men vad kan det då bero på? Vad är det som har förändrats över tid och som kan påverka stenskvättorna? De låga vikterna på ungarna med mera pekar på att det hänger ihop med tillgången på mat, som till stor del består av insekter och andra kryp. Även om stenskvättans problem inte verkar bero på att de inte är synkroniserade med våren kan varmare vårar ändå spela in. Det skulle kunna påverka till exempel tillgången på föda.

Insekter i jordbrukslandskapet har nyligen fått stor uppmärksamhet i samband med en tysk studie som visade på en stor minskning i biomassa. Hur de långsiktiga trenderna ser ut för insekter i Sverige är till stor del okänt även om det finns data för vissa insektsgrupper och miljöer.

– Miljön kan ha försämrats för både insekter och stenskvättor. Om vi visste vad det berodde på kanske vi också skulle kunna förklara varför många andra jordbruksfåglar minskar, säger Debora Arlt.

På sätt och vis är den aktuella studien ändå positiv inför framtiden. Den visar att arter kan anpassa sig till ett varmare klimat och att problemen kan bero på mer lokala faktorer som till exempel påverkar fåglarnas tillgång till mat. Om vi lyckas identifiera dessa faktorer kan vi sätta in åtgärder. I det arbetet är lantbrukarna centrala.

– Det är lätt att skälla på lantbrukarna men jordbruket påverkar den biologiska mångfalden positivt också. Utan dem skulle det överhuvudtaget inte finnas förutsättningar för stenskvättorna och andra arter som är knutna till det öppna jordbrukslandskapet, säger Tomas Pärt.

– Det ligger ju i allas intresse att hitta sätt att långsiktigt bruka landskapet så att det gynnar både biologisk mångfald och produktion, säger Debora Arlt.

Mer information

Debora Arlt, forskare
Institutionen för ekologi; Enheten för landskapsekologi
Sveriges lantbruksuniversitet
018-67 22 29, debora.arlt@slu.se

Tomas Pärt, professor
Institutionen för ekologi; Enheten för landskapsekologi
Sveriges lantbruksuniversitet
018-67 27 04, tomas.part@slu.se

Läs mer om forskningen om stenskvättor på:
https://www.slu.se/forskning/kunskapsbank/ekologi/stenskvattor/

Artikeln

Debora Arlt &Tomas Pärt. Marked reduction in demographic rates and reduced fitness advantage for early breeding is not linked to reduced thermal matching of breeding time. Ecology and Evolution. 2017;1–15. https://doi.org/10.1002/ece3.3603

Pressbilder

(Får publiceras fritt i artiklar om detta pressmeddelande. Fotograf ska anges.)

Färgmärkt hona med en fluga som hon ska mata sina ungar med. Foto: Annika Rastén

En kull på sex ungar som nyss har blivit ringmärkta. De är bara sex dagar gamla. Foto: Debora Arlt

SLU-forskarna har följt stenskvättorna i 25 år. Tack vare den långa tidsserien vet vi till exempel att ungarna väger mindre i dag. Det signalerar att stenskvättan har problem. Foto: Debora Arlt

Stenskvättebo. Foto: Debora Arlt