SLU-nyhet

Mediebevakning viktig för acceptansen för åtgärder mot invasiva arter

Publicerad: 03 maj 2018
ophistoma.jpg

Invasiva arter orsakar stora skador i skogar, parker och trädgårdar och politiska åtgärder behövs för att förhindra och begränsa nya utbrott. En ny undersökning från bland andra SLU visar att förståelsen för sådana insatser är kopplad till mediebevakning av pågående angrepp och en insikt i problemen arterna kan orsaka.

Handel med växtmaterial, men även nöjesresor, introducerar ideligen mikroorganismer till nya miljöer. De flesta dör, men några hittar lokala värdväxter helt utan nedärvd motståndskraft. Effekten kan bli en hel arts kraftiga decimering.

Eftersom mänskliga faktorer så entydigt är det som möjliggör dessa utbrott, kan politiska åtgärder begränsa dem såväl i omfattning som i frekvens. Men precis som för exempelvis källsortering och energibesparing krävs det en bred folklig förståelse och samarbetsvilja för att åtgärder ska få avsedd effekt. Därför är det viktigt att veta i vilken utsträckning människor i olika delar av Europa känner till dessa problem och vilka åtgärder de anser acceptabla för att lösa dem, och vilka faktorer som påverkar denna inställning. Detta har undersökts i en ny studie från bland annat institutionen för skoglig mykologi och växtpatologi vid SLU. Rapporten har skrivits av Louise Eriksson i samarbete med 13 andra europeiska forskare.

Enkäter i nio länder

- Vi har enkätsvar från nästan 3500 personer i nio europeiska länder som kartlägger kännedomen om och attityder till åtta invasiva arter, säger Louise. Vi har försökt dra slutsatser om hur attityderna skiljer sig mellan länder och vad som inverkar på dem.

De åtta arterna var Ophiostoma ulmi (almsjuka), Hymenoscyphus fraxineus (askskottssjuka), Phytophthora-angrepp på ek, bok och kastanj, Phytophthora alni på al, Erysiphe alphitoides (mjöldagg på ek), Cryphonectria parasitica (kastanjesjuka), Bursaphelenchus xylophilus (tallvedsnematod) och Fusarium circinatum (kräftsår på tall). Undersökningen visade att de största skillnaden mellan länderna låg i vilka invasiva sjukdomsarter människor kände till. Länder som drabbats av en epidemi kände i regel bättre till sjukdomen; exempelvis var almsjuka den mest kända i Sverige och Storbritannien, medan tallvedsnematoden nästan bara var känd i Spanien. Allmän artkännedom varierade också; i Storbritannien kände 85 % till minst en av de åtta invasiva arterna, medan motsvarande siffra i Norge var bara 44 %.

Motvilja till personliga uppoffringar

- Det rådde oväntat stor samsyn mellan länderna över vilka åtgärder som anses acceptabla för att hantera hotet, trots att det som utgör detta hot skiljer sig från land till land, säger Louise. Upplysning och utbildning, hårdare regler för växtodling och ursprungsmärkning av växtmaterial ansågs acceptabelt av runt 70 % av de tillfrågade, medan begränsad import av växter och timmer, eller inskränkningar i allmänhetens tillgång till skyddade områden, bara tilltalade ca 40 %.

Detta kan tolkas som att majoriteten är mindre villig till att göra personliga uppoffringar (dyrare växtmaterial eller begränsad tillgång till angripna områden, t ex) för att hantera angreppen, även om de känner till problemen de medför.

Medvetenhet om risker ökar acceptansen

Undersökningen visar också att acceptansen för åtgärder var större i länder som angripits av många olika sjukdomar, men paradoxalt nog att både acceptansen och kunskapen om sjukdomarna var lägre i länder med stor skogsindustri. Orsaken till detta är svår att kartlägga.

Störst inverkan på acceptansen hade en medvetenhet om riskerna med de invasiva arterna; de som ansåg eller insåg att invasiva arter kan orsaka stor skada var också de som var mest toleranta inför åtgärdsprogram mot dem. Mediabevakning av lokala eller nationella pågående epidemier påverkade också såväl acceptansen som problemmedvetenheten.

Milda angrepp kan orsaka underskattning av risker

Jonas Oliva är projektets initiativtagare.

- Anmärkningsvärt nog var de svarande med personlig erfarenhet av angrepp mindre medvetna om problemen och hade en lägre acceptans för åtgärder, säger han. Det kan bero på att de flesta angrepp inte är omfattande eller ens särskilt allvarliga. Ett odramatiskt angrepp kan därför få den drabbade att underskatta patogenens potentiella skadeverkan och behovet av insatser.

- Slutsatsen är således att kunskapen om specifika invasiva arter varierar kraftigt från land till land, sammanfattar Jonas. Medvetenheten om de problem de kan orsaka och acceptansen för åtgärder var dock i princip likvärdig. Folk var generellt positiva till åtgärder som upplysning, ursprungsmärkning och regler för växtodling, men mindre entusiastiska över restriktioner i handeln eller i allmänhetens tillgång till angripna områden.

- Studien visar också att mediarapportering av pågående angrepp nationellt och lokalt, och insikter i riskerna dessa för med sig, ökar både medvetenheten om invasiva arter och acceptansen för åtgärder mot dem.

Text av Mårten Lind.

Fakta:

Till invasiva arter räknas arter som introduceras, etableras och sedan sprids i områden där de tidigare inte funnits. Detta sker i regel på två sätt; genom transporter och handel av växtmaterial, eller genom klimatförändringar som expanderar eller förändrar arters potentiella geografiska utbredningsområde. Flera invasiva arter orsakar allvarliga epidemier på värdväxter i Sverige, så som askskottsjuka och almsjukan. Den invasiva arten Phytophthora infestans (potatisbladmögel) orsakade hungersnöden på Irland i mitten på 1800-talet, och Cryphonectria parasitica utrotade i princip kastanjeträdet i USA under 1900-talet.


Kontaktinformation

Jonàs Oliva, forskare
Institutionen för skoglig mykologi och växtpatologi, SLU
jonas.oliva@slu.se, 018-67 16 02

Sidansvarig: cajsa.lithell@slu.se