SLU-nyhet

Vad säger IPCC om ekologisk produktion?

Publicerad: 27 september 2019

I början av augusti släppte IPCC, FNs klimatorgan, en av sina tre specialrapporter som behandlar klimatfrågan i relation till markanvändningen. Epoks medarbetare Elin Röös har tittat närmare på vad som sägs om ekologisk produktion i denna viktiga rapport.

IPCCs andra [1] specialrapport handlar mer bestämt om flöden av växthusgaser från markbundna ekosystem, och hur mark kan förvaltas för att minska klimatpåverkan kopplad till markanvändningen. Den handlar också om hur vi kan anpassa markanvändning till klimatförändringarna samt förhindra ökenspridning, utarmning av mark och säkra livsmedelsförsörjningen. Arbetet med rapporten startade 2016 och har involverat 107 författare från 52 länder. Slutsatserna är baserade på 7000 vetenskapliga studier och 28000 kommentarer har behandlats och besvarats i processen. Rapporten består av sju gedigna kapitel som behandlar olika ämnen, till exempel ökenspridning och livsmedelsförsörjning. Dessa kapitel skrivs av forskare utan politisk inblandning. Hela arbetet sammanfattas sedan i en kortare rapport i vad som kallas "Sammanfattning för beslutsfattare". Detta görs under ett flera dagar långt möte dit alla länder skickar sina representanter. Dessa kan vara forskare eller tjänstemän. Sveriges sändebud bestod av klimatforskarna Christian Azar från Chalmers och Markku Rummukainen från SMHI. Varje mening och figur i sammanfattningen ska godkännas av alla länder. Detta betyder att ett land kan motsätta sig en viss skrivning men det är mycket svårt att få in något i sammanfattningen som det inte finns stöd för i de underliggande rapporterna. Man ska också komma ihåg att IPCC inte ska uppmuntra till vissa strategier eller styrmedel, de ska helt enkelt bara konstatera vad forskningen säger. Det är sedan upp till politiker och andra makthavare att agera på informationen.

Ekologiskt lantbruk kan bidra till en hållbar markanvändning

Vad säger då sammanfattningen och de underliggande rapporterna om ekologisk produktion? Om vi börjar med sammanfattningen så nämns ekologiskt lantbruk en gång och det är när man definierar "hållbar markanvändning":

"Sustainable land management is defined in this report as the stewardship and use of land resources, including soils, water, animals and plants, to meet changing human needs, while simultaneously ensuring the long-term productive potential of these resources and the maintenance of their environmental functions. Examples of options include inter alia agroecology (including agroforestry), conservation agriculture and forestry practices, crop and forest species diversity, appropriate crop and forest rotations, organic farming, integrated pest management, the conservation of pollinators, rain water harvesting, range and pasture management, and precision agriculture systems."

Ekologiskt ses alltså som ett exempel på hållbar markanvändning tillsammans med en rad andra jordbrukssystem som mer eller mindre överlappar med ekologisk produktion. Sammanfattningen nämner också en del enskilda jordbrukspraktiker som ofta (men inte alltid) praktiseras i ekologisk produktion såsom gröngödsling, återförsel av skörderester och att hålla marken täckt. I sammanfattningen står:

"Land degradation in agriculture systems can be addressed through sustainable land management, with an ecological and socioeconomic focus, with co-benefits for climate change adaptation. Management options that reduce vulnerability to soil erosion and nutrient loss include growing green manure crops and cover crops, crop residue retention, reduced/zero tillage, and maintenance of ground cover through improved grazing management (very high confidence).... The following options also have mitigation co-benefits. Farming systems such as agroforestry, perennial pasture phases and use of perennial grains, can substantially reduce erosion and nutrient leaching while building soil carbon (high confidence)."

Mer utrymme för hållbart jordbruk med förändrad kost

Den stora potential som finns att minska utsläppen genom kostförändringar fick stor uppmärksamhet i svensk media. Det är kanske inte så konstigt med tanke på att vår kost är något som berör alla. Dessutom har vi ju problemet i Sverige att vår kost är resurskrävande i ett internationellt perspektiv medan vi inte har så stora problem med till exempel markerosion och utarmning av jordbruksmark i Sverige som man har på många andra platser på jorden. Detta med kostförändringar är dock endast en del i rapporten som behandlar ett mycket brett fält – markanvändning i stort inklusive både skogs- och jordbruk, både åtgärder för att minska utsläppen och anpassa produktionen till ett förändrat klimat. Så här skriver man hur som helst om detta i sammanfattningen:

"Diversification in the food system (e.g., implementation of integrated production systems, broad-based genetic resources, and diets) can reduce risks from climate change (medium confidence). Balanced diets, featuring plant-based foods, such as those based on coarse grains, legumes, fruits and vegetables, nuts and seeds, and animal-sourced food produced in resilient, sustainable and low-GHG emission systems, present major opportunities for adaptation and mitigation while generating significant cobenefits in terms of human health (high confidence).... Influencing demand for food, through promoting diets based on public health guidelines, can enable more sustainable land management and contribute to achieving multiple SDGs (high confidence)."

En anledning att förändra kosten som lyfts fram och som är högst relevant för ekologisk produktion, är således att förutom att minska utsläppen så innebär också förändrade kostmönster att det möjliggör mer hållbar produktion. Med ändrade kostmönster behövs inte lika mycket mark (IPCC skriver: "dietary changes could free several Mkm") och på så sätt finns det mer plats för de produktionssystem som IPCC lyfter fram som mer hållbara och som ofta har något lägre skördar (eftersom de till exempel använder mindre mängd kväve och bekämpningsmedel). Genom att minska foderodlingen blir det helt enkelt mer mark över vilket möjliggör mer hållbara produktionssystem.

Eftersom sammanfattningen endast består av dessa mer övergripande slutsatser behöver vi dyka djupare i de bakomliggande rapporterna för att närmare förstå vad IPCC säger om ekologisk produktion.

Policy för att skydda mark och minska utsläpp

I det första kapitlet ("Framing and context") nämns ekologiskt lantbruk igen som ett exempel på definition av hållbar markanvändning och ges också sedan som ett exempel på ett policyinstrument för att skydda mark, utan att gå in närmare på det. Kapitel 2 ("Land-Climate Interaction") handlar om flöden av växthusgaser från och till mark på en detaljerad nivå och går inte in på olika jordbrukssystem. Man redogör här för den totala potentialen globalt att minska utsläppen utifrån olika strategier vilka några är högst relevanta för ekologisk produktion såsom kolinlagring i mark, hantering av kvävet och användning av biokol. Kapitel 3 handlar om ökenspridning så det har jag inte gått in i närmare.

Resilienta lantbrukssystem för att skydda marken

Kapitel 4 ("Land degradation") handlar om utarmning av jordbruksmark och börjar med att på djupet redogöra för processerna som driver detta, hur det kan mätas och hur läget idag och trenderna ser ut. Sedan skriver man om hur bioenergi kan påverka utarmningen av jordar och hur utarmningen påverkar fattigdom, konflikter och livsmedelsförsörjningen. Sedan kommer man in på lösningar för att minska problemen. Ekologiskt nämns en gång i detta kapitel i ett stycke som handlar om resiliens:

"Application of sustainable land management practices, especially those focussed on ecological functions (e.g., agroecology, ecosystem-based approaches, regenerative agriculture, organic farming), can be effective in building resilience of agro-ecosystems."

I det inledande stycket i delen som handlar om att undvika utarmning av marken lyfter man fram agroekologi och trycker på hur viktigt det är med lokala lösningar:

"The site-specific biophysical and social conditions, including local and indigenous knowledge, are important for successful implementation of concrete actions."

Även om ekologisk produktion bara nämns explicit en gång i denna del, handlar stora delar av kapitlet om strategier som är centrala för den ekologiska produktionens principer, såsom återförsel av växtrester, att använda sig av lokalt anpassade sorter, samodling, ha varierade växtföljder, använda gröngödsling, öka tillförselns av organiskt material och hålla marken beväxt hela året. Man nämner också mellangrödor och fleråriga grödor som viktiga strategier.

Hur kan vi säkra livsmedelsförsörjningen i ett förändrat klimat?

Kapitel 6 ("Food security") börjar med att beskriva hur klimatförändringarna redan nu påverkar livsmedelsförsörjningen och hur situationen kommer förvärras med ökade temperaturer. Kapitlet tar sedan upp viktiga åtgärder på både produktions och konsumtionssidan. När det gäller produktionen så sammanfattas åtgärderna så här:

"Options with large potential for GHG mitigation in cropping systems include soil carbon sequestration (at decreasing rates over time), reductions in N2O emissions from fertilisers, reductions in CH4 emissions from paddy rice, and bridging of yield gaps. Options with large potential for mitigation in livestock systems include better grazing land management, with increased net primary production and soil carbon stocks, improved manure management, and higher quality feed. Reductions in GHG emissions intensity (emissions per unit product) from livestock can support reductions in absolute emissions, provided appropriate governance to limit total production is implemented at the same time (medium confidence)."

Det är intressant att man påtalar att minskningar i utsläppsintensitet (det vill säga utsläpp per kilogram produkt) bara minskar de absoluta (totala) utsläppen om den totala produktionen också begränsas. Det hjälper alltså inte att utsläppen per kilogram minskar om konsumtionen samtidigt ökar så att denna vinst äts upp. Ekologiska livsmedel kan ibland vara mer klimatbelastande än konventionella produkter per kilogram produkt men det är alltså de totala utsläppen från kosten som helhet som är relevant. Genom att förändra vad man äter, särskilt att minska på animaliska livsmedel, går det alltså att äta en kost med mycket ekologiska produkter och ändå bidra till minskade utsläpp, och på så sätt också uppnå andra miljö- och djurvälfärdsfördelar.

Diversifiering för anpassning till förändrat klimat

I stycket som handlar om klimatanpassning finns ett stycke som handlar om agroekologi och diversifiering. Man beskriver hur agroekologiska praktiker kan öka resiliensen i jordbrukssystemen genom att till exempel minska utarmning av marken. Man lyfter också upp en rad utmaningar med agroekologiska system såsom lägre skördar. När det kommer till diversifiering skriver man:

"Diversification of many components of the food system is a key element for increasing performance and efficiency that may translate into increased resilience and reduced risks (integrated land management systems, agrobiodiversity, indigenous and local knowledge, local food systems, dietary diversity, the sustainable use of indigenous fruits, neglected and underutilised crops as a food source) (medium confidence)."

Förutom aspekter som rör agroekologi och diversifiering behandlar kapitel 6 många olika strategier för att trygga livsmedelsförsörjning som till exempel behovet av avels- och förädlingsprogram för att ta fram raser och sorter som klarar torka, värmeböljor och översvämningar bättre och förbättrade bevattningssystem.

Minskade utsläpp från både produktion och konsumtion – målkonflikter och konkurrens om marken

Efter detta går man igenom potentialen att minska utsläppen genom olika strategier på produktion- och konsumtionssidan och hur långt man kan minska utsläppen. Man konstaterar att den totala tekniska potentialen att minska utsläppen på produktionssidan uppgår till 1,5 – 4 Gt CO2e och motsvarande potential från konsumtionsförändringar är 1,8 - 3,4 Gt CO2e. Man skriver också om synergier och målkonflikter och under rubriken "Sustainable integrated agricultural systems" nämns; Agroecology, Climate-smart agriculture, Conservation agriculture och Sustainable intensification. Alla dessa beskrivs översiktligt med dess för- och nackdelar - alla bedöms dock ha potential att på olika sätt bevara markbördighet och markkol. Vad gäller agroekologi lyfts även fördelar vad gäller minskad användning av mineralgödsel och bekämpningsmedel och främjande av lokala matsystem. Som nackdel refererar man bland annat till den kritik som finns kring motståndet inom agroekologin mot modern bioteknik. "Sustainable intensification" beskrivs som ett mål snarare än en metod, som till exempel skulle kunna nås genom några av de andra strategierna såsom agroekologiska metoder eller conservation agriculture. Man beskriver också hur intensifiering inte alltid leder till minskade utsläpp och andra miljöfördelar utan måste implementeras på ett genomtänkt sätt, i vissa situationer kan skördarna till och med behöva minska för att åstadkomma andra hållbarhetsmål. Man skriver:

"However, implementation of SI is broader than simply increasing the technical efficiency of agriculture ("doing more with less"); it sometimes may require a reduction of yields to raise sustainability, and successful implementation can be dependent on place and scale."

Ett exempel på detta är behovet att minska användningen av bekämpningsmedel som ibland kan leda till en minskad skörd.

Kapitel 6 behandlar också strategier för att minska utsläppen och öka livsmedelstryggheten genom minskat svinn och effektiviseringar i förädling och transporter, samt en redogörelse för olika policyinstrument för att trygga livsmedelsförsörjningen.

Kapitel 7 behandlar risker och osäkerheter kring markanvändning och klimatförändringar och relaterade policyinstrument. Till exempel skriver man här mycket om riskerna med ökad bioenergiproduktion och med markanvändning för att åstadkomma negativa utsläpp (BECCS). Man konstaterar att det är mycket marken ska räcka till – både mat, skogsråvara, bioenergi och möjlighet att lagra in kol från atmosfären. Här varnas för en rad målkonflikter med andra hållbarhetsmål såsom bevarande av biologisk mångfald och att säkra tillgången på grundvatten.

Ekologiskt lantbruk – ett av flera sätt för övergång till mer hållbar markanvändning

Jag kan slutligen konstatera att IPCC-rapporten nämner ekologisk produktion som ett av flera sätt att åstadkomma en mer hållbar markanvändning. Men det kräver att den ekologiska produktionen verkligen innehåller de element som bidrar med fördelar, det vill säga hög tillförsel av växtrester till marken, stor andel grön mark över året etc. för att bidra till minskad förlust eller inlagring av markkol samt diverse åtgärder för att gynna biologisk mångfald. Så är det idag i många, men inte i alla situationer. Den ekologiska produktionen måste också ge "tillräckligt" hög avkastning eftersom många människor ska födas på en markareal som i allra högsta grad är begränsad. Jag tycker nedanstående bild från rapportens kapitel 6 illustrerar detta bra. Det gäller att hitta det där fönstret där avkastningen per ytenhet (vänstra axeln) är tillräckligt hög, men systemets långsiktiga förmåga att fungera (högra axeln) inte äventyras.

Elin Röös

 

[1] De andra är en rapport som handlar om skillnader mellan 1.5 och 2-graders uppvärmning och en rapport som handlar om havet.

Klicka på bilden för att förstora

Sidansvarig: janne.nordlund.othen@slu.se