SLU-nyhet

Är uteduschar ett bra sätt att svalka ekogrisar?

Publicerad: 20 januari 2023
Grisar utomhus på bete.

Värmestress påverkar grisarnas välfärd negativt och leder till minskad foderkonsumtion vilket i sin tur leder till minskad tillväxt. Redan idag upplever många grisproducenter mer och mer utmaningar i relation värmestress och det varmare klimatet i Sverige. I en ny studie har man undersökt hur förekomsten av duschar på rastgården påverkar grisarnas värmereglering i ekologiska system.

Eftersom grisar är dåliga på att svettas är de känsliga för höga temperaturer. Dagens grisar, som har en hög tillväxttakt producerar dessutom mycket värme och blir därför extra känsliga. I naturen reglerar grisar sin temperatur genom att söka skugga, vila och bada i gyttja. I modern grisproduktion, där grisar sällan har tillgång till gyttjebad, söker grisarna istället andra våta eller svala ytor att svalka sig på. Då lägger de sig därför ofta på spalten eller andra ytor där de gödslat och urinerat även om de i naturen hade undvikit det. Ofta kan grisarna även börja gödsla på fler ytor vilket leder till att både grisarna och boxarnas blir smutsiga och leder till ökade ammoniakavgångar som är negativt ur miljösynpunkt. Att förse grisarna med vatten- eller gyttjebad skulle riskera att bli en grogrund för bakterier och därför används ibland istället duschar i grisboxar där inomhus. Ekologiska system med utevistelse är dock svårare att kontrollera temperaturmässigt och där är duschar på rastgårdarna ovanligt. Det saknas också kunskap om hur dessa skulle användas.

I inomhussystem är det vanligt att duscharna är igång ca 2 minuter var 20:e till 90:e minut. I den här studien undersöktes 10 eller 30 minuter långa duschar var 60:e minut under dagtid när yttertemperaturen var över 22 grader, detta för att alla grisar ska hinna använda duscharna.

Förekomsten av en dusch på rastgården ledde till att grisarna blev mer aktiva och låg mindre på sidan, vilket indikerar att de upplevde temperaturen som behagligare. Den ökade aktiviteten kan också bero på att grisarna gick till eller ifrån duscharna när de sattes igång. Med ökande temperatur, ökade även antalet grisar som befann sig i duschområdena, vilket tyder på att behovet att svalka sig ökade och att duschområdena upplevdes som svala. Oavsett duschlängden ökade duscharna grisarnas användning av rastgårdarna när det blev varmare ute. Däremot undvek grisarna duschområdet när duscharna var igång, vilket indikerar att de inte uppskattade att bli duschade, även om de uppskattade svalkan som det blöta duschområdet gav. Tidigare studier har också visat att grisar föredrar bad framför dusch.

Vid högre temperaturer användes de långa duscharna mer än de kortare duscharna. Forskarna tror att de längre duscharna sänkte den omgivande temperaturen i duschområdet bättre. Då tog det längre tid för området att torka upp, och var svalare längre. Förekomsten av duschar påverkade inte hur smutsiga grisarna eller boxarna blev, men boxarna var smutsigast vid duscharna även om de var rena i övrigt. Ju varmare temperatur, desto smutsigare grisar, precis som man ofta förväntar sig även i system utan dusch.

Sammanfattningsvis ökade närvaron av duschar på rastgården grisarnas termiska komfort. Hur grisarna interagerade med duscharna och duschområdena påverkades av den omgivande temperaturen, vilket tyder på att längden på duscharna bör anpassas efter den omgivande temperaturen. Vid lägre temperaturer behöver duscharna troligen inte vara lika långa. Det faktum att grisarna undvek att vistas i duschområdet när duscharna var igång tyder dock på att de inte uppskattar att bli duschade, därför är det viktigt att det finns tillräckligt med utrymme för grisarna att undvika duscharna när de är igång. Detta indikerar också att andra sätt att kyla på än just duschar kan vara lämpligare ur djurens perspektiv.

Torun Wallgren