SLU-nyhet

Livsmedelsberedskap kräver samarbete

Publicerad: 19 april 2024
Några personer sitter runt ett bord och diskuterar. Foto.

Hur ser livsmedelsberedskapen ut i Uppsala län? Vad behöver vi nu och i framtiden för att stärka beredskapen? Det frågorna diskuterade aktörer från hela matkedjan i offentlig sektor under en workshop i Uppsala. ”Den här gången har vi kommit en bit på vägen och har jobbat ihop oss. Vi ser samma saker och det finns en förutsättning för att bli starka tillsammans nu”, hördes från en mötesdeltagare.

Utanför hotell Botanika i centrala Uppsala singlade små snöflingor över vårblommorna, men inomhus gick diskussionerna varma. Här höll SLU Future Food och ÄT UPPsala län den 18 april en workshop i livsmedelsplanering. Aktörer från hela livsmedelskedjan, till exempel producenter, livsmedelsföretagare, kostchefer, upphandlare, planhandläggare, landsbygdsutvecklare och beredskapssamordnare hos kommuner, region och myndigheter i Uppsala län var inbjudna.

– Vi vill identifiera viktiga utmaningar som rör livsmedelssystemet i Uppsala län. Under dagen delade vi erfarenheter och goda exempel. Dessutom funderade vi på innovativa lösningar i policy och praxis som rör livsmedelssystemet, berättar Fredrik Fernqvist, universitetslektor vid SLU, som var en av workshopens arrangörer.

En kreativ miljö för att dela erfarenheter

I februari gick regeringen ut med mål för Sveriges livsmedelsberedskap. I korthet går det ut på att hela befolkningen över tid ska ha tillgång till nödvändiga livsmedel vid en allvarlig störning eller vid en överhängande risk för allvarliga störningar i livsmedelskedjan. Bland annat lyfts kommunernas roll i beredskapsplaneringen. Utredningen understryker att det är väldigt viktigt att det här arbetet kommer i gång snabbt.

– En stor utmaning i det här är förstås att få alla myndigheter och aktörer att samarbeta på ett effektivt sätt. Idag skapar vi en kreativ miljö för att diskutera och dela erfarenheter kring hur livmedelsplaneringen implementeras och utvecklas, sa Andrew Gallagher, koordinator för projektet ”Mat och Stad” på SLU som också var med och arrangerade mötet.

Goda förutsättningar men också utmaningar

ÄT UPPsala län är en handlingsplan som ska bidra till en hållbar och konkurrenskraftig livsmedelsproduktion i Uppsala län, berättar Sara Eskhult som är projektledare på ÄT UPPsala.

– Det finns goda förutsättningar att producera livsmedel i Uppsala län. Här finns rikligt med betesmark och åkermark, spirande företag, forskning och innovation. Det är gott om konsumenter. Men det finns förstås också utmaningar, det finns ett begränsat antal stora företag i livsmedelskedjan, mejeri och kvarn saknas, vi har åldrande lantbrukare, förädlingsindustrin är koncentrerad till vissa delar av länet och vi har låg produktionsvolym i förhållande till länets storlek, berättade Sara.

Vi måste ha ytor att odla på

Fredrik Fernqvist berättade om de hållbarhetsutmaningar vi har i globala och lokala livsmedelssystem. Konflikter om markanvändning är en aktuell fråga. Jordbruksmark kan försvinna till fördel för ett nytt köpcentrum när kortsiktiga mål blir viktigare än de långsiktiga.

– Men vi behöver ju ytor att odla på. Vi behöver en motståndskraft för att säkra livsmedelsförsörjningen och planera för en hållbar och säker livsmedelsförsörjning. Idag pekar vissa uppskattningar på att vi bara har 50% självförsörjningsgrad, men vi behöver säkerhetsställa att det finns en mångfald och variation av livsmedelsproducenter som gör att vi kan klara framtidens kriser. Många är inblandade i det här, men det kan vara svårt att samordna, sa Fredrik.

Kommunernas del i beredskapen

Per Gustavsson som är beredskapshandläggare på Livsmedelsverket berättade om regeringens mål för Sveriges livsmedelsberedskap och betänkandet ”Livsmedelsberedskap i ny tid SOU 2024:8”, som presenterades den 1 februari i år.

– Här finns en gedigen beskrivning av livsmedelsystemet och kommunernas del i beredskapen. I utredningen skrivs det om allt från åtgärder vi kan göra i normalläget till vad som behöver göras vid krig och elände. Det behövs olika åtgärder för olika situationer. Det finns en plan A, B, C, D och E. A är det normala och B, C, D för när det blir jobbigare. Vid E är vi i ett läge där vi inte klarar oss själva utan behöver ta in internationell nödhjälp, sa Per.

– I Livsmedelsverket remissvar lyfter vi att vi behöver kunna ta emot flyktingar som också behöver mat, vi kan inte se beredskap som en isolerade företeelse utan måste titta på den i ett bredare perspektiv. Vi kan behöva lagra annat än spannmål. Befolkningen måste vara inriktad på ett annat utbud. Vad är det egentligen vi behöver upprätthålla? Resurserna kommer inte räcka till allt, tillade Per.

”Vår självförsörjningsgrad är obefintlig”

Forskaren Rebecka Milestad från KTH berättade om sin forskning kring livsmedelsberedskap i offentlig sektor i Sverige och berättade hur kommunerna ligger till på olika områden.

– Vår självförsörjningsgrad är idag obefintlig om man ska vara lite hård. Under kalla kriget hade vi en hög självförsörjningsgrad av baslivsmedel, planer för hur vi skulle organisera oss och beredskapslagring. Idag har vi låg självförsörjningsgrad, ökat importberoende och ökad exportorientering, berättade Rebecka.

Beredskap kräver samarbete

Det var ett konstant sorl från deltagarna under pauserna och vid lunchen. LinkedIn-konton utbyttes och ämnen som mat, logistik och politik diskuterades högt och lågt.

– Nätverkandet ger otroligt mycket, det är verkligen värdefullt att nöta de här frågorna. Att ha träffat folk i verkligheten gör att det blir så mycket lättare att kontakta dem efteråt och fortsätta diskussionen, sa Sara Nygårdh från Uppsala kommun.

– Beredskap kräver samarbete. Vi är många som famlar, området är så stort och komplext att det är lätt att fastna. Nätverkande kan verkligen vara ett steg på vägen. För att lyckas behöver vi samarbeta över hela livsmedelskedjan, sa Lisa Skogberg från Svenskt Kött.

Ingen diesel - ingen mat

Gunnar Rundgren från Sunnansjö gård berättade om hur det är att vara företagare och tänka på de här frågorna. Gunnar har arbetat med jordbruk sedan 1997 och har bland annat hunnit tillverkat getost, sylt, saft och hjälpt ekologiska småbönder i Afrika att exportera kaffe.

–  Vid en medelålderskris cyklade jag runt i Ukraina. Där och i Ryssland finns ingen mat att köpa på landsbygden, men alla producerar sin egen mat. Idag i Sverige finns de flest kor på stora gårdar med mer än 99 kor, det är ett uttryck för strukturrationaliseringen i Sverige. Vi behöver satsa på folkbildning i odling, tillagning, beredning och lagring av mat och främja etableringen av fler mindre gårdar och matproducenter i hela Sverige, säger Gunnar.

Post-it-lappar högt och lågt

På eftermiddagen samlades deltagarna i mindre grupper vid bord spridda över rummet. Nu var det dags att diskutera hur det ser ut idag och vilka förutsättningar som finns för livsmedelsberedskap i Uppsala län. Dessutom funderade deltagarna över vad vi behöver, både nu och framöver, för att stärka livsmedelsberedskapen.

Under intensiva diskussioner växte raderna av post-it-lappar med idéer på stora, vita papper på de runda borden. Vad kom deltagarna fram till?

– Komplexitet dyker ofta upp i grupperna och därav behovet av samverkan. Alla plattformar där man kan träffas och nätverka är viktiga. Resurser, tid och ansvar är ett behov och förutsättning för detta, men samtidigt en utmaning. Tillgång till lokal mat är viktigt och det kan man arbeta med på olika sätt, sammanfattade Fredrik.

Gör något konkret nu!

Att det brådskar med att göra något konkret, var en gemensam åsikt hos mötesdeltagarna. Någon menade att folk i allmänhet har en tilltro till att samhället alltid ska se ut som det har gjort, att det bara är att gå in på Ica och handla. Men det stämmer ju inte nödvändigtvis. Det är viktigt att nå hela samhället med vikten av livsmedelsplanering och beredskap via olika kanaler.

– Den här gången har vi kommit en bit på vägen och har jobbat ihop oss. Vi ser samma saker och det finns en förutsättning för att bli starka tillsammans nu, sa en deltagare.

– Det är viktigt att någon tar ledartröjan här. Är det länsstyrelsen, som har de andra beredskapsfrågorna, som ska ta det? Vi kan inte vänta – utan mat dör vi. I Tierps kommun och Östhammars kommun görs övningar för om det skulle hända något i Forsmark eller vid ett stort elavbrott. Det är viktigt att synliggöra tydliga scenarion för allmänheten för att alla ska förstå hur viktigt det är, sa en annan deltagare.