Svårt att gissa bajset

För en adaptiv förvaltning av vilt behövs bland annat information om viltstammarnas storlek och sammansättning. Vårt hjortvilt övervakas därför, bland annat genom jägarnas observationer och genom spillningsinventeringar. För att inventeringsresultat ska kunna användas inom förvaltningen är det dock nödvändigt att metoderna kvalitetssäkras.

Nu har forskare inom projektet Beyond moose vid SLU och utländska kollegor jämfört resultat från spillningsinventeringar med resultat från DNA-analyser av insamlad spillning. Resultaten visar att även erfarna inventerare kan ha upp till 40 % fel i sina bedömningar av vilken art spillningen kommer från. Framför allt är det spillning från hjortvilt med överlappande storlek, som exempelvis rådjur och dovhjort, som är svåra att skilja åt.

Det är främst älg som övervakas genom spillningsinventering i Sverige, men även rådjur. Dessa arter är lätta att skilja åt med god precision. I takt med att dovhjort och kronhjort sprider sig i landet ökar dock behovet av en flerartsförvaltning av hjortviltet. Därmed ökar även behoven av inventeringsunderlag för dessa arter.

De nya forskningsresultaten visar att övervakning av älg genom spillningsinventering kan ske med stor tillförlitlighet när det gäller arttillhörighet. Där två eller tre av arterna rådjur, dovhjort och kronhjort förekommer tillsammans kommer däremot spillningsinventeringar att innehålla varierande grader av felklassificeringar.

Forskarna inom Beyond moose arbetar nu vidare med att utvärdera kompletterande och förfinade inventeringsmetoder för klövvilt. Projektets huvudfinansiär är Naturvårdsverket.