SLU-nyhet

Virkessvackan – inget nytt

Publicerad: 07 maj 2019

Israel af Ström – den svenska skogshushållningens fader – kollade upp de svenska skogsresurserna redan under första halvan av 1800-talet. Det fattades då 7,2 miljoner famnar – ca fyra miljoner kubikmeter.

Af Ström förutspådde en katastrofal brist på skog i befolkningstillväxtens spår. I viss mån blev han sannspådd. "...åkern mager och äringen sen, ty allt som växer åt Lars det är sten, och sten är dålig förtäring" diktade Fröding – snart räckte varken maten eller virket. Vi löste det bl.a. genom att emigrera till Amerika.

– Israel af Ström verkade i en tid då det fanns en stark nationell idé om Sveriges naturresurser, säger Erland Mårald. Sverige hade nyligen förlorat Finland och behövde täcka bortfallet. Den geopolitiska tanken formulerades av Esaias Tegnér som att "inom Sveriges gräns erövra Finland åter".

Det är inte självklart att vi skulle betrakta intensivskogen som skog, mer som en slags jordbruksskog i skogskogen, säger historieforskaren Anna Sténs. Till höger Erland Mårald.

Samma analys igen och igen
Sedan dess har samma skogsanalys gjorts många gånger och det har återkommande konstaterats framtida "virkessvackor", där hotfulla prognoser använts som argument för nya skogsbruksmetoder. Trots det har avverkningen i modern tid bara varit högre än den tillgängliga tillväxten vid ett tillfälle: år 1971. Reaktionen blev inledningsvis en mer produktionsinriktad skogspolitik.
– Precis, vi har haft liknande debatter tidigare, säger Anna Sténs. År 1979 utreddes flera scenarier inför en ny skogsvårdslag och där fanns intensivscenariot med. Domänverket skulle få fria händer med biocider, gödsel och contortatall. Men idén föll. Den ansågs för extrem.

Släppte geopolitiken
Under nittiotalet inträdde en period med nyckelord som globalisering, frihandel och avreglering. I skogen infördes jämställda mål för skogsproduktion och naturhänsyn. Miljöcertifieringen växte fram som en marknadsreaktion efter hård kritik av kalhyggesbruket, framförallt i fjällnära skogar. Samtidigt vände skogsindustrin blickarna mot den globala marknaden – med ökad import sågs inte längre den svenska skogen som lika avgörande.
– Det blev naturligt att släppa tanken på självförsörjning, säger Erland Mårald. Grundtanken har därefter varit att skogen räcker till "mer av allt" – till traditionell industri och bioenergi, till turism, rekreation och bevarande av biologisk mångfald.

Snabb omsvängning
Men nu är svaret på klimatfrågan "bioekonomi". Samtidigt verkar det kalla kriget vara på väg tillbaka. Trump pratar tullar, handelskrig hotar. Vi ser hur nationer i vår närhet, t.ex. i Baltikum, bygger egen skogsindustri istället för att producera skog åt andra. Allt går igen. Den geopolitiska tanken på den självförsörjande staten som säkrar sina egna resurser är kanske på väg tillbaka.
– Det är intressant hur snabbt det svänger när stora krafter sammanfaller, konstaterar Erland Mårald. Så vad händer nu, om skogen inte räcker till den gröna omställningen? Det finns en stark oro för att det leder till ytterligare bakslag för den biologiska mångfalden. Och dagens liberala skogsägarparoll
"frihet under ansvar" kanske snabbt blir otidsenlig.
– En möjlig utveckling är att fler, i klimatnyttans namn, vill satsa på ett neo-produktivt skogsbruk. Men det finns många hinder för dessa industriella drömmar. Intensivsatsningar är svåra och dyra för vanliga skogsägare att göra, det blir i så fall något för skogsbolagen. Men om alla fiberråvaror vi behöver kommer från intensivodlade skogar förlorar samtidigt de mindre skogsägarnas skogar sitt nuvarande värde.

Idag används "den svenska modellen" där vi har både brukande och skydd av skog spritt i landskapet. Allemansrätten var ett tungt argument för valet av den modellen, liksom den stora andelen små privata skogsägare. Ett intensivare skogsbruk skulle innebära ett avsteg mot en modell med zonering av landskapet, med biologisk mångfald och upplevelsevärden kontra rationell råvaruindustri.
– I MINT-utredningen var ett av resultaten att intensivbrukade bestånd borde placeras utom synhåll, alltså en bit innanför skogsbrynen så att ingen skulle behöva se dem, säger Anna Sténs. Det är inte ens självklart att vi skulle betrakta intensivskogen som skog, mer som en slags jordbruksskog i skogskogen.
– Det skulle också stå i strid med den etablerade synen på naturvård, konstaterar Erland Mårald. Tidigare planterade t.o.m. Storbritannien fiberväggar av amerikansk sitkagran på ljunghedar och i pastorala idyller. Nu är nyckelorden ecosystem management och mångbruk. Man slåss i EU för att INTE satsa på skogsråvara. Och Sverige har en begränsad möjlighet att återgå till en självbestämmande nationell "skogsbubbla".
– Men om klimathotet verkligen börjar ses som en akut kris kanske det blir en slags game changer, där fler vrider på sina värderingar, säger Anna Sténs.

Ni verkar ändå tro på någon slags omsvängning. Blir den drastisk?
– Jag undrar det, säger Erland Mårald. Människan tycker sig ofta stå inför en brytpunkt. Men är verkligen skogens enda bidrag till klimatutmaningen antingen intensivskogsbruk eller skog som skyddas? Nej, jag tror att vi kommer att landa i en syntes som ligger bortom dagens inrotade synsätt.

 

Text & foto: Sverker Johansson

Fakta:

Den här texten är hämtad från Future Forests tidning Skog & framtid som publicerades i juni 2018.

Relaterade sidor:


Kontaktinformation