SLU-nyhet

Bladytans pusselbitsformade cellskikt får sin förklaring

Publicerad: 09 november 2017
cellpussel300.jpg

Cellerna i bladens ytskikt har oregelbundna former, vilket hjälper dem att låsa fast sig med varandra som pusselbitar för att bilda ett robust yttersta cellager. Vad som gör detta tillväxtmönster möjligt är omtvistat, men nu presenteras en tänkbar förklaring av ett internationellt forskarlag med basen vid SLU i Umeå.

Studien syftar till att förstå hur växters celler formas. Växtceller kan ha mycket specifika former, såsom de pusselbitsformade cellerna som finns på bladens ytskikt, epidermis. Denna celltyp ansågs tidigare uppkomma genom att olika delar av cellväggen växer olika snabbt, och att detta leder till att cellväggen buktar inåt eller utåt.

Mateusz Majda har tillsammans med kollegor från SLU och sju andra universitet använt en beräkningsmodell som visar att cellväggar med varierande tillväxthastighet inte ensamt kan förklara uppkomsten av pusselbitsformade celler. Cellväggen som omger cellen måste också ha varierande mekanisk-kemiska egenskaper, vilket gör att cellväggen lättare böjer sig där den är mjukare än där den är mer stel. Forskarna kunde bevisa detta genom att använda avancerade mikroskopitekniker, i kombination med genetiska studier av växter med mutationer som ger avvikande cellväggsegenskaper.

– Cellväggen består av olika typer av sockerarter och proteiner. Vi har visat att cellens tillväxt och form i hög grad styrs av lokala förändringar i förekomsten av vissa sockerarter, säger Mateusz Majda, som är doktorand vid SLU i Umeå och försteförfattare till artikeln.

Genom att analysera mutanter med ett brett spektrum av defekter kopplade till viktiga cellväggskomponenter, visade forskarlaget att även små förändringar i cellväggens uppbyggnad leder till svåra defekter hos epidermis-cellerna. En beräkningsbaserad modelleringsmetod pekade sedan på att det behövs varierande mekaniska egenskaper i cellväggen, för att en oregelbunden tillväxt ska komma till stånd hos celler som är utsatta för tryck. Sådana mekaniska variationer kunde sedan påvisas med hjälp av atomkraftsmikroskopi (AFM) i raka cellväggar före dessa förändringar, samt i ett mycket tidigt skede av cellutbuktningen.

– Cellväggar är huvudkomponenten i trä, och utgör merparten av den industriellt intressanta markbundna biomassan. Vi har studerat cellväggsbildningen på en hittills oöverträffad detaljnivå, och ökad kunskap om de biokemiska processerna innebär att vi på lång sikt kan utveckla nya metoder för att modifiera biomassan, säger Stéphanie Robert, som är universitetslektor vid SLU i Umeå, och artikelns huvudförfattare.

Resultaten publicerades den 6 november i en artikel i tidskriften Developmental Cell av forskare från Sveriges lantbruksuniversitet och kollegor från Uppsala universitet, Université de Lyon, Lunds universitet, Universitetet i Wroclaw, Umeå universitet, University of Potsdam och University of Cambridge.

Mer information

Kontaktpersoner

Mateusz Majda, doktorand
Umeå Plant Science Centre
Institutionen för skoglig genetik och växtfysiologi
Sveriges lantbruksuniversitet
090-786 55 16, mateusz.majda@slu.se

Stéphanie Robert, universitetslektor
Umeå Plant Science Centre
Institutionen för skoglig genetik och växtfysiologi
Sveriges lantbruksuniversitet
076-767 45 95, stephanie.robert@slu.se

Artikeln

Mateusz Majda, Peter Grones, Ida-Maria Sintorn, Thomas Vain, Pascale Milani, Pawel Krupinski, Beata Zagorska-Marek, Corrado Viotti, Henrik Jönsson, Ewa J. Mellerowicz, Olivier Hamant & Stéphanie Robert. Mechanochemical polarization of contiguous cell walls shapes plant pavement cells. Developmental Cell 43, 290–304, November 6, 2017.
https://doi.org/10.1016/j.devcel.2017.10.017

Pressbilder

(Får publiceras fritt i artiklar om detta pressmeddelande. Fotograf ska anges.)

Illustration av pusselbitsformade epidermisceller på ett blad. De kaffebönsformade strukturerna är bladets klyvöppningar. Illustration: Mateusz Majda

Mateusz Majda. Foto: Stéphanie Robert