SLU-nyhet

Genetiska skillnader påverkar hur mycket granplantor skadas av snytbagge

Publicerad: 25 september 2017
skogsentomologi-ingress.jpg

Snytbaggar orsakar stor skada i skogsplanteringar genom att gnaga av barken på nyplanterade barrträdsplantor. Resultat från två stora fältförsök visar att det finns en tydlig genetisk variation i hur mycket plantorna skadas. Genom att välja mer motståndskraftigt material bör det vara möjligt att minska plantdödligheten med 10-20 procent.

Svenskt skogsbruk bedrivs i huvudsak genom kalavverkning och därefter återbeskogning med planterade granar och tallar. Dessa plantor är till största delen av förädlat material där ett urval gjorts i flera omgångar för att träden ska ha anlag för god tillväxt.

Nu har forskare från SLU, Umeå universitet, Skogforsk och det spanska forskningscentrat MBG-CSIC undersökt om det finns genetisk variation i hur mycket granplantorna blir angripna av snytbaggar.

I ett första fältförsök i Uppland planterades 200 plantor av vardera 52 halvsyskonfamiljer (frön från ett moderträd men pollen från olika fäder). Totalt ingick därmed 10 400 plantor planterade i ett försöksupplägg med slumpmässig placering. Ett uppföljande försök med 24 av de ursprungliga halvsyskonfamiljerna startades två år senare. Forskarna registrerade mängden snytbaggeangrepp, kondition och tillväxt på varje planta vid flera tillfällen under första och andra tillväxtsäsongen.

Resultaten visade en måttligt stor men ändå tydlig genetisk variation i resistens mot snytbagge. Särskilt betydelsefullt är att denna variation överensstämde mycket väl mellan de två fältförsöken trots att väder och andra yttre förhållanden skilde sig åt.

Nyplanterade plantor blir i stor omfattning ringbarkade och dödade av snytbaggarnas gnag. Därigenom är snytbaggen den ekonomiskt viktigaste skogsskadeinsekten i Sverige. Risken för skador kan minskas på flera sätt, till exempel genom bra markberedning och genom att plantskolan förser plantorna med en skyddande beläggning.

Att utnyttja den genetiska motståndskraften skulle vara ett kostnadseffektivt sätt att pressa ner skadenivån ytterligare. Det kan ske genom att helt utesluta de mer mottagliga familjerna ur förädlingsprogrammet eller genom att satsa på mer resistenta plantor när man bedömer att risken för angrepp är stor. Med hjälp av sådana strategier skulle plantdödligheten kunna minskas med ca 10-20 procent.

Studien är publicerad i Tree Genetics and Genomes.

Se artikeln:

Zas, R., Björklund, N., Sampedro, L., Hellqvist, C., Karlsson, B., Jansson, S. & Nordlander, G. 2017. Genetic variation in resistance of Norway spruce seedlings to damage by the pine weevil Hylobius abietis. Tree Genetics and Genomes. 13: 111. https://doi.org/10.1007/s11295-017-1193-1


Kontaktinformation

Göran Nordlander, professor
Institutionen för ekologi, SLU
goran.nordlander@slu.se, 018-672365, 0730-204268