För djur som lever i våra vattendrag utgör alger och cyanobakterier en viktig födokälla, och de bidrar även till att reglera koldioxidbalansen i ekosystemet. Men för att denna biofilm ska trivas och växa behövs rätt förhållanden. I Sverige, där många bäckar rinner igenom alltifrån mycket tät granskog till öppna hyggen, är ljusförhållandena ofta extrema.
I en ny studie från Sveriges lantbruksuniversitet och universitet i Karlstad har forskare undersökt hur olika ljusförhållanden och bottenmaterial påverkar hur alger och cyanobakterier bildas, med hjälp av konstgjorda kanaler.
I Svartbergets försökspark utanför Umeå byggdes flera långa träkanaler, där några täcktes med en väv som skuggade dem till 70 procent och några lämnades helt exponerade för solljuset. De konstgjorda kanalerna fylldes med antingen sand eller stenar. Sedan pumpades vatten från en lokal bäck upp och fick rinna igenom dem i tio veckor.
Soligt och stenigt gjorde susen för slemmiga alger
Efter bara några veckor syntes tydliga resultat. I kanalerna där algerna fått stenar att växa på och dessutom maximalt med solljus hade det bildats långa trådar av gröna och slemmiga alger.
”Vi blev nästan chockade över att det var så hög tillväxt”, säger Maria Myrstener, postdoktorand vid institutionen för skogens ekologi och skötsel vid SLU. Men att gynna den sortens snabbväxande alger behöver inte vara positivt för de som livnär sig på alger, berättar hon.
”De här trådiga gröna algerna växer till när det är varmt och ljust, men försvinner när hösten kommer. Samtidigt hämmas tillväxten av till exempel kiselalger och andra arter som annars fortsätter växa långt in på hösten”.
I skuggan trivdes inte grönalgerna alls lika bra. Där hade däremot både kiselalger och till viss del cyanobakterier fått fäste efter tio veckor, men skapat betydligt lägre total biomassa. Experimentet visar samtidigt att bottenmaterialet var minst lika avgörande som mängden ljus. I kanalerna fyllda med sand blev tillväxten lägre, både i sol och skugga.
Svenska skogen ofta för mörk
Resultaten visar att de ljusförhållanden som råder för många vattendrag i Sverige inte är optimala för de viktiga algerna och cyanobakterierna. Vid 70 procents skuggning är produktionen mycket låg. Och svensk granskog kan vara betydligt skuggigare än så.
”Det behöver finnas en större variation i ljusgenomsläppet. Växlingen mellan total avsaknad av skugga på hyggen och nästan full skuggning i brukad ungskog är inte naturlig. Tillväxten för alger i vattendragen blir inte bra av kilometer efter kilometer av full skugga från täta granbestånd. I äldre skogar kan vi se att det blir naturliga luckor i krontaket, och med ett mer aktivt brukande av trädzonen närmast vattnet skulle man över tid kunna uppnå större variation”, säger Maria Myrstener.
Sedan kanalexperimentet genomfördes har en uppföljningsstudie gjorts med ännu fler skuggningsnivåer, för att undersöka när en ovälkommen algtillväxt börjar ta form.
Forskarna jobbar också med vattendrag runt om i Västerbotten för att se hur olika typer av strandnära skog påverkar viktiga ekosystemfunktioner i vattendragen. Målet på lång sikt är att förbättra och förtydliga riktlinjerna för hur skogen nära vatten ska skötas och brukas.
