SLU-nyhet

Diplodiasjukan – en ny allvarlig tallsjukdom

Publicerad: 16 maj 2023
En kvinna vid en trädkrona. Foto.

Diplodiasjukan finns på många ställen i världen och orsakar stamsår och döda trädkronor på framför allt olika tallarter. Den första upptäckten av ett bestånd i Sverige med spridd diplodiasjuka gjordes 2016. Laura Brodde har i sin doktorsavhandling undersökt hur diplodiasjukan spridits norrut för att öka vår kunskap och möjligheter att bekämpa sjukdomen.

Diplodiasjuka är en allvarlig sjukdom hos barrträd. Den orsakas av svampen Diplodia sapinea och märks genom att skott dör i den övre delen av kronan, dessutom bildas stamsår och veden blir blåfärgad. Men svampen kan också finnas i trädet utan att orsaka synliga skador.

Sjukdomen kan då bryta ut senare om värdträden är stressat av torka, värme eller mekaniska skador. Tall är ett av de trädslag som är mest mottagliga för att drabbas av diplodiasjukan och i Sverige står tallen för 40 % av den totala skogsarealen. Därför är det oroande att diplodiasjuka har noterats på flera platser i Sverige och vi behöver mer kunskap om sjukdomsutvecklingen under svenska förhållanden.

Laura Brodde har i sin doktorsavhandling utökat vår kunskap om sjukdomen som Diplodia sapinea orsakar i tall. Hon beskriver det första och hittills nordligaste storskaliga utbrottet av diplodiasjukan. Syftet har varit att samla ny kunskap om hur den har etablerat och spridit sig i Sverige.

– Det första utbrottet i Sverige upptäcktes 2016 mellan Odensala och Märsta. Efter torkan på Gotland 2018 såg vi stora tallområden med allvarlig kronutglesning. Här kom vi fram till att Diplodia sapinea bidrog till tallarnas kronutglesning, men att torka är den troliga orsaken till att sjukdomen utvecklas, berättar Laura.

Varma temperaturer en bidragande orsak

En bidragande faktor till utbrott av diplodiasjukan i Sverige har varit klimatet. En analys av vädret under de tio åren som ledde fram till det första kända storskaliga utbrottet i ett svenskt tallbestånd, visar att varma temperaturer i juni och maj gynnade angrepp i beståndet.

– Vi upptäckte dessutom att flera av de genetiska individer av Diplodia sapinea som orsakade utbrottet 2016 redan fanns i Sverige ett par år innan vi upptäckte det storskaliga utbrottet. De var genetiskt lika andra grupper av D. sapinea i Europa, vilket tyder på att vi inte hittat en ny, mer aggressiv form av skadesvampen i Sverige, säger Laura.

Laura följde de sjuka tallarna på Gotland i två år efter utbrottet 2018. Under den här perioden återhämtade de flesta träden sig och satte nya skott, även träd som var mycket hårt drabbade av D. sapinea. Torka i kombination med växtplatsen och de enskilda tallarnas motståndskraft var sannolikt avgörande för utbrottet av diplodiasjukan.

– I den här studien använde vi även molekylärbiologiska metoder för att mäta tillväxten av Diplodia inuti tallarna. I tallar med symptom på  diplodiasjukan fanns mycket Diplodia, men vi hittade även små mängder av svampen i tallar som såg friska ut.

Sporer sprids med vind och nederbörd

Diplodia sprids via sporer från fruktkroppar som kan finnas på angripna kottar, döda kvistar och barr. Genom att titta på sporspridningsmönster såg Laura att sporerna kan spridas relativt korta avstånd med vinden och även med hjälp av nederbörd.

– Jag tittade också på vilka svampsamhällen som fanns i friska och sjuka tallar. Fyra svamparter hittades specifik i frisk tallvävnad, även i frisk vävnad från grenar med tydliga symptom av diplodiasjukan. Det skulle kunna betyda att det finns svampar som kan skydda mot Diplodia. Här kan det finnas en möjlighet till att utveckla biologiska bekämpningmetoder mot sjukdomen.

I ett annat experiment, utvecklade Laura tillsammans med forskare i Tyskland ett snabbt och enkelt sätt att producera sporer under laboratorieförhållanden, något som kommer underlätta framtida forskning om D. sapinea.

– För att skydda skogen mot stressrelaterade skogssjukdomar i samband med klimatförändringarna är det viktigt att vi forskar kring diplodiasjukan och andra sjukdomar som gynnas när träden stressas, avslutar Laura.

Relaterade sidor: