Klimatförändringen leder till allt mildare och blötare höstar. För jordbruket betyder det att det blir allt viktigare att hålla marken bevuxen under så stor del av året som möjligt för att minska kväveläckaget och för att skydda markytan mot erosion. Här har mellangrödorna, eller fånggrödorna som de ofta kallas, en viktig roll och de finns idag på många gårdar. En mellangröda är dock inte bara en åtgärd för minskad övergödning utan också en klimatåtgärd genom att en del av koldioxiden den tar upp när den växer bidrar till inlagring av kol i marken.
Ny miljöersättning
I år infördes en ny miljöersättning för mellangröda som kolsänka som lantbrukare kan söka. I samband med det fick SLU i uppdrag av Jordbruksverket att ta fram en kunskapsöversikt med fokus på mellangrödor. Forskarna har tittat på hur man kan utnyttja mellangrödans fördelar till fullo utan att samtidigt riskera negativa bieffekter.
– Det är tillväxten som har störst betydelse för hur stor kolinlagringen blir. Det är viktigt att mellangrödan hinner växa under en stor del av hösten för att lagra in kol och minska risken för kväveläckage. Både försöksresultaten och lantbrukares erfarenheter, som vi samlade in under en workshop, vittnade om att mellangrödor måste börja växa i augusti senast för att göra nytta, säger Helena Aronsson, en av forskarna bakom rapporten.
Odlarnas stora utmaning är etableringen
Att lyckas med etableringen av en mellangröda som sås efter skörd av en huvudgröda är en stor utmaning för odlarna. Den måste komma igång så snabbt som möjligt. Rapporten belyser odlares uppfattningar om hur man på bästa sätt kan lyckas, och hur man kan utnyttja de ekosystemtjänster som en mellangröda kan ge odlingen.
– Viktiga funktioner hos mellangrödor är till exempel att de kan hålla undan ogräs och öka bördigheten i jorden. Normalt skördas inte mellangrödor, men de kan bli en extra fodertillgång när det uppstår brist på foder. Diskussionerna kring vilka arter man ska odla går heta, berättar Helena Aronsson.
Att bredså mellangrödan direkt på marken några veckor innan huvudgrödan skördas är ett sätt att få igång mellangrödan tidigt, och samtidigt minska arbetsanhopningen i samband med skörd. Att ge sådd av mellangrödan lika hög prioritet som en huvudgröda var ett råd som erfarna odlare poängterade vid den workshop som lyfts i rapporten.
– I dagsläget saknar vi dock kunskap för att kunna ge konkreta råd om vilka arter och jordbearbetningsstrategier man bör använda för att optimera en mellangrödas inlagring av kol i marken, säger Helena Aronsson.
Lustgasen utmanar forskarna
En mellangröda bidrar till inlagring av både kol och kväve i marken, men samtidigt ökar den biologiska aktiviteten och omsättningen av näringsämnen i marken. Nya försöksresultat har visat att det kan uppstå ökade utsläpp av lustgas under vårvintern efter odling av mellangrödor.
– Eftersom lustgas är en stark växthusgas kan det här riskera att förta en del av mellangrödans positiva effekter för kolinlagring. En viktig utmaning för oss är att vi behöver mer kunskap om de processer i marken som styr utsläppen av lustgas, och om problemets omfattning, för att kunna ge bra råd. Det behövs odlingsråd om hur man kan minska risken för lustgasutsläpp, till exempel om vilken art man bör odla, säger Helena Aronsson.
Rapporten
Aronsson, H., Ernfors, M., Kätterer, T., Bolinder, M., Svensson, SE., Hansson, D., Prade, T., Bergkvist, G. (2023). Mellangrödor i växtföljden – för kolinlagring och effektivt kväveutnyttjande. Uppsala: Sveriges lantbruksuniversitet. (Ekohydrologi, 179)
Läs rapporten ”Mellangrödor i växtföljden – för kolinlagring och effektivt kväveutnyttjande”