SLU-nyhet

Många lösningar för ett varierat jordbruk

Publicerad: 12 november 2019
christine-ingress.jpg

Jordbruket har blivit intensivare. Färre grödor, större fält och specialisering med djur på vissa platser och växtodling på andra. Nu är det dags för mer variation inom jordbruket – diversifiering. Det kan ge oss mer och bättre mat. Samtidigt som det gynnar biologisk mångfald och är bra för klimatet. Men hur ska det gå till och vem ska driva utvecklingen från enhetlighet till mångfald.

 

Det handlar om att skapa mer variation både inom och utanför åkrarna för odlad och vild mångfald.Det här var ämnet på ett seminarium på KSLA nyligen där forskare från SLU och andra universitet deltog plus andra aktörer. Christine Watson KSLA:s Wallenberg-professor för 2019 var huvudtalare. Hon är knuten till institutionen för växtproduktionsekologi på SLU.

Vi kan skapa variation på fältet…

Vi skulle kunna odla många fler grödor än vi gör i dag och också variera skötseln mer, enligt Christine Watson.

Det kan handla om att blanda flera olika grödor, till exempel en baljväxt och ett sädesslag på samma fält. Då utnyttjar man resurserna på åkern bättre både ovan och under jord. En utmaning är att hantera grödblandningar i dagens produktionssystem. Skördemaskiner, kvarnar med mera är byggda för att hantera en gröda i taget.

En annan möjlighet är att lägga till fler grödor i växtföljden, till exempel skulle vi kunna odla mer baljväxter i Sverige. Med tanke på hur mycket soja vi importerar så är det tydligt att efterfrågan finns. Baljväxter i växtföljden kan ge bättre skörd för nästa gröda i växtföljden, till exempel vete. Det är till viss del beroende på kvävefixeringen men det kan också bero på förändringar i sammansättningen av mikroorganismer i marken.

Christine tycker också att vi ska tänka nytt om vilka växter vi odlar. Hampa till exempel är en gröda som hamnat i skymundan. Men den är en god proteinkälla, den kan förbättra jordstrukturen och bidrar till att ogräsen blir lättare att hantera i nästa gröda.

Många åtgärder som ger ett diversifierat jordbruk hjälper oss också att hantera klimatpåverkan. Till exempel så ökar täckgrödor inlagringen av kol i marken. Med ett diversifierat jordbruk ökar också vår möjlighet att få skörd i ett förändrat klimat eftersom vissa grödor tål torka bättre och andra kanske är bättre på att klara översvämningar.

Christine pekar också på att precisionsodling  kan användas för att få mer variation (även om den i dag ofta ses som ett verktyg för den specialiserade odlingen). Till exempel kan man identifiera var jorden är hårt packad och skulle behöva luckras upp med en gröda som minskar packningagraden.

En annan viktig sak är att motverka specialiseringen med djurhållning i en del av landet och växtodling i en annan.

Det är inte så att vi ska tillbaka till ”Old McDonald farm” med en ko, en gris, några höns och så vidare. Istället kan vi förbättra användningen av resurser genom att planera på landskapsnivå. På det sättet kan vi uppnå en mix mellan djurhållning och växtodling regionalt, säger Christine Watson.

…i det omgivande landskapet…

Diversifiering handlar också om att ta till vara på den biologiska mångfalden. Det berättade Riccardo Bommarco mer om. Jordbruket har stor nytta av pollinerare, naturliga fiender, daggmaskar och andra markorganismer. Detta myller av liv måste också inkluderas i våra framtida jordbrukssystem. Och då måste vi se till att dessa organismer trivs i landskapet – det kan handla om att restaurera våtmarker, så in blomsterremsor eller att bevara ängsmarker, häckar, träd och andra livsmiljöer.

…och ekonomiskt

För en lantbrukare handlar inte diversifiering bara om grödor och biologisk mångfald. Det handlar också om att få flera ben att stå på. Och det är en stark trend idag. Lantbruksföretag som till exempel utnyttjar marken för jakt eller har en gårdsbutik kan förbättra sin ekonomi.

Vad ska driva förändringen?

Lantbrukarna är centrala. De har kunskapen och tillsammans med forskare och innovatörer kan de hitta lösningar. Men de måste ha rätt förutsättningar, inte minst ekonomiskt.

Det är förstås viktigt att det finns en marknad – efterfrågan på spännande grödor som utvecklar vår matkultur. Line Gordon från Stockholm Resilience Centre universitet lyfte fram samarbete mellan kockar och producenter. Kockar är ofta intresserade av nya, goda råvaror. Den efterfrågan gör att fler grödor odlas på fälten. Ett exempel är kålrotsakademin.

Mark Brady från Agrifood  Economics Centre och SLU pratade om EU:s stödsystem för jordbruket. Vad är problemet och hur kan vi fixa det? Han föreslår ersättning för faktisk miljönytta och att lantbrukare som skyddar landskap och biologisk mångfald ska belönas.

Christine Watson lyfta också utbildningens roll. Utbildar vi rådgivare som kan ta sig an diversifieringens utmaningar?

christine3-akersvartlöpare-Pterostichus melanarius.jpg
Det diversifierade jordbruket har plats för vild mångfald. Här en åkersvartlöpare som bland annat äter bladlöss. Foto: Mattias Jonsson
christine2.jpg
Det diversifierade jordbruket har plats för fler grödor. På SLU pågår försök med lupin som kanske blir vanligare på åkrarna i framtiden (obs detta är inte den invasiva blomsterlupinen). Foto: Marcos Lana
Christine3.jpg
Professor Christine Watson, Scotland’s Rural College, Storbritannien, har tilldelats KSLAs Wallenbergprofessur för 2019. Foto: KSLA
Sidansvarig: anna.lundmark@slu.se