SLU-nyhet

Hur fördelas mervärden i den ekologiska livsmedelskedjan?

Publicerad: 16 december 2019

Får ekologiska producenter en rättvis del av det mervärde som skapas i värdekedjan och handlar mervärdesdiskussionen främst om att sälja via en stormarknad eller inte? I en studie publicerad i den akademiska tidskriften British Food Journal tittar nio forskare närmare på just dessa frågor.

Studien omfattar tre ekologiska produkter - mjölk, äpplen och pasta - och åtta europeiska länder. Produkterna har valts bland annat därför att de representerar olika bearbetningsnivåer. Äpplen är en nästan obearbetad produkt som endast kräver klassificering och förpackning. Mjölk kräver viss bearbetning, och pasta behöver bearbetas mer ingående innan en färdig produkt kan säljas till konsumenten.


Vetskapen om att det finns en obalans i maktfördelningen mellan aktörerna i leverantörskedjan är något som lyfts av flera studier. Nytt i denna studie är att forskarna visar att obalansen tycks förekomma i värdekedjor dominerade av stormarknader likväl som specialiserade ekologiska butikskedjor. Det är generellt så att aktörer aktiva i slutet av värdekedjan, alltså nära konsumenten, utgör de mest kraftfulla spelarna, medan primärproducenterna har mindre inflytande. Denna situation bidrar till att lantbrukaren får en lägre andel av mervärdet, särskilt för mer bearbetade livsmedel, något som illustreras tydligt av leverantörskedjorna för ekologisk pasta där större delen av mervärdet hamnar hos pastaproducenten.


Studien pekar dock på att det inte alltid är återförsäljarna som erhåller den största andelen av mervärdet, särskilt inte i de fall då det enbart finns ett fåtal leverantörer och producenter av vissa produkter. Detta är fallet i till exempel den estniska ekologiska mjölksektorn, där det bara finns några få ekologiska mejerier, eller för ekologiska äpplen i Italien och Frankrike, där grossisten tillhandahåller tjänster för transport, lagring, kalibrerad förpackning och distribution.


Forskarna i studien menar dock att det finns möjligheter för primärproducenten att öka sin andel av det mervärde som skapas i den ekologiska värdekedjan, oavsett om kedjan fokuseras på stormarknader eller alternativa försäljningskanaler. Nyckeln till ökat mervärde ligger i att utveckla samarbetet inom värdekedjan och integrera verksamheter uppströms i kedjan. Genom att utveckla både det horisontella och det vertikala samarbetet, i kombination med produktdiversifiering, finns möjligheter för lantbrukarna att erhålla en större del av mervärdet. Dessa aspekter menar forskarna bör beaktas när primärproducenten såväl som nationella och internationella beslutsfattare fastställer strategier och investeringar för att skala upp den ekologiska produktionen.

Maria Tunberg