SLU-nyhet

Tema Hyggesfritt: Som i Tyskland, fast i Sverige

Publicerad: 21 oktober 2019
Ulf-Johansson_2_ 300x300.jpg

På Tönnersjöhedens försökspark i Halland bedriver SLU ett försök med skogsbruk utan hyggen. Och precis som i norra Tyskland är det diametern som styr när träden är mogna för avverkning.

Vi befinner oss på Eriksköp – ett skiktat blandbestånd av tall, gran och olika lövträd. Mest björk, men även lite bok och ek.

– Vi sätter olika måldiametrar för olika trädslag och de beror i sin tur på vad vi vill att skogen ska producera för olika nyttor, säger Ulf Johansson som är chef för försöksparken. Vill man ha grova träd ökar man måldiametern. Vill man ha mindre andel av ett speciellt trädslag så minskar man måldiametern.

Gynnar löv och tall

– För de flesta trädslag vill vi att de ska uppnå kravet för ett välbetalt sågtimmersortiment. Men i ett försöksled där naturvårdsmålen skall förstärkas har vi sänkt måldiametern för gran och ökat den för de olika lövträden. Då hugger vi mer gran och sparar fler lövträd. Granen har lättare att självföryngra sig under andra träd, så på sikt blir det lätt mycket gran i en sådan här skog, helt enkelt. Vi vill undvika den situationen, därför har vi redan från början bestämt oss för en lägre måldiameter för granen där naturvården skall prioriteras

Lägre ekonomisk produktion

Är då detta en metod som står sig i konkurrensen med trakthyggesbruket? I Sverige är virkespriserna relativt låga. Det finns en mycket liten och osäker marknad för specialvirke, t ex de exklusiva möbelsortiment och fanér som tyskarna eftersträvar i sitt skogsbruk. Dessutom sänker metoden volymproduktionen i beståndet.

– I det här fallet, när vi plockar bort snabbväxare som gran och lägger produktionen på flera trädslag som växer långsammare, så producerar beståndet ungefär 60-70 % av vad en homogen, likåldrig granskog gör på en sådan här bördig mark, konstaterar Ulf Johansson. Ungefär, alltså. Vi vet väldigt väl vad en homogen granskog producerar, men vi är mer osäkra på produktionen i den här typen av blandskog efter plockhuggning.

– De 30-40 procenten som vi avstått kan istället ge mera naturvård, en finare skog att vistas i och en trevligare landskapsbild.

Skapar andra nyttor

Mångfalden har sina arter man kan räkna och vi vet vilken skog som människor föredrar. Ändå är det här en komplicerad kalkyl att göra, menar Ulf Johansson:

– Att sätta ett värde på biologisk mångfald eller sociala hänsyn är inte så enkelt. Men vi vet vilken ekonomisk uppoffring som görs, och det är ändå ett bra beslutsunderlag för t.ex. politiker som funderar över vad mångfalden ska kosta eller vilka nyttor kommunens skogar ska ge. Eller för en skogsägare som vill ha en vackrare skog.

Så funkar det

Vart 20-25 år tror man sig kunna avverka ca 100 skogskubikmeter per hektar. Då plockhuggs de mogna träden. Nettot blir lägre än från ett trakthyggesbruk, men intäkterna är jämt fördelade över tiden och det fordras heller inga investeringar i föryngring.

Markberedning och röjning

På vissa ställen står de grova, mogna träden lite tätare, då kan det bli större luckor vid avverkningen. – Det är bra att det blir lite skillnader i beståndet, säger Ulf Johansson. Dessutom krävs det lite större, ljusare gläntor för att få nya träd att växa. Vi har även testat att markbereda i vissa luckor för att få mera självföryngring. Men viltet är ett jätteproblem om man vill hålla på med hyggesfritt skogsbruk här i södra Sverige. Plantorna i luckorna efter de stora träden är väldigt utsatta. Här betas till och med den annars ratade granen hårt.

– På samma sätt som man kan stimulera återväxten med markberedning kan man också röja i grupper där föryngringen trots betet blivit väldigt tät, för att gynna vissa framtidsträd och öka deras diametertillväxt.

Hänsynen då?

I det moderna skogsbruket lämnar vi evighetsträd, som aldrig avverkas. Ulf Johansson tror att man även här aktivt måste lämna evighetsträd och död ved, på samma sätt som i trakthyggesbruket.

- Det handlar om ett antal träd per hektar som får bli gamla och dö, trots att de uppnått måldiametern. Och de måste markeras, så att de får stå kvar när man kommer tillbaka för att avverka efter ett par-tre decennier.

Text och bild: Sverker Johansson/Bitzer

Fakta:

Den här texten är hämtad från Future Forests tidning Skog & framtid som publicerades i juni 2018.


Kontaktinformation
Sidansvarig: annika.mossing@slu.se