Från boskapspest till antibiotikaresistens – svensk veterinärmedicins roll i animalieproduktionen

Avsnitt #40 av podden Feeding your mind från SLU Future Food uppmärksammar veterinärmedicinens betydelse för vår livsmedelsproduktion: Från boskapspest till antibiotikaresistens – svensk veterinärmedicin i animalieproduktionen 

– Vi måste vara beredda på det oförberedda, för det kommer, säger Ann Albihn, tidigare adjungerad professor vid SLU och laborator vid Statens veterinärmedicinska anstalt, SVA.

– Inom veterinärmedicinen måste vi tänka som djurägarna; vara flexibla, ha lager hemma och hålla ögonen öppna. Vi behöver fördjupa vår kunskap om problem som inte är här än, men som vi möjligen kan få hit, och som då kan vara svåra att känna igen. Otäcka globala infektionssjukdomar och nya fästingburna sjukdomar, till exempel.

Från boskapspest till antibiotikaresistens

År 1775 fick äntligen Sveriges förste veterinär Peter Hernquist, efter studier i Frankrike och sedan enträgna propåer, kung Gustav III:s uppdrag att starta en veterinärutbildning i hemstaden Skara. Då var en stor utmaning att själva smittornas ursprung ännu var okänt.

– Idag ser jag den obevekligt växande antibiotikaresistensen som den största utmaningen. Mikrober har ju ingen inre, ond plan, utan antibiotikaresistens handlar om ett evolutionärt tryck för att överleva, säger Susanna Sternberg Lewerin, programchef för SLU Future One Health.

– Men medan smittor inte känner några gränser, är världen tyvärr inte överens om hur problemet med antibiotikaresistens ska hanteras. Och eftersom nya antibiotika inte är att vänta på veterinärsidan, så kommer vi att tappa verktyg.

Men vid milstolpen 250 år ger Susanna Sternberg Lewerin gott betyg åt svensk veterinärmedicin.

– Vi ska vara stolta över vad den åstadkommit, och idag har vi ett jämförelsevis gott smittläge, en god djurhälsa och en effektiv djurproduktion. Här är vi också tack vare gott samarbete med alla som har med djurproduktion att göra, och det läget måste vi se till att inte tappa.

Positiva effekter av EU-medlemskapet

Ett viktigt steg för att bromsa en antibiotikaresistensutveckling åt fel håll kom med Sveriges inträde i EU år 1995.

– Idag finns en mycket striktare lagstiftning kring antibiotika på EU-nivå än när vi blev medlemmar, och Sverige är ju ett av de länder som verkligen har tryckt på för det, säger Lotta Berg, professor i husdjurens miljö och hälsa.

– Det är en djurhälsofråga och leder till bättre djurhållning att antibiotika bara används när djuren verkligen är sjuka.

Sverige förhandlade sig till att behålla sin strikta salmonellalagstiftning också som EU-medlem; något som har inspirerat fler EU-länder genom åren. Sverige som ny medlem hade också en hårdare djurskyddslag och en hårdare smittskyddslag än unionen.

– Där har ju EU, steg för steg, och i vissa delar, följt efter. Ett exempel är de små, trånga hönsburarna utan inredning som Sverige avvecklade helt till år 2003. EU var ikapp år 2012, säger professor Stefan Gunnarsson som forskar om hållbar djurproduktion.

EU-medlemskapet påverkar förstås vilka forskningsprojekt som pågår i Sverige kring veterinärmedicin. Ett exempel är det fyraåriga EU-projektet BroilerNet, som Stefan Gunnarsson koordinerar. Tretton länder och tjugofem olika organisationer, hälften akademiker och hälften från näringen, söker tillsammans lösningar på problem inom slaktkycklingbranschen.

– Många kycklingar i EU har haft fotskador på grund av en dålig ströbädd. Detta har vi studerat länge, så en del svenska problemlösningar har kommunicerats ut till europeiska gårdar.

Bäst i klassen?

Sverige uppfattas nog ofta som bäst i klassen vad gäller djurskydd.

– Men vi kan inte längre anses vara outstanding inom EU, utan flera länder börjar komma ikapp, och till och med köra om Sverige, vad gäller krav på djurens välfärd – vilket ju i grunden givetvis är något positivt, sett ur ett djurskyddsperspektiv, säger professor Lotta Berg.

Och även Sverige har tagit efter EU på djurskydds- och livsmedelssäkerhetsområdet.

– Alla djur ska ju bedömas enskilt när de har slaktats upp. Men en regel som EU införde, och som Sverige därmed behövde följa, var att veterinärer också gör en besiktning av de levande djuren när de kommer till slakten; att de är acceptabla, att det inte finns någon sjukdom eller någon allvarlig skada på dem, säger professor Stefan Gunnarsson.

För femtio år sedan arbetade omkring en tredjedel av Sveriges veterinärer som distriktsveterinärer med lantbrukets djur. Idag är andelen nere på omkring en tiondel. Det beror dels på att lantbruksdjuren, och framförallt mjölkkorna, har blivit färre, och dels på att lantbruksdjuren har blivit mycket friskare. Men veterinär är också ett bristyrke i princip i alla delar, så sedan några år har SLU ökat antalet utbildningsplatser för veterinärstudenter, till nuvarande omkring 140 veterinärer per år.

Veterinärer viktiga för krisberedskap

Veterinärmedicinens centrala roll inom animalieproduktionen skulle sannolikt bli ännu viktigare i en krissituation än när vardagen rullar på.

– Veterinärer har ett väldigt stort ansvar för livsmedelssäkerheten och den veterinära folkhälsan. Vi måste vara experter kring riskvärderingar, och också vara med i diskussionerna om när vi eventuellt kan behöva ändra dem, säger Johanna Lindahl, statsveterinär på SVA.

 I en kris kan skörheten i högteknologisk, storskalig djurproduktion snabbt bli tydlig. Veterinärmedicin handlar både organisation och tillgång till läkemedel, provtagningsmöjligheter och olika medicintekniska produkter. Men – om vi inte har det kvar? Om elförsörjningen är långvarigt borta, och om veterinärerna inte ens kan ta sig ut till gårdarna?

– I kriser blir det en balansgång mellan hur säker vår mat är och hur mycket mat vi har. Om vi får brist på mat, är vi beredda att äta något som skulle kunna vara negativt för oss?  Och vem tar de besluten?

Tillsammans med SLU driver SVA åren 2025-2027 projektet Katastrofmedicinskt centrum för djur, som handlar om att planera för scenarier med krig eller kriser som exempelvis översvämningar, bränder och radioaktivitet. Fokuset är på att rädda djurliv, minska lidande och trygga livsmedelsförsörjningen. 

– Livsmedelsproducerande djur är väldigt viktiga också i tider av kris och krig, och i en kris skulle det bli stor efterfrågan på veterinärer. Vi har en väldigt bred kompetens kring både mat, akutsjukvård, toxiner och olika smittämnen, konstaterar Johanna Lindahl.

Lyssna på podden

Hör mer i avsnitt 40 av SLU Future Foods podd Feeding your mind: Från boskapspest till antibiotikaresistens – svensk veterinärmedicin i animalieproduktionen

I poddavsnittet medverkar Susanna Sternberg Lewerin, Marianne Elvander, Stefan Gunnarsson, Lotta Berg, Sofia Boqvist, Ann Albihn, Johanna Lindahl och Renée Båge.