Gödsling med rötrest, vedaska, humanurin, flyt- och fastgödsel – effekter på skörd och markens mikrober

För höga halter kadmium i spannmål som vi konsumerar försämrar folkhälsan och för höga halter tungmetaller i marken kan påverka mikrobsamhället negativt. Speciellt viktiga är aktiva populationer av kvävefixerande baljväxtbakterier och mykorrizasvampar då de kan förbättra tillgången till och grödans upptag av kväve samt annan växtnäring. Därför ville en forskargrupp bestämma effekten av gödsling med rötrest, vedaska, humanurin, samt flyt- och fastgödsel på skörd och upptag av växtnäring och tungmetaller i grödan samt effekt på markens baljväxtbakterier och mykorrhizasvampar. Man undersökte hur snabbt växtnäringen blev tillgänglig och hur detta påverkades av restproduktens pH, kalkverkan och mängd organiskt material.

Forskarna utvärderade restprodukterna enskilt eller i kombinationer i krukförsök med vårvete och rödklöver samt i fältförsök med vårvete. Som jämförelse ingick också gödsling med handelsgödsel (NPK) samt en icke gödslad behandling. I försöken ingick tre olika jordar; lera, finmo och lerig morän. I dokumentationen ingick avkastning och kemisk sammansättning hos vetekärna samt halm och hela klöverskott. Efter skörd provtog forskarna jorden och bestämde halten av olika näringsämnen och tungmetaller, pH (surhetsgrad) och elektrisk ledningsförmåga (EC, ett mått på salthalten i marken). Mikroorganismsamhällena karakteriserades dels genom att mäta dess funktionella profil, dvs hur de använde olika kolföreningar, och dels genom att bestämma sammansättningen på byggstenar i organismernas cellmembran. Antalet baljväxtbakterier skattades och baljväxtknölar på klöverrötterna räknades. Forskarna bestämde skillnaden mellan hur mycket växtnäring och tungmetaller som tillfördes med restprodukten samt bortfördes med skörden. Detta för att bedöma om halterna i jorden kan förväntas minska eller öka vid upprepad användning av de olika restprodukterna.

Alla restprodukterna, utom den fasta stallgödseln ökade skörden det första året. Rötrest och urin, som innehöll mycket klorid, gav kadmiumhalter i vetet som vid konsumtion kan innebära risk för negativa hälsoeffekter. Det är alltså viktigt att ta med restprodukternas kloridhalt i bedömningen för att minska risken för höga kadmiumhalter i vete. Gödsling med aska gav däremot låg kadmiumhalt i vetet, men ledde till ett större överskott av kadmium och andra tungmetaller i jorden. Det ger risk för långsiktig anrikning i jorden om man gödslar med aska ofta. Restprodukterna hade också effekt på markens mikrobsamhälles storlek och struktur vilket ger möjligheter att aktivt förvalta t.ex. baljväxtbakterier och mykorrhizasvampar i marken. Man hittade inte någon negativ effekt på markmikroberna av den tillförda mängd lättillgänglig växtnäring med restprodukterna som användes i detta projekt.

Eva Salomom