Nu är Svensk trädgårdshistoria. 1500 till 1800 publicerad, den andra och sista delen i trebandsverket Svensk trädgårdshistoria, som behandlar svensk trädgårdskultur från förhistorisk tid till nutid. Den nya delen fokuserar på tidigmodern tid, en period då tanken om vad en trädgård kan vara, och hur den kan användas, formas.
Det nya bandet av Svensk trädgårdshistoria visar hur hela befolkningen, såväl i städer som på landsbygden, ägnat sig åt trädgårdar och trädgårdsodling i olika former. Det har inte bara rört sig om att odla för nytta, utan även om odling för alla sinnen och med estetiska dimensioner. Under perioden 1500-1800 utvecklades trädgården till att bli ett eget kunskapsområde med specialister som trädgårdsmästare, trädgårdsarkitekter, botaniker och apotekare.
Trädgårdens kunskap blev formaliserad och kodifierad som ett uttryck för en framväxande modernitet. Samtidigt fanns det en levande odlingspraktik i ett på många sätt fortfarande traditionellt samhälle, präglat av självhushållningen, där trädgårdsskötsel många gånger varit en kvinnligt kodad syssla.
Åsa Ahrland, docent i agrarhistoria och universitetslektor i landskapsarkitektur vid institutionen för stad och land, har skrivit tre av bokens fem huvudkapitel.
– Jag har undersökt varför människor anlade trädgårdar och vilken roll trädgårdarna spelade i deras liv under den här perioden. Det finns en stor igenkänningsfaktor – det är nu trädgården som vi känner den träder fram, förknippad med våra behov av nytta, mening, rekreation och skönhet. En viktig aspekt är trädgårdens starka koppling till vetenskap och dess praktiska tillämpning. Bland de första böckerna efter boktryckarkonstens genombrott fanns örtaböcker och botaniska verk. Jag har även fördjupat mig i kvinnors relation till trädgårdar samt trädgårdens betydelse för hälsan. Redan på 1500-talet fanns tankar om trädgård som terapi.
Idén till ett nytt översiktsverk väcktes av Janken Myrdal, professor emeritus i agrarhistoria – för tio år sedan.
– Trädgårdshistoria hade då blivit ett mer vitalt och brett forskningsfält. Vi såg en dynamisk utveckling med många nya doktorsavhandlingar, artiklar, dokumentationer och restaureringsprojekt. Det gav nya perspektiv på Sveriges trädgårdshistoria, berättar Åsa Ahrland.
En viktig faktor i den här utvecklingen var att den trädgårdshistoriska forskningen inte bedrevs inom en specifik disciplin, utan väckte intresse inom många vetenskapliga fält. Ämnets tvär- och mångvetenskapliga karaktär gjorde dock kunskapen svår att överblicka. Därför växte idén fram om en syntes – ett verk som skulle sammanfatta, tolka och ibland utmana befintlig forskning. Syntesformen möjliggjorde breda frågeställningar och bidrog till att att peka ut och driva fram forskning inom förbisedda områden.
