SLU-nyhet

Hur påverkar naturligt förekommande och tillsatt kväve de viktiga ektomykorrhizasvamparna?

Publicerad: 12 november 2021
En kvinna i mörk jacka och röda byxor mäter diametern på en gran i brösthöjd. Foto.

Ektomykorrhiza är en symbios mellan skogsträd och svampar. Ektomykorrhizasvampar är oerhört viktiga för trädens näringsupptag. Kväve från omsättning av organiskt material och kväve introducerat genom mänsklig aktivitet påverkar de här svamparna på olika sätt. Ökad markbördighet verkar i allmänhet vara gynnsamt medan kväve från mänskliga aktiviteter har negativ effekt. Det visar Karolina Jörgensen i sin doktorsavhandling.

I våra nordliga skogar är tillgången på näringsämnen, och särskilt kväve, låg och istället måste näringsämnen återvinnas från organiskt material i marken. Ektomykorrhiza är en symbios mellan skogsträd och svampar som möjliggör ett utbyte av kol och kväve. Träden levererar kol till ektomykorrhizasvampen och svampen tillgängliggör kväve från marken och levererar till träden. Symbiosen gör ektomykorrhizasvamparna centrala i skogens kväve- och kolomsättning. Under det senaste århundradet har vi människor genom kvävedeposition och gödsling ökat mängden lättillgängligt kväve i boreala skogar.

– I min doktorsavhandling har jag undersökt om ektomykorrhizasvampar påverkas olika av ökad kvävetillgång beroende på om ökningen orsakas av kväve från mänsklig aktivitet eller högre naturlig bördighet i marken. Jag tittade också på förhållandet mellan svampmycelets utseende och i vilken utsträckning ektomykorrhizasvampar koloniserar olika typer av jordsubstrat, berättar Karolina Jörgensen.

En kvinna i gul jacka hukar vid en skärbräda i skogen. Hon skär i jord med en kniv på skärbärdan. Foto.
Karolina delar upp en borrkärna med jord för att undersöka förekomsten av mykorrhiza. Foto: Gustaf Granath.
En hand med svart handske håller i en avlång, fylld påse i skogsmiljö. Foto.
En påse som består av ett finmaskigt nät har grävts ned i jorden för sex månader sedan och nu kan svampmycel som växt in i påsen analyseras. Foto: Karolina Jörgensen.
Vita och gula svamphyfer växer på jord. Foto.
Svampmycel under mossa i skogen. Foto: Karolina Jörgensen.
Granskog med mossig mark. Foto.
En av provtagningsytorna i Skåne. Foto: Karolina Jörgensen.

Svampsamhällen analyserades i tall- och granskog

För att få svar på de frågorna undersökte Karolina biomassan och artsammansättningen av ektomykorrhizasvampar längs gradienter av ökande kvävetillgänglighet i granskogar i Mellan- och Sydsverige. Hon jämförde också svampsamhällen i gödslade och ogödslade tallskogar.

­– Artsammansättningen av de här svamparna förändras efter tillförsel av kväve. Vi kunde också se skiftningar i svampsamhället längs en naturlig bördighetsgradient, men effekterna av ökad kvävetillgänglighet var mycket större när kvävet tillförts genom mänskliga aktiviteter. Vissa svampsläkten minskade kraftigt, till exempel var svampar från släktena Piloderma och Cortinarius extra känsliga. Andra svampar, som är ”billigare i drift” från trädens synvinkel och inte kräver lika mycket kol för att leverera kväve var mindre känsliga för kvävedeposition, säger Karolina.

– Vi hittade ingen stark koppling mellan svampmycelets utseende och hur de koloniserade olika slags jordar. I stället tror vi att ektomykorrhizasvamparnas förmåga att kolonisera nya substrat är relaterade till hur bra de kan omvandla kol från sin värdväxt till biomassa.

Förlusten av spindlingar leder till mer organiskt material

Släktet Cortinarius, eller spindlingar, antas vara effektiva nedbrytare. I kväverika områden där det finns mindre spindlingar ackumuleras mer organiskt material i den övre delen av marken.

När kväve tillförs genom mänskliga aktiviteter resulterar det i att träden levererar mindre kol till sina svamppartners och blir mer beroende av enkelt tillgängligt kväve. Det kan leda till ett skifte i svampsamhället där svampar som är bättre på att omvandla kol till biomassa gynnas.

– Förlusten av Cortinarius i gödslade skogar bidrog sannolikt till att kollagringen i marken ökade. En ökad lagring av kol i marken skulle kunna vara ett sätt att försöka motverka klimatförändringarna, men i fallet med skogsgödsling innebär det också negativa effekter på skogens biologiska och funktionella mångfald, avslutar Karolina.