SLU-nyhet
Fleråriga grödor till nytta för klimat och miljö
Publicerad: 21 september 2021
Storskalig användning av fleråriga grödor skulle effektivt minska både kväveutsläpp till vatten och problem med erosion i jordbrukslandskap. Det visar en studie där över 81 000 landskap i Europa ingår.
En strategisk plantering av fleråriga grödor, såsom gräs och snabbväxande träd i form av buffertzoner och lähägn, kan leverera biomassa samtidigt som det ger andra miljöfördelar. Det framgår i en ny artikel, som Ioannis Dimitriou och Blas Mola-Yudego från institutionen för växtproduktionsekologi vid SLU har varit med och författat.
Den ökande efterfrågan på biomassa till energi och biomaterial, som är nödvändig för att uppnå våra klimatmål, riskerar att öka trycket på mark och därmed orsaka ytterligare miljöpåverkan. Människor använder redan ungefär hälften av jordens landområden till odling, vilket orsakar övergödning, jorderosion, kolförluster i marken och en utarmning av den biologiska mångfalden.
Forskarna har tidigare visat att det finns en stor potential att använda multifunktionella produktionssystem för biomassa i Europa. Genom att implementera dessa i stor skala kan vi mildra många av de effekter vi har orsakat av storskaligt jordbruk i EU och upprätthålla eller öka den totala produktionen av biomassa. I den nya artikeln, publicerad i Communications Earth & Environment, exemplifierar de hur detta kan göras och beräknar effekterna.
Enligt forskarnas modell är buffertzoner främst relevanta i nordvästra och centrala Europa, medan lähägn i allmänhet är relevanta i kustområden och andra områden med återkommande starka vindar.
Den nya studien bygger på en modell som använder befintliga data från flera internationella forskningsprojekt, för att visa var buffertzoner kan vara effektiva för att minska kväveutsläpp till vatten, och där lähägn kan vara effektiva för att mildra vinderosion.
Modellen beräknar sedan, för olika scenarier, hur stora områden i de 81 000 olika landskapen som måste omfattas av de respektive systemen för att uppnå önskad minskning av den primära miljöproblematiken. Slutligen gör modellen en uppskattning av hur stor mängd biomassa som kan produceras och beräknar också andra sidovinster för miljön.
Studien har genomförts av forskare vid Mittuniversitetet, Chalmers, Lunds universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, Östra Finlands universitet och Europeiska kommissionens forskningscentrum (JRC).