SLU-nyhet

Ny barkborre-art upptäckt tack vare DNA-teknik

Publicerad: 26 augusti 2021
Skalbagge i närbild

Åke Lindelöw på SLU har arbetat med insekter i decennier men det här är första gången han är med och beskriver en ny art. Trypophloeus borealis är liten och lever under barken på vide. Den har hittats i norra Sverige, Norge och Finland. Första fyndet gjordes redan 1969 men för att bringa klarhet i släktskapet krävdes modern DNA-teknik.

­– Det var en rolig upptäckt att vara med om. Den nya tekniken med DNA har öppnat helt nya möjligheter att finna nya arter, säger Åke Lindelöw som har samarbetat med Torstein Kvamme på Norsk institutt for bioøkonomi.

Hur gick det då till? Ja det är en lång historia. Åke gick igenom en samling barkborrar som donerats till Naturhistoriska riksmuseet och hittade ett exemplar med avvikande utseende. Det hade samlats in 1969 vid Årosjokk strax öster om Nikkaluokta i Torne lappmark. År 2008 åkte Åke Lindelöw dit tillsammans med andra insekts-experter för att leta efter den. De letade ett par timmar utan att hitta minsta spår efter den lilla baggen.

­– Vid lunch avvek mitt sällskap för att söka andra skalbaggar i närheten av Kiruna. Jag gick upp efter jokken och såg efter ett par-tre hundra meter stora viden med knappt millimeter-stora cirkelrunda flyghål i döda barkpartier. I gränsen mellan levande och döda delar av stammen fanns gångsystem inne i barken med föräldradjur och stora larver, berättar Åke Lindelöw.

Misstänkte ny art

Han förstod att han hade hittat något intressant och tog med sig några barkstycken hem för att gå igenom dem i lugn och ro. En expert i St Petersburg konstaterade att det var ett exemplar av arten Trypophloeus dejevi som bland annat är känd från Ryssland. Där kunde den här historien ha slutat men tack vare DNA-tekniken tog den en ny spännande vändning.

­– Vi misstänkte att det kunde vara en ny art och bestämde oss för att utreda släktskapet med hjälp av DNA-teknik. Trypophloeus  är ett taxonomiskt mycket besvärligt släkte, säger Åke Lindelöw.

Det visade sig att det handlade om en ny art som faktiskt är närmare släkt med T. nitidusi i Alaska än T. dejevi. Kanske har det till och med varit samma art en gång i tiden när det fortfarande fanns landförbindelse till den amerikanska kontinenten?

Inget svensk namn än

På latin betyder borealis nordlig och alla fynd hittills är norr om polcirkeln. Den är 1,5-2 millimeter lång och lever på svartvide och ripvide. Den har inget svenskt namn ännu.

­– Det får namnkommittén på Artdatabanken ta ställning till. Det är den enda kända arten i Sverige på vide så kanske videborre eller till och med nordlig videborre skulle kunna vara lämpligt, säger Åke Lindelöw.

Kunskapen om vilka arter barkborrar som finns i landet har stor betydelse, både de som gör skada men också de som utgör en del av insekternas mångfald. I Sverige har inte den här gruppen av barkborrar varit något problem – och det är kanske en orsak till att de fortfarande är så okända att det går att hitta nya arter.

Vetenskaplig artikel 

A new cryptic Trypophloeus Fairmaire, 1864 species in Northern Fennoscandia (Coleoptera, Curculionidae) revealed by DNA analyses. Torstein Kvamme et al, Norwegian Journal of Entomology 68, 2021.

Artikel från Norsk institutt for bioøkonomi

Ny barkbille funnet ved hjelp av DNA-teknologi (forskning.no)

Fakta

Nykläckta Trypophloeus borealis lever under barken på viden. Samtliga fynd i Sverige, Norge och Finland är norr om polcirkeln men utbredningen är fortfarande oklar. Den finns troligen längre österut till exempel i Ryssland och möjligen också söderut.

De etablerar sig gärna i träd med skador eller partier av död ved. Eventuellt gynnas den av om det växer svamp på trädet kanske för att det hjälper barkborren att bryta ner cellulosan.  I ett gångsystem finns en hane och hona. De lägger äggen i samlingar. Larverna äter först nära varandra och senare mer enskilt. Förpuppningen sker i barken och de färdiga skalbaggarna kläcks ut ur cirkelrunda flyghål. Närmaste släktningarna i Sverige är fyra arter som lever på asp.