Kontaktinformation
Astrid A. Carlsen, doktorand, Institutionen för akvatiska resurser, SLU astrid.carlsen@slu.se
Nyhet
Ny teknik avslöjar att sillgrisslor föredrar förutsägbara fiskevatten
Publicerad: 09 juni 2025
Sillgrisslor söker sig till områden där tillgången på fisk är stabil, även om mängden är liten – en strategi som kan göra dem sårbara när havsmiljön förändras. Med hjälp av segeldrönare och GPS-sändare har Astrid A. Carlsen kunnat följa havsfåglarnas jakt på föda under Östersjöns yta.
Sjöfåglar har utvecklat en imponerande förmåga att hitta föda genom att förlita sig på havets naturliga förutsägbarhet. Men när mänskliga aktiviteter som fiske och klimatförändringar rubbar dessa mönster blir födosöket betydligt svårare. I sin avhandling har Astrid A. Carlsen undersökt sillgrisslors och tordmulars födosöksstrategier för att förstå hur de påverkas av förändringar i sin omgivning.
− Under min avhandling tillbringade jag tre somrar med att samla in data från en liten segelbåtsliknande drönare med ekolod, salt- och temperaturmätare och en sensor för mätning av algaktivitet. Det här gav mig den information jag behövde för att ta reda på var fåglarnas bytesfiskar tillbringar sin tid. Dessutom delade sjöfåglar försedda med GPS:er och djupmätare med sig av information om sitt födosöksbeteende, berättar Astrid A. Carlsen.
Söker efter föda på olika sätt
Genom att använda de här nya teknikerna lyckades hon få inblick i fåglarnas liv på ett sätt som inte har varit möjligt tidigare. Hennes resultat visar bland annat att tordmularna helst jagade efter föda när fiskarna inte simmade i stim och när ljusförhållandena var goda. Sillgrisslorna dök djupare än vad tordmularna gjorde, och var inte lika beroende av goda ljusförhållanden.
− Eftersom sillgrissla och tordmule har olika födosöksstrategier betyder det att om det sker förändringar i deras bytesfiskars beteende kan de två arterna reagera olika på dessa förändringar, trots att de har sina bon på samma ö vid samma tid på året, säger Astrid A. Carlsen.
Hon upptäckte också att sillgrisslorna faktiskt inte utnyttjade de platser som hade mest föda. I stället sökte de sig till djupa områden där det fanns relativt lite mat, men där tillgången var förutsägbar under flera år och stabil över säsongen.
− Det beror sannolikt på att de letar efter en specifik typ av föda, mest troligt skarpsill, som leker i djupet vid den här tiden på året, berättar Astrid A. Carlsen.
Jaktområden behöver bättre skydd
Hon undersökte dessutom hur utseendet hos hela världens sjöfåglar, inklusive sillgrissla och tordmule, påverkar deras födosöksstrategier. Hon såg att hur långt fåglarna har kapacitet att flyga för att leta efter föda beror på storleken på deras vingar. Utifrån sina beräkningar kunde hon se att bara ungefär en procent av de tillgängliga jaktområdena för sjöfåglar runtom i världen är skyddade.
− Att skydda de tillgängliga jaktområdena är extra viktigt för sjöfåglarna när fiskarnas fördelning och beteende blir mindre förutsägbara eller ändras. Flygdistanskapacitet är redan ett viktigt verktyg i rådgivningen av skyddsområden för sjöfåglar, men det är ett mått som är otillgängligt för många arter. Min avhandling visar att man inte behöver spåra alla arter med GPS, utan att man kan beräkna kapaciteten utifrån enkla morfologiska mått, säger Astrid A. Carlsen.
Ladda ner och läs avhandlingen Understanding predators through their prey