SLU-nyhet

Våga framtidssäkra våra städer

Publicerad: 28 augusti 2024

För att skapa städer som bättre kan stå emot klimatförändringens effekter i form av kraftigare nederbörd och fler värmeböljor behöver politiker och andra beslutsfattare vara modiga och ta ansvar för framtiden. Och forskarna behöver involvera sig ännu mer i samhällets omställning och visa hur man kan göra saker på ett annat sätt.

– Vi ska tänka livsmiljöer! Att bara utgå från att skapa fler parker i städer är förlegat. Vi måste skapa hälsofrämjande livsmiljöer som börjar när man öppnar dörren till sitt hus. Du ska kunna få naturupplevelser överallt där du rör dig i staden, säger Anna María Pálsdóttir.

Anna María är docent i miljöpsykologi vid institutionen för människa och samhälle och forskar om hälsofrämjande miljöer i städer. Hon menar att vi måste se oss själva mer som en del av ett ekosystem. Allt mer forskning pekar på hur människor mår bättre av mer grönska i städerna, vilket i sin tur bidrar till minskat buller och luftföroreningar, och mer plats för rekreation och gemenskap.

– Den gröna staden ska stimulera alla sinnen och vi ska känna oss lika trygga och bekväma som hemma. Vi ska vara omslutna av naturens grönska, ljud och dofter hela tiden, säger hon.

Anna María berättar att i början ifrågasatte många det här tänket. I stället har begreppet ekosystemtjänster varit i fokus – att naturen ska ”servera” oss lösningar och stöd.

– Men med det synsättet ser vi ju inte oss som en del av ett ekosystem, säger Anna María.

Skulle vara möjligt att låta naturen helt omge oss i städerna, och har vi råd att bygga om våra städer i grunden på det sättet? Att finansiera den gröna staden borde egentligen inte vara så svårt menar Anna María:

– Tänk på alla de pengar som samhället faktiskt sparar när staden blir grönare. Jag tänker på pengar som i dag läggs på hälso- och sjukvård. Bygger vi mer hälsofrämjande städer får vi också friskare medborgare.

Hur ska gaturummet användas?

En fråga som har börjat komma allt mer i fokus i stadsplaneringen de senaste åren är naturbaserade lösningar. Det handlar om att ta hjälp av naturen för att dämpa klimatförändringens effekter i form av fler skyfall och värmeböljor. En träddunge kan sänka temperaturen lokalt i staden med flera grader, och den kan också ta upp och fördröja stora regnmassor. Regnbäddar, gröna tak och olika slags öppna dagvattenlösningar fördröjer regnvattnets färd genom staden och minskar därigenom risken för översvämningar.

Det här också lösningar som kan öka den biologiska mångfalden i städerna. Klimatförändringen och förlusten av biologisk mångfald är två kriser som är sammanlänkade och som påverkar varandra. Genom att skapa urbana ekosystem kan man bidra till att lösa flera problem samtidigt.

Thomas Randrup är professor i utemiljöförvaltning vid institutionen för landskapsarkitektur, planering och förvaltning. Han forskar om styrning och strategiskt beslutsfattande i förvaltningen av städernas grönområden. Han betonar att vi inte kan åtgärda en sak i sänder.

– Det finns många olika utmaningar i städerna som alla behöver hanteras. Ofta ställer det till problem i praktiken. Det handlar om sätt att hantera den ökande värmen och fler extrema regnväder i städerna. Det handlar om utarmningen av den biologiska mångfalden. Det handlar om ökad ohälsa från buller och luftföroreningar till följd av de växande städerna. Det handlar om hur vi förvaltar naturresurser. Det handlar om sociala utmaningar.

Han lyfter fram att vi inte är vana vid att arbeta så brett över olika ämnesområden – varken inom forskningen eller i städernas organisation.

– Utmaningen är att tänka och agera multifunktionellt, men tar vi naturen till hjälp har vi lösningen på flera av dessa frågor samtidigt, betonar han.

Nina Vogel, forskare vid institutionen för landskapsarkitektur, planering och förvaltning samt programchef för framtidsplattformen Urban Futures vid SLU, håller med om att man behöver utforma mer multifunktionella stadsrum men betonar att det också behövs en omfördelning av resurser.

– Vi måste synliggöra de kostnader för samhället som bilarna orsakar, både när det gäller vår hälsa och miljön, och omfördela de resurser som i dag satsas på bilarnas infrastruktur. Det behöver göras investeringar i ett mobilitetssystem med bra kollektivtrafik och möjligheter för gående och cyklister att röra sig enkelt och tryggt i staden, säger hon.

De tre forskarna är överens om att det behövs ett större helhetstänk i stadsplaneringen. I framtidens städer måste det finnas mer plats för vardagslivet med jobb, skola och inköp på närmare håll. Många gånger i samtalet kommer också den plats som bilparkeringar och bilvägar tar i våra städer upp som ett exempel på hur mycket bilen fortfarande påverkar stadsplaneringen.

– Med största sannolikhet kommer bilar att ingå i en framtid för de resor som inte går att göra på annat sätt, men att bilparkeringar fortfarande tar mer plats i städerna än vad bostäderna gör är varken acceptabelt eller hållbart! Stadsrummet är en sällsynt resurs i våra stadsmiljöer och behövs för så mycket mer än parkering, säger Nina.

Livsrum för alla i staden

Den framtidsstad som de tre forskarna målar upp är en grönskande stad – långt mycket grönare än dagens städer. Det är också en mer jämlik stad.

– En stad som människor trivs och mår bra i behöver vara en stad för alla, och inte bara för bilar. Skalan behöver bli mänskligare, säger Anna María.

– Här håller jag verkligen med dig, säger Nina och menar att vi behöver se gatan som en plats i staden och inte bara som delar av en transportinfrastruktur.

Bilden av den hållbara staden börjar mer och mer handla om en stad där bilarna delvis får flytta på sig för att även annat som till exempel regnbäddar, naturnära lekplatser (lekotoper) eller stadsodling ska få rum. När bilarna tar över stadsrummet får vi även buller och luftföroreningar med på köpet. Det skapar stress och annan ohälsa.

– Man får inte glömma bort att stadsrummet också är livsrum för alla de som lever i staden. Det handlar om jämlikhet och tillgänglighet och att alla, oavsett om man har det ekonomiskt gott ställt eller inte, ska få ta del av stadens utbud, säger Nina.

– Och vi måste också tänka på att även om bilarna i första hand skulle gå på el om tjugo år så minimerar det inte trafiken och den plats som bilarna tar i städerna. Vi behöver ställa om till en annan grönare stadsmiljö. Det är en politisk fråga om vi vill ha fler träd eller parkeringsplatser i våra städer. Vad vill våra beslutsfattare prioritera i våra städer, och vad vill medborgarna ha? frågar sig Thomas.

I sin forskning har Thomas också tittat på medborgarsamverkan. Han menar att medborgarna skulle behöva involveras i betydligt större omfattning när förändringar ska göras:

– Vi behöver lyssna på barnen, på de äldre och på andra grupper i staden – de som vet vad som behövs.

Enkla lösningar men svåra beslut

Forskarna tar upp att vi nu är i ett så kritiskt läge med klimatförändringar och förlusten av biologisk mångfald att vi behöver tänka annorlunda och helt ändra synsätt när det gäller hur vi utformar våra städer. Det måste också bli lättare för de som bor i staden att göra hållbara val.

– Även om det kanske är enklast för beslutfattare att säga att det är individerna som i första hand måste ändra sig och resa annorlunda, så är det inte tillräckligt utan det krävs förändringar på systemnivå. Det behövs samordnade åtgärder i stadsmiljön som minskar biltrafiken omedelbart, exempelvis färre parkeringsplatser – samtidigt som det måste finnas en bra kollektivtrafik och cykelvägar så att människor lätt kan ta sig runt i staden, säger Nina.

– Och ta en sådan sak som våra grönytor. Vi måste kanske inte klippa alla gräsmattor i städerna bara för att vi har gjort det tidigare, kommenterar Thomas.

Ska man få en verklig effekt räcker det inte med några få förändringar utan det behövs förändringar på en bred skala. En del städer har redan vågat utmana bilsamhället i större skala – som Groningen i Nederländerna som började sin förändringsresa på 1970-talet eller senare exempel som Barcelonas ”Superblocks” och Paris med sin ambitiösa plan att skapa fler cykelvägar. Ett annat exempel är Köpenhamn där man de senaste åren successivt har bytt ut delar av vägnätet mot gång- och cykelvägar samt skapat gröna lösningar för att klara översvämningar bättre vid skyfall.

Men om nu egentligen lösningarna redan finns och också bidrar med så mycket positivt, varför är då besluten om att minska bilarnas utrymme i städerna till förmån för mer grönska så svåra att ta? Trots att inga politiker och andra beslutsfattare egentligen är emot en grönskande stad sker det ändå inte en rejäl omställning menar forskarna.

– Det behövs framtidshopp och mod att förändra i alla led, säger Anna María. Och det är också viktigt att inte bara straffa, exempelvis med dyrare bilparkeringar. Att underlätta och stödja hållbart resande i det här fallet är viktigare. Vi är vanemänniskor och vanor är svåra att bryta.

– Samtidigt kan man ju inte lägga allt ansvar för omställningen till det hållbara samhället på den enskilda medborgaren, säger Thomas och funderar vidare kring hur omställningen kan ske:

– Kanske måste man uppleva kriser innan förändringarna kan göras? Det är kanske först då våra beslutsfattare har modet att ta de obekväma besluten, säger han.

Få prova på förändringen

Stämmer det att de politiska besluten kommer först när hettan i städerna under extrema värmeböljor börjar bli olidlig? Och måste vägar och byggnader först skadas av det vatten som svämmar över i staden efter ett extremt skyfall innan vi agerar?  

Forskarna tar upp vikten av testbäddar som visar på hur man kan göra saker på ett annat sätt. Att få möjligheten att prova, att känna och att uppleva nya sätt att göra saker på hjälper till att förändra inrotade vanor till det nya normala.

I en bostadsförening kan till exempel de boende få prova på möjligheten att låna bil från en bilpool, eller att några parkeringsplatser i ett bilgarage görs om till ett cykelgarage med plats för cykelpool, låsbara cykelförråd och plats för att rengöra och meka med sin cykel. Hastigheten på vägar i staden kan sänkas samtidigt som markeringar på vägbanan synliggör var bilar respektive cyklar ska köra. Eller att en del bilvägar helt och hållet görs om till gång- och cykelvägar vilket ger plats för mer grönska, uteserveringar och lekplatser.

– Jag märker att den typen av utforskande och experimenterande projekt kan driva på utvecklingen. Det är svårt att förändra sin livsstil, men även att vi har en stark ägarkultur spelar en stor roll. Steget till att exempelvis dela sin bil med andra i bilpooler kan kännas långt om man inte har fått prova på det, säger Nina.

Hon lyfter också fram att testbäddar i större skala kan hjälpa kommunerna att jobba mer på tvärs över organisationsgränser och ge dem mandat att göra saker annorlunda.

– Vi forskare kan även fungera som en inspirationskälla i exempelvis byggprojekt och hjälpa till att utvärdera vad som ger bäst resultat, lägger Anna María till.

– Samtidigt gör vi många gånger saker i enskilda projekt. Förändringen behöver bli en långsiktig process och en del av vardagen, menar Thomas.

– Jag håller med om att samarbeten är viktiga för att nå målen och att projekten behöver förankras i vardagen, men samhället behöver också ha mycket tydligare visioner om hur den hållbara staden ser ut. Där tror jag att forskningen har en viktig roll att tydliggöra möjliga alternativ och konsekvenser, inflikar Nina.

– Vi som forskare kan fungera som katalysatorer för förändring och visa på hur den gröna staden kan se ut. Vi kan bidra till visionen för den gröna staden och hur vi tänker oss framtidens park. Visionen ska vara tydlig och visa riktningen, men hur vi sedan kommer dit är planerarnas, förvaltarnas och inte minst politikernas ansvar, säger Thomas.

Text: Nina Nordh

Fakta:

Den här texten är en del i artikelserien Framtidens forskning, där tolv forskare för tvärvetenskapliga resonemang med anledning av att LTV-fakulteten firar 20 år. Fler delar hittar du på www.slu.se/framtidens-forskning-LTV.


Kontaktinformation

Anna María Pálsdóttir, Universitetslektor
Institutionen för människa och samhälle,
SLU Alnarp

E-post: anna.maria.palsdottir@slu.se
Telefon: +4640415536, +46730853219

Thomas Randrup, professor
Institutionen för landskapsarkitektur, planering och förvaltning, SLU
Telefon: 072 547 0508
E-post: thomas.randrup@slu.se  

Nina Vogel, Forskare vid Institutionen för landskapsarkitektur, planering och förvaltning, SLU Alnarp
Programchef för SLU Urban Futures

E-post: nina.vogel@slu.se
Telefon: +46 727 044 064

 

Forskningskommunikation @LTV

Vi finns på: 
forskningskommunikationLTV@slu.se