SLU-nyhet

Alternativa proteinfodermedel till enkelmagade djur

Publicerad: 27 maj 2021
Larver i mugg.

I en ny review-artikel har forskare studerat ett antal alternativa proteinfodermedel som kan tas fram i nordliga förhållanden, samt undersökt hur de förhåller sig till såväl hållbarhetaspekter som de enkelmagade djurens (grisar, kycklingar och värphöns) behov och produktion.

Protein består av olika typer av aminosyror som delas upp i essentiella och icke-essentiella. De essentiella aminosyrorna kan djuret inte själv tillverka utan måste få i sig genom fodret. I de råvaror som används till djurfoder behövs därför dessa aminosyror finnas i tillräcklig mängd för att täcka djurets behov. Eftersom foder till ekologiska djur ska vara delvis närodlat kan man inom ekologisk produktion inte importera högvärdiga proteinfodermedel såsom soja i särskilt hög utsträckning, vilket är vanligt inom konventionell produktion. Förbudet mot användandet av syntetiska aminosyror gör att det heller inte heller går att ”förbättra” proteinkvaliteten i fodret genom att tillsätta specifika aminosyror.

De flesta fodermedel har potential

I studien gjorde forskarna en litteraturgenomgång över befintlig kunskap kring alternativa proteinfodermedel som kan produceras i norra Europa: sjöstjärnor, blåmusslor, soldatfluga, gul mjölmask, mindre mjölmask, brun- och grönalger samt extrakt av fodergrödor (rajgräs, blålusern och rödklöver). Överlag kunde man se att alla fodermedel utom alger hade potential som proteinfodermedel, men också att det finns utmaningar kopplade till dessa. Bland annat saknas studier som undersöker hållbarhetsaspekterna kring produktion och förädling men även hur det påverkar den ekologiska produktionen.

Vidare kan produktionskapaciteten hos råvaran ha betydelse för dess potential som fodermedel. Extensiv produktion som exempelvis sjöstjärnor gör att det kan vara svårt att få lönsamhet i tillverkningen. De alternativa proteinfodermedlen hade också mer variation i bland annat proteininnehåll jämfört med traditionella proteinfodermedel vilket kan göra det svårare att förutsäga hur en komplett foderstat skulle se ut.

Akvatiska fodermedel: musslor, sjöstjärnor och alger som alternativ till fiskmjöl

Ur ett hållbarhetsperspektiv har produktionen av akvatiska fodermedel flera fördelar, dels tas ingen odlingsbar mark i anspråk och ofta används heller inte några icke-förnybara resurser då man till stor del använder näring som redan finns i vattnet. Musslor odlas exempelvis ofta i syfte att minska övergödning och de som används för foder har ofta fel storlek för att gå till humankonsumtion. Sjöstjärnorna är en bifångst från musselproduktionen och används inte heller till humankonsumtion. Alger kommer ofta från vilda bestånd men kan även de odlas. Både alger och musslor kräver dock mycket energi för att processas till fodermedel.

Jämfört med fiskmjöl innehåller musselmjöl något lägre grad råprotein, har liknande aminosyrasammansättning och skulle nästan helt kunna ersätta fiskmjölet. Sjöstjärnemjöl innehåller däremot betydligt mindre råprotein och har en mindre andel essentiella aminosyror i relation till icke-essentiella aminosyror. Den höga andelen aska (35-55 procent) i sjöstjärnemjölet begränsar dessutom inblandningen i en foderstat. Generellt verkar både mussel- och sjöstjärnemjöl fungera bra till både grisar och höns vid en inblandning motsvarande fiskmjöl (ungefär 5 procent). Den höga kalciumhalten i sjöstjärnemjölet begränsar dock inblandningen, även hos värphöns som har ett högt kalciumbehov.

Algmjölet innehåller betydligt mindre protein är soja och är mer jämförbart med vete och anses därmed inte vara ett substitut för proteinfodermedel till enkelmagade djur. Därtill innehåller algmjölet ämnen som både kan minska förmågan att bryta ned protein och stora mängder mineraler som begränsar användningen.

Insekter som alternativ till soja

Ur hållbarhetssynpunkt anses insektsproduktion endast ta en liten mängd odlingsbar mark i anspråk, men kräver ofta användning av icke förnybara resurser. Även om insekter näringsmässigt kan passa till människor används de inte till humanföda i någon större utsträckning Därmed kan de inte anses konkurrera med humankonsumtionen. Det är dock värt att påpeka att det idag inte är godkänt utfodra med insekter i till enkelmagade djur enligt EU:s regelverk, med undantag för utfodring av fåglar med levande insekter.

Jämfört med gul och mindre mjölmask innehåller soldatflugan mer fett, aska och mineraler. Soldatflugan avfettas därför generellt sett mekaniskt och får då en liknande aminosyraprofil som de mjölmaskarna. Aminosyraprofilen liknar sojabönans, men med lägre cystein-nivåer, vilket kan påverka upptaget av den essentiella aminosyran metionin. Insektsmjölen innehåller också kitin från insekternas exoskelett som kan försämra proteinnedbrytningen. Förmågan att bryta ned och tillgodogöra sig insektsmjöl minskar med ökande grad av inblandning i foderstaten hos både grisar och höns. Hos grisar och matkycklingar verkar en inblandning runt 10 procent ge bibehållen tillväxt medan värphöns verkar klara en högre inblandning, 12-24 procent, utan förändrad produktion.

Vallfoderextrakt som alternativ till soja

Rajgräs, rödklöver och blålusern är perenna grödor och anses därför bidra till en mer hållbar produktion än odling av ettåriga grödor, även om de både tar jordbruksmark i anspråk och ofta kräver användning av icke-förnyelsebara resurser. Proteinfraktionen utvinns genom exempelvis värme eller fermentering. Effektiviteten och möjligheten att utvinna andra biprodukter såsom biogas eller foder åt idisslare, påverkar hållbarheten i produktionen.

Mängden råprotein, liksom smältbarheten och mängden mineraler, påverkas av förädlingsprocessen, men generellt har lusern och klöver både högre proteinhalt och extraktionseffektivitet än rajgräs. Aminosyrasammansättningen är liknande i alla tre produkterna. Förekomsten av lysin är högre i lusern och klöver men fortfarande lägre jämfört med soja. Rajgräs har istället högre förekomst av metionin.

De flesta praktiska studier är gjorda på lusern med varierande resultat. För kyckling har utfodring med lucernextrakt som proteinfodermedel istället för soja bland annat resulterat i försämrad tillväxt och foderutnyttjande. Liknande resultat har setts när man inkluderat 30-40 procent klöverprotein. Hos grisar har lucernprotein ersatt sojaprotein utan att påverka foderintag eller foderomvandlingsförmåga. I vissa studier har produktionen till och med ökat när sojan bytts ut mot lucernprotein. Fettsyrekompositionen i lusernproteinet kan dock ge köttprodukten förkortad hållbarhet eftersom det lättare kan härskna.

Sammantaget finns gott om alternativ till nuvarande proteinfoder samt goda möjligheter att ge foder med rätt aminosyrasammansättning även till ekologiska djur. Många av alternativen produceras dessutom redan i dag som exempelvis musslor och vall och utmaningarna handlar bland annat om ett effektivt utvinnande och användade av dessa råvaror till enkelmagade djur.

 

Torun Wallgren

Sidansvarig: janne.nordlund.othen@slu.se