Många arter gynnas av brand, bland annat skalbaggar och svampar som är beroende av död ved. Vissa arter är till och med helt brandberoende. Naturvårdsbränningar är därför ett viktigt verktyg för att gynna biologisk mångfald.
– Min avhandling visar att det är bra att välja skogar i landskap med mycket skyddad skog och att genomföra bränningen under torra väderförhållanden, säger Ellinor Ramberg, doktorand på institutionen för ekologi, SLU.
För att ta reda på när och var naturvårdsbränningar har störst effekt har hon inventerat vedlevande svampar och skalbaggar efter ett 50-tal naturvårdsbränningar i Sverige och Finland. Hon noterade också död ved och föryngring av lövträd, samt förekomst av brandljud, skada på trädstammen som orsakats av värmen från branden. Dessa data kombinerades med information om skogstyp, landskapets sammansättning, årstid för bränningen, väderförhållanden och hur lång tid som förflutit sedan branden.
– Man kan skapa stora mängder död ved om man bränner skogar med mycket gran. Granar är brandkänsliga och dör ofta även om inte branden är så intensiv. Men det är också bra om det är olika typer av skogar som bränns för att skapa livsmiljöer åt många olika arter, säger Elinor Ramberg.
Luckorna som uppstår i skogen gynnar föryngringen av lövträd. Döda granar är ett viktigt habitat för rödlistade vedlevande svampar. Men dessa arter koloniserar inte de brända skogarna direkt efter branden.
Sexton år efter branden fanns det fler rödlistade svampar i brända skogar än i obrända. Men fem år efter branden syntes ingen skillnad. Det visar hur viktigt det är med långsiktig uppföljning för att förstå brändernas verkliga betydelse.
Hon har också studerat vad som händer på hyggen som har bränts. En stor skillnad är att det inte blir särskilt mycket död ved eftersom träden redan har avverkats. Artsammansättningen skilde sig åt mellan dessa miljöer, till exempel skiljde sig skalbaggsfaunan åt mellan brända hyggen och bränd skog. Att bränna hyggen kan därför vara ett komplement till naturvårdsbränningar i skog, men inte en ersättning.
Ett viktigt resultat är att bränder som sker under torrare förhållanden skapar mer död ved och bättre föryngring - samma förhållande som råder när risken för vildbränder är som störst. Det beror på att branden blir intensivare då. I dag sker naturvårdsbränningar ofta tidigare på året än vildbränder, när det är svalare och fuktigare.
– Säkerheten vid naturvårdsbränningar är förstås central. Men det är också viktigt att känna till att bränningar som sker när det är blötare leder till mindre mängder död ved och sämre föryngring av lövträd. Det kan räcka med att bränna senare på säsongen när det är torrare i marken men det krävs mer efterbevakning så glödbranden inte flammar upp igen, säger Ellinor Ramberg.
I framtiden kan ansvariga för naturvårdsbränningar också ta mer hänsyn till det omgivande landskapet vid val av plats. Det var markant fler arter i brända områden som låg nära skyddad skog. Effekten var starkast inom 5–10 km från brandområdena. Samtidigt minskade artrikedomen med ökad andel kalhyggen i landskapet.
– De skyddade områdena fungerar som viktiga källor för spridning av arter till de brända områdena, säger Ellinor Ramberg.
Foto: Ly Lindman
Kontakt
Ellinor Ramberg
073 - 582 48 21
ellinor.ramberg@slu.se
Avhandling
Effectiveness of prescribed burning as a conservation tool in boreal forests : the role of time, weather and site attributes
