SLU-nyhet

Hur effektivt fröätare hjälper oss bekämpa ogräs beror på jordbruksintensiteten

Publicerad: 24 november 2022
Ett fält med tistlar. Foto.

Ett intensivt jordbruk påverkar ekosystemtjänsten predation av ogräsfrön negativt. Det visar SLU-forskare i en ny studie. Dessutom utvecklades en modell som kan bedöma ogräsfröpredations effektivitet.

Många smågnagare och skalbaggsfamiljen jordlöpare gillar att äta frön från ogräs och det har vi nytta av inom jordbruket. Ett intensivt jordbruk ger störningar i åkern t ex genom pesticidbehandlingar och jordbearbetning. Men vad är effekterna av jordbruksintensitet på ogräsfröpredation? I vilken utsträckning kan tillgången på ostörda livsmiljöer ge skydd åt fröpredatorer när åkrarna utsätts för störning? Och hur påverkar det ekosystemtjänsten ogräsfröpredation?

Det var frågor som forskarna Eirini Daouti, Benjamin Feit och Mattias Jonsson ville veta svaren på.

– Med hjälp av data från 13 fält i södra Sverige undersökte vi ogräsfröpredation i fält med hjälp av frökort och uppskattade fröpredationen för varje fröpredator, berättar Eirini.

En modell för att uppskatta styrkan hos ogräsfröpredation

Forskarna kombinerade data om fröpredatorernas abundans med vad fröpredatorerna föredrog att äta för att beräkna ett index som uppskattar styrkan hos ogräsfröpredationen.

– Sen undersökte vi hur fältets jordbruksintensitet och förekomsten av ostörda livsmiljöer påverkar ogräsfröpredation, samt testade betydelse av mängden tillgängliga frön, säger Eirini.

Mer intensivt jordbruk ger mindre fröpredation

Ju mer intensivt fälten brukades, desto färre ogräsfrön åts upp, men det berodde i stor utsträckning på frötillgången vilket även det minskade med jordbruksintensiteten.

– Frötillgången verkar vara en indirekt faktor som gör att intensivt brukad mark begränsar hur mycket ogräsfröpredatorerna kan äta. Vi hittade inga bevis för att ostörda livsmiljöer bredvid eller i åkern kan öka predationshastigheten av ogräsfrön, säger Mattias Jonson.

Ekosystemtjänsten predation av ogräsfrö kan därför hjälpas genom att minska störningar på fältnivå, oavsett tillgången på livsmiljöer för smågnagare och jordlöpare i landskapet.

– Framöver behöver vi undersöka om det är bra att ha en mångfald av ogräs som inte konkurrerar med grödorna i fältet. Det skulle kunna öka tillgången på ogräsfrön samtidigt som det kan minska dominerande och konkurrenskraftiga ogräsarter, avslutar Eirini.


Kontaktinformation

eirini.daouti@slu.se, 018-67 20 49