SLU-nyhet

Miljöfarliga PFAS-ämnens öde i marken har undersökts

Publicerad: 23 november 2021
En man håller upp ett provrör i labbmiljö. Foto.

Högfluorerade ämnen, eller PFAS-ämnen, är en grupp kemikalier som orsakar globala miljöföroreningar. I sin doktorsavhandling har Hugo de Campos Pereira undersökt hur PFAS-ämnen binds i marken på till exempel järnoxidytor och till organiskt material. Genom att öka kunskapen kring detta blir det enklare att förutsäga vad som händer med de här ämnena i markmiljön.

Högfluorerade ämnen (PFAS-ämnen) har släppts ut i miljön till exempel vid brandövningsplatser genom användning av brandskum.

– PFAS-ämnen hittas i stort sett överallt i miljön, inklusive i vårt dricksvatten, om än oftast i låga mängder. De här ämnena är väldigt svåra att bryta ner och flera av dem har negativa hälsoeffekter på människor och andra organismer. Därför fasas användningen ut, men PFAS-ämnen kommer att finnas kvar i miljön under en lång tid framöver, berättar Hugo de Campos Pereira.

Miljörisker kopplade till PFAS undersökta

I sin doktorsavhandling har Hugo kartlagt hur starkt eller svagt PFAS-ämnen binds i marken, och vilka kemiska bindningsmekanismer som är i spel. Genom att få en bättre förståelse för detta kan vi bättre förutsäga vilka miljörisker som är kopplade till PFAS-förorenade områden. 

– Jag gjorde skakförsök med jordprov och med komponenter som ofta återfinns i mark, såsom organiskt material och järnoxider. Eftersom PFAS-ämnen ofta är negativt laddade undersökte jag faktorer som kan påverka markpartiklarnas egen laddning som till exempel pH-värde i anslutning till skakförsöken. För att få större förståelse för ämnenas bindning till järnoxider och till organiskt material använde jag olika spektroskopiska metoder, säger Hugo.

Att undvika vatten – drivkraften till bindningens styrka

I avhandlingen beskriver Hugo PFAS-ämnenas egenskaper. Till exempel hur de gärna undviker vatten samt hur starkt de binder i marken och hur den bindningen påverkas av marklösningens surhet.

– De PFAS-ämnen med många fluoratomer i molekylen påverkades mer av laddningen på markpartiklarna och på organiskt material/järnoxider än vad som var fallet med PFAS-ämnena som hade färre fluoratomer. Detta tyder på att de elektrontäta fluoratomerna i molekylens ”svans” bidrar till att bestämma bindningsstyrkans laddningsberoende, tillsammans med molekylens så kallade huvudgrupp, säger Hugo.

– För att kunna utveckla mer exakta modeller och förutsäga hur PFAS-ämnen lakas ut i markmiljön behöver vi göra fler experiment på labbet och undersöka bindningsstyrkan vid olika förhållanden, avslutar Hugo.


Kontaktinformation