SLU-nyhet

Scenario för år 2050: Ett agroekologiskt jordbruk försörjer Europa med hälsosam mat

Publicerad: 28 februari 2019

Minskad konsumtion av animalieprodukter, i synnerhet från gris och fjäderfä, utfasning av importen av soja och ett bättre nyttjande av naturbetesmarker. Det är grunden för att med ett agroekologiskt jordbruk försörja hela Europas befolkning med hälsosam mat år 2050, enligt ett scenario som tagits fram i ett franskt forskningsprojekt.

Det franska projektet TYFA (Ten Years for Agroecology) har med hjälp av modellering undersökt möjligheterna att med ett multifunktionellt jordbruk som bygger på agroekologiska metoder försörja hela Europas befolkning med hälsosam mat år 2050 utan att den globala livsmedelssäkerheten äventyras. Ekologiskt lantbruk har fungerat som referensmodell. Enligt scenariot som utarbetats är detta fullt möjligt, men bland annat krävs minskad konsumtion av animalieprodukter, i synnerhet från spannmålsbaserad produktion, och utfasning av importen av växtprotein såsom soja. Naturbetesmarkerna ges ökad betydelse i produktionssystemen.

Scenariostudien, som nyligen publicerats av det franska forskningsinstitutet IDDRI (Institut du développement durable et des relations internationales), omfattar en utfasning av syntetiska växtskydds- och gödselmedel, en förnyad roll för naturbetesmarker och nyskapande av ekologiskt viktiga element som till exempel häckar, dammar och trädplanteringar. De förändringar mot kostvanor med mindre mängd kött och mejeriprodukter och mer frukt och grönt som förutsätts, är helt i linje med dagens kostrekommendationer och kompenserar för de produktionssänkningar som blir följden av mer extensiva produktionsmetoder och gör att exportkapaciteten för spannmål, mjölkprodukter och vin bibehålls.

Växthusgasutsläppen minskar med 40 procent i scenariot, den biologiska mångfalden återställs och naturresurser bevaras. Odling av annat än mat, till exempel för biobränsle, reduceras däremot kraftigt.

Kväve från bete till odling

I scenariostudien betonas naturbetesmarkernas roll för den biologiska mångfalden. De utgör också en nyckel till den regionalisering av växtnäringsflöden och utfasning av handelsgödsel som skisseras i scenariot. Kvävet från de kvävefixerande växterna, som i betesmarkerna antas utgöra 25 till 40 procent, ska via djurens gödsel överföras från betesmarkerna till växtodlingen. Det förutsätter förstås att djuren under delar av dygnet hålls inne eller i mindre fållor där gödseln kan samlas upp.

I scenariot har man laborerat med två olika systemmodeller för mjölkproduktion. Den ena är baserad helt och hållet på foder från permanenta gräsmarker. Det skulle ge en mjölkproduktion på ungefär 5000 kg mjölk per ko och år. Den andra modellen bygger på en mix av foder från permanenta gräsmarker och andra foderkällor så som vall och spannmål. För denna modell räknar man med en mjölkproduktion på 7000 kg mjölk per ko och år. Mjölkproduktionen skulle i scenariot ta 60 procent av betesmarkerna i anspråk. Resterande 40 procent används för dikoproduktion enligt samma två utfodringsprinciper som mjölkproduktionen samt mer extensiv fårköttsproduktion.

Första prioritet ges i scenariot till odling av grödor som kan ätas av människor direkt, därefter kommer den gräsbaserade produktionen. Först på tredje plats kommer gris och fjäderfä som konkurrerar om samma föda som människan. Därtill menar man att den produktionen inte bidrar med kväve till odlingssystemen – kvävet i dessa djurs gödsel kommer från samma marker där de sedan återförs.

Beräkning av växthusgasutsläpp

För att beräkna reduktionen av växthusgasutsläpp har man använt "CimAgri", en modell som kalkylerar direkt och indirekt energianvändning i produktionen samt de växthusgasutsläpp som uppstår i odling och djurhållning. Möjligheterna att minska växthusgasutsläppen enligt TYFA-scenariot hänger först och främst samman med minskade lustgasutsläpp som följd av minskad spridning av gödselmedel samt att de utsläpp som hänger samman med tillverkningen av insatsmedel försvinner. En något minskad energitillförsel till växthus och importstoppet för soja från Sydamerika bidrar också till sänkta utsläpp.

Tio år för att ändra kurs

TYFA:s namn "Ten Years for Agroecology" syftar till den tidsskala som antagits behövas för att få igång utvecklingsprocessen mot ett agroekologiskt Europa till år 2050. Projektet är tänkt att bidra till samhällsdebatten med kvalitetaspekter när det gäller att föda världen, som underlag till diskussioner och beslutsfattande om avvägningar mellan biologisk mångfald och klimat och till andra angelägna frågor relaterade till matproduktion och livsmedelsförsörjning. Projektet går nu vidare med att undersöka socioekonomiska och politiska konsekvenser av en europeisk inriktning mot ett agroekologiskt jordbruk.

Projektet finansieras av "Charles Léopold Mayer pour le Progrès de l'Homme Foundation" och det franska statiliga programmet "Investissement d'avenir" som hanteras av det franska vetenskapsrådet ANR.

Karin Ullvén