Att återställa skadade livsmiljöer används ofta för att kompensera för exploatering av områden med höga naturvärden. Men det tar lång tid för naturen att skapa förutsättningar som är viktiga för olika arter, som stora döda och gamla träd. Nu testas en ny metod där hundratals döda träd har flyttats från ett område som skulle exploateras. Första resultaten visar att metoden kan vara kostnadseffektiv för att påskynda återskapandet av områden med hög biodiversitet, men att den bör utvecklas för att inkludera döda träd av fler arter och i senare nedbrytningsstadier.
Skogsbruk, gruvdrift och energiframställning påverkar naturen och leder till förlust av biologisk mångfald. När Aitikgruvan i Norrbotten skulle utöka 2017 avverkades en skog med höga naturvärden. För att möta rättsliga krav på ekologisk kompensation flyttades 640 döda träd till ett kompensationsområde.
– Samhället står i dag inför utmaningen att balansera ekonomisk utveckling och omställningen till ett fossilfritt samhälle med bevarandet av biologisk mångfald. För att göra detta möjligt har konceptet ekologisk kompensation utvecklats som går ut på att de som skadar naturliga värden ska kompensera genom att skydda eller förbättra naturvärden på en annan plats. I det här projektet har vi möjlighet att utvärdera i vilken utsträckning den här metoden med flytt av död ved faktiskt kompenserar naturvärdena, säger Therese Löfroth, forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
I samband med trädflytten startades ett forskningsprojekt för att följa hur insekterna, svamparna, mossorna och lavarna som lever i den döda veden i den avverkade skogen klarar flytten och om de kan leva vidare i det nya området. Första steget är att utvärdera om flytten gett en förbättrad livsmiljö i kompensationsområdet.
Resultaten visar att mängden död ved i delar av kompensationsområdet är likvärdig det avverkade området, men att sammansättningen skiljer sig.
– Död ved av sälg och riktigt nedbruten ved flyttades inte och saknas därför i kompensationsområdet. Det här pekar på ett behov av att framtida kompensationsprojekt måste innefatta fler typer av död ved för att bättre kunna minimera förlusten av ekologiska värdena, säger Olov Tranberg, som skriver sin doktorsavhandling inom projektet.
De döda träden placerades i en närliggande skog, ett kompensationsområde. Foto: Susanna Bergström, SLU
1/1
Forskarna har räknat på kostnaden för trädflytten, där slutsumman landade på ungefär 300 000 kr för flytten av de 640 trädstammarna.
– I mindre skala är det möjligt att kompensera för en förlust av död ved till en relativt låg kostnad. Men för att fullskaligt kompensera för förlusten av död ved på landskapsnivå behövs mer omfattande insatser som innebär betydligt större kostnader. Kostnader som ändå är relativt små om de sätts i relation till de stora investeringar som många industriprojekt innebär, säger Therese Löfroth.
Flytt av död ved kan alltså påskynda återskapandet av viktiga naturvärden, men metoden måste förfinas för att säkerställa att den ekologiska nyttan maximeras.
– Nästa steg blir att följa upp hur arterna fortlever på den nya platsen. Vi kommer att utvärdera hur vedlevande skalbaggar, mossor och lavar trivs i sin nya miljö, säger Olov Tranberg.
Tranberg O., Hekkala A-M, Lindroos O, Löfroth T, Jönsson M, Sjögren J, Hjältén, J. Translocation of deadwood in ecological compensation, a novel way to compensate for habitat loss. Ambio (2023). https://doi.org/10.1007/s13280-023-01934-0
Olov Tranberg
(Klicka för högupplöst bild.)
Therese Löfroth
(Klicka för högupplöst bild.)