– Björnarna vistas inte mycket i fjällen, men de kan ta många kalvar på kort tid när de väl är där, säger seniorforskare Ole-Gunnar Støen vid NINA och SLU. Forskning visar att renarna är mest utsatta i mitten av kalvningsperioden, under andra halvan av maj.
Idag arbetar forskarna och de samiska renskötarna med ett projekt i Idre Sameby i norra Dalarna, syftet är att samla in kunskap till förvaltningen av björn i Sverige och Norge, och hur ersättningsnivåer ska beräknas för att kompensera renar som förlorats till rovdjur. Projektet bygger på tidigare undersökning av förlusten av renar till brunbjörn i två skogssamebyar i Norrbotten i Sverige 2010–2012.
GPS-märkta björnar
Björnarna i de aktuella områdena har försetts med GPS-sändare och forskarna har kunnat följa dem på kalvningsområdet. I fält undersöker de alla platser med kluster av positioner från björnarna, där man misstänker att de kan ha tagit renar.
Det första projektet genomfördes i Udtja och Gällivare skogssamebyar, där 25 björnar märktes från 2010 till 2012. Björnarna följdes från slutet av april till slutet av september och forskarna hittade 335 kalvar och 18 honor tagna av 16 av de GPS-märkta björnarna.
– De flesta kalvarna togs av björnarna från mitten till slutet av maj, sedan minskade predationen, när björnen dödar renarna, snabbt fram till mitten av juni. Efter detta togs endast en av de 335 kalvarna av björn. Tidsmönstret var detsamma för vuxna renar, men det togs relativt sett fler vuxna renar under sommaren, säger Støen.
Honor med fjorårsungar var den björnkategori som tog flest kalvar, men hur länge björnen var i kalvningsområdet var avgörande för hur mycket kalv de olika björnarna tog. Baserat på antalet renar varje individ tog, och registrering av DNA-material av björn i de två samebyarna, kan mellan 63 och 100 procent av förlusten av kalvar ha orsakats av björn.
Virtuellt staket
Den pågående studien sker i Idre Sameby i Sverige. Sammansättningen av skog och fjäll gör att Idre kan jämföras med norska områden där björnar också lever nära tamrenar.
I projektet används ett så kallat virtuellt staket, där GPS-sändaren som björnen är utrustad med tar en position var femte minut när den är inom kalvningslandet. Alla kadaver registreras, och det görs en bedömning om dödsorsaken är en björnattack. Sedan starten 2019 har 11 GPS-märkta björnar varit i kalvningslandet och forskarna har hittat 115 kalvar och 12 vuxna renar som dödats av de GPS-märkta björnarna.
Skillnad mellan kalvningsplatser
Preliminära resultat efter fyra fältsäsonger i Idre tyder på att det kan vara skillnad i hur många kalvar som tas mellan kalvningsplatser i Norrbotten och Idre. Både antalet dödade kalvar per björn under hela säsongen och per dag verkar vara lägre i Idre jämfört med i Udtja och Gällivare. Å andra sidan är predationstakten, hur ofta björnen dödar renarna, på fjället högre jämfört med i skogen.
– Skillnaden beror förmodligen på att björnarna i Idre spenderar mindre tid på kalvningslandet, och att flera av björnarna inte tar kalvar. Om vi bara tittar på uppgifterna från de dagar björnarna har varit på fjället så är predationstakten per dag åtta gånger så hög som i skogen, förklarar Ole-Gunnar Støen.
Kontakt
Ole-Gunnar Støen, seniorforsker Norsk institutt for naturforskning - NINA
Sognsveien 68, 0855 Oslo
+47 97119945 ole.stoen@nina.no www.nina.no
Jens Frank – Viltskadecenter, SLU
+46 581697323, +46 702590770 jens.frank@slu.se
Anna Skarin, professor, renskötsel, institutionen för husdjurens utfodring och vård HUV, SLU +4618671954 anna.skarin@slu.se,
