På våra nordliga breddgrader kan det vara svårt för lantbrukare att få in servicegrödor i sina växtföljder.
– Jag har forskat om samodling av spannmål och servicegrödor, för att se om det kan vara ett bra sätt att förlänga tiden de har att etablera sig på, förklarar agronom Elsa Lagerquist.
Syftet med servicegrödorna är i det här fallet att de ska hjälpa havre och höstvete att konkurrera med ogräs under tiden som de växer. De ska också fungera som gröngödsling, det vill säga binda kväve och organiskt material till marken, åt den efterföljande grödan. Elsas studier har gett de första indikationerna på vilka utmaningar och möjligheter det finns med den här typen av samodling.
– Det är viktigt med en tålig servicegröda som inte växer för mycket första sommaren och som kan återhämta sig efter spannmålsskörden, säger hon.
Det här är ett ovanligt odlingssystem, och de metoder som används i försöken Elsa jobbat med har inte studerats vetenskapligt tidigare. I och med samodlingen behöver lantbrukaren inte avsätta en period i växtföljden för enbart servicegrödan. Man odlar alltså servicegröda och spannmål på samma gång.
Elsa konstaterar att det handlar om ett odlingssystem som behöver anpassas efter lokala klimatförhållanden och marker beroende på om samodlingen ska ske i Skåne, på Västkusten, i Uppsala eller någon annanstans.
Dagarna innan disputationen har Elsa jobbat med ett manuskript till en vetenskaplig artikel och förberett sin presentation som hon ska hålla för opponent, betygskommitté och övriga åhörare.
– Det känns kul och tar bort lite av nervositeten, att veta att vänner och familj ska komma och vara med på disputationen, säger Elsa och ler.
Till våren planerar hon att söka pengar för nya projekt.
– Mitt förstahandsval i livet är att fortsätta forska. Jag ser fram emot att uppleva hur det är att jobba med forskning som postdoktor och forskare, i jämförelse med att vara doktorand. Jag har lärt mig att det är viktigt att vara målinriktad och uthållig i forskningen.
