SLU-nyhet

Funktionell biodiversitet i fruktodling

Publicerad: 27 september 2018

För att lyckas med växtskyddet i fruktodlingar är man som ekologisk odlare helt beroende av att få rätt balans av predatorer och parasiter i förhållande till växtskadegörare. En ökad biodiversitet och ett habitat som gynnar nyttodjuren kallas FAB (functional agrobiodiversity). Det vill säga funktionell agrobiodiversitet. I EcoOrchard, ett europeiskt forskningsprojekt har man studerat hur man i fruktodlingar ska kunna optimera den agrofunktionella biodiversiteten. Bland annat har man tagit fram en handbok med praktiska råd för odlarna om hur de ska kunna göra en bedömning av sin nivå av funktionell agrobiodiversitets samt en teknisk guide.

Handboken presenterar metoder för odlaren, som är utvalda efter praktisk prövning, om hur man ska kunna bedöma nivån av den agrofunktionella biodiversiteten i odlingen. Den innehåller ett registreringsblad med illustrationer av viktiga predatorer och kan användas för att lära sig mer om olika nyttodjur under odlingsåret i fruktodlingen. Den tekniska guiden som är framtagen finns på åtta språk (dock ej på svenska men däremot bland annat på danska och engelska) och delar erfarenheter och råd om hur man skapar, behåller och underhåller en god biodiversitet.

För att kunna optimera förutsättningarna för en funktionell agrobiodiversitet är första steget att identifiera den nuvarande statusen. Exempel på metoder som lyfts fram är trädbankning (the beating) och kartongremsfällor (strips traps). Trädbankningsmetoden går ut på att man på 15 st träd slår på en gren tre gånger samtidigt som man har en vit duk under som fångar upp de insekter som finns i trädet. Då får man ett mått på hur många predatorer, parasiter och växtskadegörare som finns. Kartongremsmetoden går ut på att man virar runt en bit veckade wellpapp kring en någorlunda horisontell gren och låter den sitta på grenen i 5-15 dagar. Sedan öppnar man kartongbiten och ser vilka insekter och spindlar som gömt sig i den.

Med dessa metoder kan biodiversitetens funktionalitet undersökas. Bland annat har man inom projektet utvärderat om blomsterremsor i odlingarna kan öka agrobiodiversiteten. De blomsterremsor som visade sig effektiva bestod av 30 perenna örter kompletterade med 8 grässorter. Dessa ska vara uppbyggda av två eller fleråriga växter som är attraktiva för naturliga fiender, oattraktiva för skadeinsekter och sorkar, blommar under hela odlingssäsongen, består av låga växter som klarar att man kör över dem med maskiner, tål näringsrika jordar och skuggiga förhållande samt står sig mot annan vegetation.

Blomsterremsor visade sig öka växtbiodiversiteten avsevärt i fruktodlingar som i sin tur ökar den funktionella agrobiodiversiteten men för att få ut så optimal effekt som möjligt av blomsterremsorna måste de klippas vid rätt utvecklingsstadium för växterna och för nyttodjuren så att de inte blir fysiskt skadade eller att deras boplatser eller föda förstörs. Blomsterremsor kan inte enkom ge tillräcklig biodiversitet men är en viktig del. En av de problem som man stöter på i praktiken är dock att det kan vara svårt att få tag på rätt frömixer.

Klara Löfkvist