SLU-nyhet

Glädjande om insjöfisk: Kvicksilverhotet kan vara på väg att blåsa bort

Publicerad: 22 november 2017
gaedda_anders_asp300.jpg

Kvicksilver finns med på Världshälsoorganisationens tio-i-topp-lista över kemikalier som hotar den globala folkhälsan. I mer än hälften av Sveriges insjöar och vattendrag innehåller fisken t.ex. så mycket kvicksilver att den bör undvikas som föda. Till råga på allt har det inte heller gått att se någon lösning på problemet, men ny forskning inger hopp: kvicksilverproblemet kan mycket väl vara på väg att blåsa bort.

Resultaten publiceras idag i den ansedda tidskriften Scientific Reports, av en svensk-kinesisk-schweizisk forskargrupp.

– Vår forskning visar att det kan vara riskfritt att äta svensk insjöfisk inom några årtionden, om vi fortsätter med dagens förebyggande åtgärder. Det handlar inte längre om århundraden, som vi trodde tidigare, säger Kevin Bishop från Sveriges lantbruksuniversitet, en av forskarna bakom studien.

Det forskarna nu redovisar är den första massbalansen som har gjorts för kvicksilver i ett myrområde (Degerö stormyr i Västerbotten), dvs. en mätning av samtliga flöden av kvicksilver till och från myren. Studien blev möjlig efter ett nästan tioårigt arbete med att ta fram en utrustning som är tillräckligt känslig för att kunna mäta flöden av kvicksilvergas mellan atmosfären och landskapet. Att tio gånger per sekund under ett års tid ha undersökt huruvida kvicksilvergas flödar in i myren eller ut ifrån den, är i sig en stor teknisk bedrift, men det verkligt anmärkningsvärda är resultaten.

– Den första mätserien över ett helt år visade att flödet av kvicksilvergas från myren till atmosfären är dubbelt så stort som inflödet av kvicksilver via regnvatten, vilket är häpnadsväckande. Det måste innebära att den halvering av kvicksilverhalten i atmosfären som har åstadkommits under de senaste 20 åren har vänt riktningen på flödet av kvicksilver mellan atmosfären och myren, säger Mats Nilsson från SLU.

Med den takt som kvicksilver nu försvinner uppskattar forskarna att allt upplagrat kvicksilver i myren kommer att ha försvunnit inom bara några årtionden, merparten till atmosfären. Det här är mycket goda nyheter, eftersom torvmarker är så förorenade med kvicksilver att de påverkar den fisk som lever nedströms i sjöar och vattendrag.

Det faktum att det inte verkade gå att göra något åt kvicksilversituationen, har gjort det bekvämt att blunda för problemet. Den offentliga uppmärksamheten har hellre lagt fokus på nya föroreningar som kan finnas i miljön, än på den till synes olösliga gamla hälsofaran.

– Ett närmast hopplöst problem verkar alltså plötsligt vara på väg att lösas, och det betydligt snabbare än vi någonsin kunde ha hoppats på, säger Kevin Bishop. Förutsatt att vi fortsätter vårt framgångsrika arbete mot spridning av kvicksilver i miljön. Kvicksilvret tycks sakta men säkert blåsa bort.

Om resultaten visar sig vara giltiga för torvmarker i allmänhet, kommer de FN-ledda ansträngningarna för att minska de globala utsläppen av kvicksilver att få allt större betydelse för Sverige och andra länder som har liknande problem med kvicksilver i sötvattensfisk, bland annat Finland, Kanada och USA.

--------------------

UPPDATERING AV PRESSMEDDELANDE 171123

Efter publiceringen av detta pressmeddelande har det ställts frågor om den kvicksilvergas som pyser ut från myren: Är den hälsofarlig, och vart tar detta kvicksilver vägen? Kevin Bishop har följande kommentar:

– Halterna i luften är ofarliga. Kvicksilverångan från myrarna hamnar någon annanstans – mest troligt i skogsmarken. I skogsmark finns kvicksilver i en form som inte tas upp lika lätt av fisk och vilt. I torvmark/myrar är förhållandena sådana att kvicksilver omvandlas till en form (metylkvicksilver) som lätt tas upp av organismer, och dessutom transporteras metylkvicksilvret från marken till sjöar och vattendrag. Att kvicksilverångor förs bort från torvmark/myrar och faller ned över skogsmark, eller de flesta andra miljöer, kommer att bidra till minskade kvicksilverhalter i fisk, och troligen inte leda till något annat lika allvarligt problem.

--------------------

Mer information

Kevin Bishop, professor
Institutionen för vatten och miljö; Sektionen för geokemi och hydrologi
Sveriges lantbruksuniversitet, Uppsala
+46 (0)70-638 25 17, kevin.bishop@slu.se
https://www.slu.se/cv/kevin-bishop/

Mats B. Nilsson, professor
Institutionen för skogens ekologi och skötsel; Enheten för markbiologi
Sveriges lantbruksuniversitet, Umeå
+46 (0)70-688 44 09, mats.b.nilsson@slu.se

Den vetenskapliga artikeln
Stefan Osterwalder, Kevin Bishop, Christine Alewell, Johannes Fritsche, Hjalmar Laudon, Staffan Åkerblom & Mats B. Nilsson. (2017). Mercury evasion from a boreal peatland shortens the timeline for recovery from legacy pollution. Scientific Reports, DOI:10.1038/s41598-017-16141-7 freely available at www.nature.com/articles/s41598-017-16141-7

Länk till artikel om den kvicksilverproblematik som vi måste hantera idag
"Gäckande kvicksilver utmaning för forskarna". Från Skog & framtid nr 1, 2016 – se s. 20–22.
https://www.slu.se/globalassets/ew/org/centrb/f-for/pdf/skog_och_framtid_nr1-2016_lowres.pdf

Pressbilder

(Får publiceras fritt i artiklar om detta pressmeddelande. Fotograf ska anges.)

Kvicksilverflöden till och från Degerö stormyr i Västerbotten i gram per kvadratkilometer och år. Illustration: Michael Kvick

Gädda i sjö i Dalarna. Fotograf: Anders Asp, SLU

 

Fotografier från Degerö stormyr. Alla mätningarna av kvicksilvergas gjordes i direkt anslutning till den gröna kupolen, men just denna mätutrustning syns inte på fotot. Fotograf: Jenny Svennås-Gillner, SLU