I ny forskning undersöker Stina Powell och Ann Grubbström, avdelningen för miljökommunikation vid SLU, frågan om vem som egentligen ska leda jämställdhetsarbete inom akademin. Det finns en starkt förankrad föreställning om att jämställdhet inte är möjlig utan att ledningen för en organisation är aktivt drivande. Powell och Grubbström har tittat närmare på den föreställningen och applicerat den på en skoglig utbildning vid SLU. Utifrån intervjuer med lärare, ledare och studenter ställer de frågorna:
- Hur förstås ledarskap i relation till jämställdhetsarbete i organisationen?
- Vilka förväntningar finns på formella och informella ledare att agera för jämställdhet?
- (Hur) agerar formella och informella ledare som förändringsagenter och vad är det som underlättar eller gör det lättare för dem att ta sig an den rollen?
Resultaten visar att ansvaret för att leda jämställdhetsarbete inte alls anses ligga bara hos den högsta ledningen och hos formella ledare på universitetet (såsom rektor, dekan, prefekt och studierektor).
– Vi ser snarare ett cirkelresonemang där studenter, lärare och ledare uttrycker förväntan att andra ska ta ansvar för förändringsarbetet, medan de själva uttrycker osäkerhet kring sina egna möjligheter att påverka, säger Stina Powell och Ann Grubbström.
I studien framstår lärarna som en grupp som har stora möjligheter att faktiskt skapa förändring genom sitt informella ledarskap i klassrummet, sin kontakt med studenter och med andra aktörer i organisationen. Studenterna betonar att både lärare och representanter från skogsnäringen har en viktig roll som förebilder och därmed en viktig roll för att skapa en mer jämställd skogsutbildning.
Studien visar tydligt behovet av fallstudier för att förstå varför förändringsarbetet, när det kommer till jämställdhet inom akademin, går så sakta. Om ansvarsfrågan ”halkar runt” i organisationen, trots att det formella ansvaret för jämställdhet är tydligt, så kommer det fortsätta att gå långsamt.
– Den formella ledningen har ett stort ansvar när det gäller att sätta jämställdhetsfrågorna på dagordningen och att finansiera insatser. Men, det är också ledare på mellannivå, och inte minst lärare och studenter själva som kan, i sin dagliga praktik, initiera och genomföra förändringar. De flesta tycker att jämställdhetsarbete är viktigt men för att det ska bli möjligt att utveckla arbetet vidare krävs att vi förstår hur ledarskapsfrågor relaterar till jämställdhetsarbetet i det dagliga arbetet, säger Stina Powell och Ann Grubbström.
Studien bygger på fyra fokusgrupper och tre individuella intervjuer med studenter (10 kvinnor och 7 män) samt 14 individuella intervjuer med lärare/ledare (2 kvinnor och 12 män).