Sverige rapporterar regelbundet källorna till sina utsläpp av övergödande ämnen till Östersjön till Helsingforskommissionen, Helcom. Den senaste rapporteringen avser år 2017 och har genomförts av konsortiet SMED (Svenska miljöemissionsdata), där SLU ingår. Rapporteringen kallas PLC7 och resultatet samt de underliggande beräkningarna beskrivs i den nyligen publicerade rapporten "Näringsbelastningen på Östersjön och Västerhavet 2017".
Resultaten visar att de totala utsläppen från Sverige år 2017 var 108 200 ton kväve och 3 300 ton fosfor år 2017. Siffrorna gäller endast för de landbaserade källorna, så atmosfäriskt nedfall av kväve på havet ingår inte. Beräkningen är anpassad för att inte få med den stora påverkan på belastningen som vädervariationerna mellan åren ger. Knappt hälften av det kväve och fosfor som når Östersjön och Västerhavet kommer från mänskliga aktiviteter. Den största källan är jordbruk följt av avloppsreningsverk, atmosfärisk deposition (kväve), industrier och små avloppsanläggningar. Även dagvatten, fiskodlingar och hyggen har ingått i beräkningen av den mänskliga påverkan, samt för några sjöar även läckage av fosfor från bottensedimenten.
Ny beräkning av markläckge
SLU har haft huvudansvaret för beräkningen av läckaget av kväve och fosfor från jordbruksmark samt även övriga markläckage såsom det från skogen.
– Beräkningen av jordbruksläckaget bygger på detaljerad jordbruksstatistik från olika regioner i Sverige och kunskap om hur det svenska jordbrukssystemet fungerar, säger forskningsledare Holger Johnsson som lett arbetet med jordbruksberäkningarna.
SLU har också sammanställt de flesta kartunderlagen som behövs för beräkningen.
– Även kartunderlaget är mycket detaljerat, särskilt när det gäller jordbruksmarken. Vi har bland annat tagit in en ny jordartskarta för jordbruksmarken i PLC7, säger miljöanalysspecialist Elin Widén Nilsson som lett arbetet med kartorna.
Eftersom bland annat metodiken för beräkning av fosforläckage från jordbruksmark förbättrats sedan den senaste rapporteringen, PLC6, går det inte att säga om förändringar i belastningen mellan PLC6 och PLC7 beror på metodik eller på faktiska förändringar till exempel brukandet av jordbruksmarken.
– Vi hoppas få i uppdrag att räkna om belastningen för några tidigare år för att på så sätt kunna jämföra hur utsläppen från de olika källorna förändrats med tiden, säger Elin Widén Nilsson som också samordnat SLU:s arbete med PLC7.
Utöver rapporteringen till Helcom utgör PLC-beräkningarna ett mycket viktigt underlag för Vattenmyndigheterna och många andra som arbetar med vattenförvaltning i Sverige. Den som är intresserad kan titta på resultatet och ladda ned det via SMED:s beräkningsverktyg TBV.
