Extremhettan i städerna – ett växande hot mot folkhälsan

Extremvärme är det väderrelaterade fenomen som orsakar flest dödsfall i Sverige – och städerna är särskilt utsatta. Tät bebyggelse och hårda material som asfalt, betong och glas bidrar till höga strålningstemperaturer som kan förvandla hela stadsdelar till så kallade värmeöar. På vissa platser kan en solig sommardag med 25 graders lufttemperatur innebära en strålningstemperatur på upp till 50–60 grader.

– Om man på samma plats planterar ett träd kan man halvera strålningstemperaturen. Men det är viktigt att välja rätt typ av vegetation. Glesare trädkronor och buskar har mindre effekt på termisk stress, säger Erik Johansson Docent i boende och bostadsutveckling vid Lunds Tekniska Högskola.

Samtidigt kan träd med stora kronor minska ventilationen och därmed försvåra nedkylningen nattetid. Kristina Bellow, professor i landskapsplanering vid SLU, förklarar att digitala modeller används för att analysera hur värmen påverkar staden:

– I modellerna kan vi simulera skuggor vid olika tidpunkter och bedöma hur material absorberar solen. Då får vi ett mått på den lokala värmestressen. Men det som minskar temperaturen dagtid, som smala hus, kan bidra till värmelagring nattetid. Den balansen är viktig att tänka på.

Genom att skräddarsy stadsplanering – med hjälp av vegetation, vatten och gynnsamma vindförhållanden – går det att skapa mikroklimat som gör våra stadsmiljöer mer motståndskraftiga mot värmeböljor.

Slår hårt mot utsatta grupper

Värmestress drabbar särskilt äldre, gravida, barn samt personer med kroniska sjukdomar. För personer över 80 år är värmen dagtid den största risken, medan dödligheten i åldersgruppen 45 år och uppåt kopplas till höga nattemperaturer.

– Värmeböljorna har blivit längre de senaste decennierna. Vi har också fått fler tropiska nätter då temperaturen inte sjunker under 20 grader – vilket gör att kroppen inte återhämtar sig efter en varm dag. Modellstudier visar att den här sortens extremvärme väntas öka i framtiden. Vi måste ta det här på största allvar, säger Kristina Blennow.

Gröna skolgårdar i Stockholm

Sedan 2015 driver Stockholms stad projektet Gröna skolgårdar, med syftet att ersätta asfaltsytor med grönska. Målet är att skapa hälsofrämjande miljöer som stärker undervisningen och bidrar till klimatanpassning. Varje år rustas flera skolgårdar upp genom dialog med elever och personal.

– Konceptet bygger på naturinspirerade miljöer med stigar, öar och spänger där leken står i centrum. Vi samarbetar med forskare och andra aktörer för att testa och utvärdera nya metoder, säger Tanja van de Meulebrouck, arkitekt och samhällsplanerare med fokus på barns fysiska miljö inom grundskola vid Stockholms stad.

Bland utmaningarna finns att skapa tålig grönska som klarar barns slitage, att säkerställa långsiktigt underhåll och att utforma platserna ur ett säkerhetsperspektiv.

– Vi vill ta tillvara skolgårdens fulla potential – som barnens plats i staden, en sval oas med biologisk mångfald och pedagogiskt stöd för hållbar utveckling, säger Tanja van de Meulebrouck.

Kunskapsluckor hos beslutsfattare

Vid SLU arbetar framtidsplattformen SLU Urban Futures med att sammanställa kunskap om hur städer kan anpassas till ett varmare klimat.

– Vi vill bidra till ökad medvetenhet, stärkt beredskap och mer systematiskt arbete för att skapa svalare, mer resilienta och socialt rättvisa städer, säger Amanda Gabriel, hubbkoordinator för SLU Urban Futures och universitetsadjunkt i miljöpsykologi vid SLU.

Hon betonar att naturbaserade lösningar ofta är både långsiktiga och kostnadseffektiva – men ändå underutnyttjade.

– Trots att vi har mycket kunskap saknas medvetenhet hos beslutsfattare. Vi behöver gå bortom förenklade antaganden som att ”grönt alltid är svalt” och utveckla mer platsanpassade, forskningsbaserade strategier.