SLU-nyhet

Stimulera kolinlagring i mark, föreslår forskare

Publicerad: 08 april 2020

Att lagra in ytterligare kol i mark är ett attraktivt sätt att ta upp koldioxid från atmosfären och på så sätt åstadkomma så kallade negativa utsläpp som är en viktig del för att nå klimatmålen. Kolinlagring i mark har flera positiva bieffekter och kan vara ett relativt billigt sätt att åstadkomma negativa utsläpp. En ny studie uppskattar att kol motsvarande cirka 5,5 miljarder ton koldioxid per år skulle kunna lagras i marken genom en rad åtgärder. Det kan jämföras med de nuvarande årliga utsläppen på cirka 50 miljarder ton. Till 2050 ska utsläppen vara netto noll – då kan negativa utsläpp genom kolinlagring i mark vara en viktig del.

Att det finns betydande potential av lagra in kol i mark har varit känt länge. Trots detta finns få formaliserade projekt som till exempel ger lantbrukare betalt för sådana tjänster. Författarna till den nya studien gör bedömningen att endast 0,0001 procent av potentialen att lagra in kol omfattas av sådana projekt. För skogen är det betydligt vanligare med tjänster som ger lantbrukare betalt för kolinlagring i träd. Författarna argumenterar för att tiden är mogen att införa fler system för att stimulera för kolinlagring i mark. Man redovisar i studien potential att lagra in kol från olika åtgärder och bedömer dess kostnader (Figur 1).

”En åtgärd som lagrar in kol på en plats gör det nödvändigtvis inte på en annan plats.

Störst potential till lägst kostnad har åtgärder som innebär att förhindra att ytterligare markkol förloras, det vill säga att undvika ytterligare avskogning och ytterligare odling på torvmarker. Att plantera fånggrödor bedöms också har stor potential att lagra in kol till lågt pris. Återbeskogning av gräsmarker som inte behövs för livsmedelsproduktion och som tidigare varit skog och återvätning av torvmarker har också stor potential, liksom att göra biokol av växtrester. Andra åtgärder som nämns är att plantera träd på åkermark (till exempel som vindbrytare i erosionskänsliga regioner), undvika att omvandla gräsmark till åkermark och optimerad betesdrift samt plantering av baljväxter i gräsmarker. Man har i denna studie inte tagit med åtgärder för vilka forskningen visar på mer osäkra resultat, till exempel plöjningsfritt, utan man har bara tagit med sådana åtgärder för vilka det finns relativt stor säkerhet kring att dessa verkligen leder till kolinlagring eller minskade kolförluster. Man beskriver att variationen är mycket stor mellan olika åtgärder beroende på var man befinner sig. En åtgärd som lagrar in kol på en plats gör det nödvändigtvis inte på en annan plats.

Författarna påpekar att kolinlagring i mark avtar med tiden och att kolet som lagrats in kan släppas ut igen om markanvändningen ändras. Dock gör man bedömningen att kolinlagringen kommer från förändringar som görs nu kommer att pågå i flera decennier och att kol som lagras in i mark är mindre känsligt för till exempel bränder och angrepp av skadegörare om man jämför med kol som lagras in i träd. Vidare finns det få nackdelar med de åtgärder som lyfts fram i artikeln, konstaterar författarna, utan snarare finns flera synergier såsom ökad markbördighet, ökad resiliens mot klimatförändringar och andra ekosystemtjänster utöver den som kolinlagringen innebär.

Elin Röös

 

Läs artikeln här: The role of soil carbon in natural climate solutions

Läs mer om kor, klimat och kolinlagring i rapporten Kor och klimat

 

Uppskattad maximal årlig inlagring av kol i mark med hänsyn tagen till att mark för livsmedelsproduktion, produktion av annan biomassa behövs samt mark för bevarande av biologisk mångfald.
Figur 1: Uppskattad maximal årlig inlagring av kol i mark med hänsyn tagen till att mark för livsmedelsproduktion, produktion av annan biomassa behövs samt mark för bevarande av biologisk mångfald. Fördelar för andra ekosystemtjänster markerade med sträck i olika färger. Bild från Bossio m fl 2020. Icon credit: The Nature Conservancy.
Sidansvarig: janne.nordlund.othen@slu.se