SLU-nyhet

Växtbioteknik ur ett skandinaviskt perspektiv

Publicerad: 24 november 2017

Det är viktigt att de skandinaviska länderna får igång det biobaserade företagandet för att ta tillvara tillväxtmöjligheterna i bioekonomin – och här är växtbiotekniken en viktig pusselbit. Det säger åtta växtforskare från Sverige, Norge, Danmark och Finland i en artikel i tidskriften Physiologia Plantarum.

Skandinavien är inte bara unikt när det handlar om klimat, temperatur och dagslängd, utan också tack vare sina specifika regler kring användning av gödsel och bekämpningsmedel. Sorter av grödor, anpassade till regionen, har utvecklats både inom statligt finansierade program och av mindre förädlingsföretag.

Dessvärre leder den nuvarande globala trenden, med stora och få företag, till att växtförädlingen koncentreras till få grödor utvecklade för stora marknader. Det innebär stora framtida utmaningar för att få fram sorter anpassade till de unika förutsättningarna i den skandinaviska regionen. Därför hävdar forskarna att statliga satsningar på förädling av grödor just för denna region är av största vikt, för att vi ska kunna nå ett hållbart jordbruk med minskad negativ miljöpåverkan, till exempel minskad användning av bekämpningsmedel och en effektiv användning av gödsel.

En ytterligare utmaning är klimatförändringarna med en förlängd odlingssäsong och ett förändrat nederbördsmönster, vilket kommer att medföra ett ökat tryck från skadeinsekter, växtsjukdomar, och annan stress på grödorna. Dessa problem kan bara lösas genom att någon utvecklar sorter av grödor som passar för de specifika odlingsförutsättningarna i varje region. Växtförädling är en långsam process där genteknik kan vara till hjälp för att vi snabbare ska kunna möta dessa utmaningar.

Europa ses ofta som enhetligt politiskt restriktivt gentemot genteknik. I realiteten är dock variationen stor mellan länderna. Mellan 2004 och 2014 röstade Finland och Sverige enligt de vetenskapliga rekommendationerna, när EU skulle avgöra om nya GM-växter skulle bli godkända eller inte, medan Danmark röstade emot ett godkännande i 40 procent av fallen.

- I januari 2017 kunde vi dock notera ett trendbrott vad det gäller Sveriges tradition i att följa EFSAs rekommendationer, när Sverige röstade emot ett godkännande för odling av två majssorter med insektresistens och herbicidtolerans, berättar Dennis Eriksson, forskare i Mistra Biotech vid Sveriges Lantbruksuniversitet och medförfattare till artikeln. Argumentet var att odling av dessa två sorter skulle vara i konflikt med det svenska miljömålet om en giftfri miljö eftersom användningen av ogräsmedlet glufosinat, som är förbjudet i Sverige, skulle kunna öka i EU.

I Skandinavien är Danmark det enda EU-medlemslandet som implementerat Direktiv (EU) 2015/412, som medger nationella förbud mot odling av de genetiskt modifierade (GM) grödor som är godkända inom EU. Att övriga länder i Skandinavien inte åberopat detta är i och för sig inte förvånande då de godkända majssorterna inte är aktuella för odling i norra Europa.

- Det blir intressant att se hur övriga länder i Skandinavien ställer sig till direktivet om andra GM-sorter når den europeiska marknaden, säger Dennis Eriksson, och fortsätter, det är trots allt tydligt att de skandinaviska länderna, främst Finland och Sverige, representerar en innovationsvänlig och vetenskapligt motiverad attityd gentemot växtbioteknik jämfört med delar av övriga Europa.

Om man tittar på allmänhetens inställning till genteknik så är den något mindre negativ i dessa länder jämfört med Europa i övrigt, med undantag för Norge. Även om det är svårt att avgöra om det är den nationella policyn gällande växtbioteknik som avspeglar sig i opinionen, eller om det är tvärt om, så verkar det åtminstone inte finnas någon konflikt mellan de två, säger författarna till artikeln.

De relativt små marknaderna i Skandinavien är en begränsande faktor för privata investeringar i regionalt anpassad växtförädling. Förutom vikten av betydande långsiktiga statliga investeringar är det även viktigt att diskutera vilken roll innovativa lösningar inom växtforskningen och förädlingen har och hur dessa ska regleras.

Alla de skandinaviska länderna positionerar sig ganska väl inom den övergripande strategin att utveckla hållbara bioekonomier i Europa, och de flesta av dem har också antagit en nationell strategi för bioekonomi. Författarna påpekar också att en strategi får sitt värde genom att ha en tydlig plan för hur den ska implementeras, och att växtbiotekniken kan utgöra ett viktigt verktyg i förverkligandet av hållbarhetsstrategierna.

Sidansvarig: anna.lehrman@slu.se