SLU-nyhet

Invasiva växter – två nya handböcker

Publicerad: 20 maj 2021
stort bestånd av jättebalsamin

Nu finns två nya rapporter som handlar om invasiva växter. En som främst vänder sig till dig som är ansvarig för det övergripande arbetet mot invasiva arter som exempelvis miljöstrateg eller kommunekolog, och en för dig som arbetar med stadsplanering eller gröna frågor i staden. Rapporterna är tänkta att fungera som en snabb överblick över problemen och reglerna runt de värsta invasiva växtarterna. Tanken är också att det ska hjälpa till att strukturera och få inspiration till arbetet med dessa arter.

En del arter kan ställa till stora problem när de kommer ut i naturen. De brukar gå under benämningen invasiva arter. Spridning av invasiva arter räknas idag som ett av de största hoten mot den biologiska mångfalden i världen.

Nu har SLU Centrum för biologisk mångfald, Volt Biologi och Naturvårdsverket producerat två nya rapporter som ger handledning, information och konkreta tips till de som arbetar med invasiva växter:

  • ”Kommunens arbete med invasiva växtarter - Ett kunskapsstöd” vänder sig till dig som berörs av invasiva arter i ditt arbete på kommunen.
  • ”Om invasiva växtarter. Stöd i arbetet för en hållbar miljö i städer och tätorter” har dig som arbetar med samhällsplanering och gröna frågor i fokus.

Invasiva arter

En invasiv art kan beskrivas som en växt eller ett djur som av människan har flyttats från sitt vanliga utbredningsområde, och som på sin nya plats antingen tränger undan inhemska arter, medför ekonomisk skada eller är skadlig för människor.

Invasiva växter, som blomsterlupin eller jätteloka, breder ut sig på bekostnad av de ”vilda” växtarter som finns i ett ekosystem genom att konkurrera om utrymme, ljus, näring och vatten. Det innebär också ofta en hög kostnad för samhället att åtgärda de problem som invasiva arter ställer till med. Och ju mer en invasiv art etablerat sig, desto högre kostnader – och den kurvan går uppåt exponentiellt. SLU Artdatabanken skattar kostnaden för åtgärder mot invasiva arter (ur alla organismgrupper på land och i vatten), till mellan en till drygt fyra miljarder kronor per år i Sverige.

2015 kom EU:s förordning om invasiva främmande arter, som innehåller en förteckning på arter som alla EU:s länder måste arbeta för att bekämpa och förhindra spridning av. En uppdaterad förteckning finns alltid på Naturvårdsverkets hemsida.

Värstingarna presenteras

De växter som närmare presenteras i rapporterna är arter som redan ställer till stora problem i Sverige.

Allt material är helt fritt att använda, klippa och klistra i, publicera, lägga på hemsidan, trycka eller omformulera för att det ska passa din kommuns behov.

Båda rapporterna är utarbetade av Jörgen Wissman (SLU Centrum för biologisk mångfald, institutionen för stad och land), Karin Runesson (Volt Biologi) och Johan Linnander (Naturvårdsverket).

 

Ladda ner rapporterna på Naturvårdsverkets hemsida (länk)

Stort bestånd av jätteloka vid en småbåthamn. Foto.

Jätteloka vid en båthamn. Jättelokan är storväxt och kan bilda mycket stora och täta bestånd. Dess växtsaft kan i kombination med solljus orsaka svåra blåsor på huden.

Fakta:

Fakta invasiva växter:

Flera av de invasiva växtarter som skapar pro­blem i Sverige har förmågan att växa i näringsfattig jord där den inhemska vegetationen inte blir så hög men i gengäld kan vara mycket artrik. De invasiva arterna skuggar här ut de inhemska. Ett exempel är blomsterlupin, som kan vara helt dominerande i vägkanter och slänter. Arten kan fixera kväve och på så sätt skapa sin egen näring vilket gör att den kan växa sig hög och på sikt helt skugga ut annan vegetation. Artrik gräsmarksvegetation klarar inte denna typ av konkurrens och arter som blåklocka (Campanula rotundifolia), käringtand (Lotus corniculatus), prästkrage (Leucanthemum vulgare), jungfrulin (Polygala vulgaris) och rödklint (Centaurea jacea) försvinner. (Ur Om invasiva växtarter. Stöd i arbetet för en hållbar miljö i städer och tätorter)


Kontaktinformation