Snogeholm

Bakgrund och inledning

Nyplantering av skog på åkermark kan vara ett sätt att öka landskapets rekreationsvärden samtidigt som en mängd andra behov tillfredsställs. Det låter enkelt men är i själva verket inte helt bekymmersfritt. Skogar, som tidigare planterats på åkermark i södra Sverige, har ofta blivit monokulturer av gran, vilket har gett enformiga och torftiga miljöer med låga flora- och faunavärden. Öresundsregionens behov av mer allmänrättslig mark har i Snogeholms landskapslaboratorium fått en annorlunda lösning i flera dimensioner.

Allmänt skötselkapitel

Skötseln är i första hand inriktad på att ge en god ekonomi, men hänsyn kommer också att tas till naturvård, biodiversitet och rekreation. Som exempel på detta kan nämnas att lövgrodan vid flera tillfällen och i olika parceller, har iakttagits redan under våren 1996. Skötseln har här inriktats på att ge en för kräldjuret gynnsam biotop.

Trädslagen kan, vad skötseln beträffar delas in i fyra större grupper: Huvudträden kommer att stå kvar under lång tid och med tiden få god kvalitet och ett högt värde. De är i allmänhet ädellöv som ek, bok, ask och lönn. Sidoträden kommer att försvinna tidigare och ge ett tidigt ekonomiskt utbyte. Exempel på dessa är gran och klibbal. Amträden skall skydda huvudträdslagen mot frost och alltför intensiv ljusinstrålning. De kommer också att påverka huvudträdslagens kvalitet samt bidra till ett tidigt ekonomiskt uttag. Exempel på dessa är björk och lärk. Underbeståndet påverkar huvudträdslagens kvalitet genom att beskugga deras stammar och skjuta upp deras kronor. Något större ekonomiskt utbyte kan ej väntas från dessa. Exempel är hassel och lind.

Snogeholms landskapslaboratorium ligger på Romeleåsen, ca 40 km öster om Malmö. Området är en övergångszon mellan öppet, effektivt odlat och slutet landskap som karaktäriseras av en böljande topografi med tämligen stora höjddifferenser. Ytan som landskapslaboratoriet tagit i anspråk ligger mellan Ellestadssjön, Snogeholmssjön och Sövde-sjön. Marken ägs av Region Skåne, förvaltas av Skogssällskapet och ingår i Snogeholms strövområde. Det specifika området utgjordes av ett 30 ha stort åkerfält i södra utkanten av skogsområdet i Snogeholm. Karaktäristiskt för området och regionen är, att det är frågan om ett landskap med en mosaik av öppen och skogsklädd mark.

Karaktäristiskt för platsen är åkerstyckets mjukt böljande topografi, med tämligen stora höjd-differenser och höjdstråk i öst-västlig riktning. Åkerstycket avgränsas i norr och i väster av skog. I söder fortsätter åkermarken, i öster löper en lands-väg. På andra sidan landsvägen finns ett öppet stråk som leder ner mot Ellestadssjön. Detta öppna stråk är en del i det viltstråk som leder tvärs över åkerstycket i öst-västlig riktning.

Med långsiktiga miljö- och flerbruksmål, storstadsnärhet mm. kommer framtidens nyanlagda skogar inte att se ut som konventionella åkermarksplanteringar. Med stöd av regionala fonder och organisationer har ett samarbetsprojekt inletts över fakultetsgränserna på Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, mellan Institutionen för landskapsplanering och Institutionen för sydsvensk skogsvetenskap, båda i Alnarp.

Planteringar har utförts på två platser; i Alnarp mellan Malmö och Lund samt på Snogeholm utanför Ystad. Planteringarna har inte någon motsvarighet i Nordeuropa. Huvuddelen av planteringen ägde rum våren 1994 och en första utvärdering skedde hösten 1998. Begreppet landskaps-laboratorium omfattar en byggprocess, som skall belysa och ge kunskap om uppbyggnads-principer för vegetation och mark, om unga landskap, om utformningsproblematik och anläggnings-teknik av system och enskilda landskapselement som är viktiga i landskap med höga miljövärden. Efter planteringen 1994 har trädens tillväxt och fältskiktets förändring följts. Ur skogsskötsel-synpunkt är det viktigt att de olika bestånden får ett högt ekonomiskt värde, samtidigt som hänsyn tas till miljö och rekreation. Detta görs bäst genom att huvudträdslagen sköts så att värdefullt virke av bästa kvalitet så småningom kan tas ut.

Planteringens utformning

Det är intressant att fundera över hur man formger ett område som detta, då det både handlar om stora förändringar av markanvändningen och införande av nya inslag i ett rent odlingslandskap. Att forma och gestalta ett 30 ha stort område innebär att man tvingas fundera över flera saker parallellt. Det som i stor utsträckning har styrt är att ta tillvara platsens karaktär. Metoden går att använda sig av igen, men att göra exakt likadant som i Snogeholm någon annanstans går inte.

Utformningen blir betydelselös utan platsens närvaro. I utformningen ville vi betona det böljande landskapet och samtidigt understryka höjdryggarnas öst-västliga riktning. Planteringsförslaget bygger bl.a. på att de "uppåtgående" stråken, dalgångarna, lämnas oplanterade, medan skogen främst planteras på höjderna.

Tidigt bestämdes att en fullplantering av området vore olyckligt. Anledningarna följer nedan:

• Öppna stråk ger variation och en småskalighet som överensstämmer med det omgivande landskapet.
• Öppna stråk och andra oplanterade delar är viktiga för att undvika monotoni under minst de närmaste 30-50 åren, särskilt vid större planteringar omfattande flera hektar. För tillgängligheten, både för vilt och friluftsliv, är det viktigt med öppna stråk särskilt under ungskogsfasen.
• Vi ansåg det innebära en onödigt stor förändring av landskapsbilden att få en kompakt trädridå direkt inpå den allmänna vägen.

Utformningen har stor betydelse också för forskningen. Till exempel är det intressant att låta samma komponent förekomma i flera olika situationer i landskapet. I Snogeholm används vad som kallas trappstegsmodellen, ex komplexitetsstegen med jämförelsen mellan för det första plantering av en enda trädart inom ett bestånd, för det andra plantering av samma art plus ytterligare en art, och för det tredje plantering av en hel uppsättning av nyckelarter för en fullödig skogsbiotop.

Miljöanpassade produktionsskogar

Miljöanpassade produktionsskogar handlar om hur man till rimliga kostnader för markägaren kan skapa nya blandskogar, som innehåller vackra, artrika bestånd med värdefullt virke. "Miljöanpassad produktion" ingår i ett sam-arbete mellan institutionen för landskaps-planering Alnarp, institutionen för sydsvensk skogsvetenskap och skogssällskapet och avser att i ett program visa skogsmiljöer för slättbygds- och bebyggelsenära områden. Anläggandet har som syfte att speciellt belysa utformningsaspekter och frågor kring inpassning av skog i öppna landskap.

• Visa metoder som ger rimliga kostnader för markägaren
• Att man genom en blandning av olika trädslag på kort sikt, 7-10 år, kan skapa skogar av beståndskaraktär och att denna blandskog på lång sikt också ger skogar som innehåller vackra, artrika bestånd med värdefullt virke.
• Viktigt att lägga större vikt vid skogens inpassning i landskapet och utformning.
• Redan vid anläggning bör man lägga stor vikt vid miljöaspekter, både för att skapa rekreativa värden och för att skapa goda biotoper för flora och fauna.

Plantering av miljöanpassade produktionsskogar har anlagts i två lokaler, dels i Alnarp och dels i Snogeholm, tvillingplanteringar som trots många gemensamma nämnare har sina olikheter.

Snogeholmsplanteringen i praktiken

Hösten 1993 skördades de sista jordbruksgrödorna på den åkermark som skulle bli Snogeholms landskapslaboratorium. Plantering har skötts intensivare än en vanlig skogsplantering eftersom syftet har varit att få ett bra demonstrationsobjekt. Här följer en kortare redogörelse om vilka insatser som gjorts och förhoppningsvis kan någon lära av våra erfarenheter.

Förberedande arbeten

Det finns två saker som är av största vikt vid plantering av skog på åker, den ena är att skydda plantorna mot viltbetning, den andra är att begränsa konkurrensen från annan växlighet. För att få så lite ogräs som möjligt sprutades hela arealen med Roundup efter skörd. När preparatet fått verka i några veckor och ogräset dött, började jordbearbetnings-arbetet. För att bryta den plogsula som under många år skapats av tunga jordbruksmaskiner, användes en alvbrytare, detta för att underlätta för trädplantornas rötter att tränga ner i marken. Därefter plöjdes marken med konventionell jordbruksplog. Efter detta stakades området med de 69 avdelningarna, parcellerna, ut. Då markerades också hur de stängsel skulle gå, som skulle skydda plantorna mot viltbetning. På våren harvades området så att en lättarbetad jordbädd erhölls.

Planteringen

På våren 1994 inleddes så planteringsarbetet med hjälp av två planteringsmaskiner och en hel del manuell plantering. Totalt planterades 30 hektar med 75 000 plantor. 29 olika arter representerar de flesta naturligt förekommande svenska trädslagen, dessutom finns hybridasp och hybridlärk med i planteringen. De planterade arterna är alm, ask, asp, aven-bok, bergek, bok, brakved, ek, fågelbär, glasbjörk, gran, hagtorn, hassel, hybridasp, hägg, idegran, klibbal, lind, lärk, lönn, måbär, olvon, oxel, rönn, sv vinbär, sälg, tall och vildapel. Dessa är planterade dels som monokulturer, dels i olika blandningar med upp till 14 arter i parcell 40, den artrika lunden. Blandningarna är emellertid inte planterade hur som helst, utan varje art har oftast en uppgift i förhållande till de övriga. Man kan skilja på fyra olika typer av trädslag:

Huvudträden skall stå kvar länge, bli av god kvalitet och få ett högt ekonomiskt värde. Oftast rör det sig om ädellövträdslag, t ex ek, bok eller ask.
Sidoträden försvinner tidigare i gallringarna och ger ett tidigt ekonomiskt utbyte. Exempel är gran och klibbal.
Amträden skyddar huvudträdslagen mot frost och för starkt solljus. Björk och lärk är vanliga amträdslag.
Underbeståndet påverkar huvudträdslagens kvalitet genom att beskugga stammarna och på så sätt minska vattskottsbildningen. Exempel är lind och hassel.

De olika trädslagen gör att många bestånd får olika kronskikt när de når skilda åldrar. I ungdomsfasen är t ex amträdslagen i det övre kronskiktet, huvudträd-slagen i ett mellanskikt och trängande trädslag i det lägre kronskiktet.

Våren 1995 planterades olika typer av bryn och då tillkom följande arter: benved, fläder, getapel, päron, vresros och slån, vilket gör att det sammanlagt är planterat 35 olika arter i Snogeholm. Brynens uppgift är att utgöra en naturlig övergång mellan skog och öppna.

I samband med planteringen hägnades området med tre hägn, detta för att viltet skulle ha möjlighet ett passera mellan de planterade områdena, i stället för att försöka ta sig igenom hägnet. Hägnen bestod av ett 160 cm högt viltstängsel som nedtill var kompletterat med 75 cm kycklingnät, detta för att hindra hare att ta sig in. Sammanlagt sattes 3 600 m stängsel upp. Hägnet försågs också med övergångar på lämpliga ställen.

Efter planteringen

Våren och sommaren 1994 var en av de torraste på många år och torkskadorna blev relativt omfattande, speciellt på högre belägna områden i söderläge. För att i någon mån minska skadorna sattes ett bevattningssystem igång och de värst drabbade områdena bevattnades både på våren och sommaren. Samtidigt frösådde sig ogräs i den välbearbetade jorden och området rensades maskinellt. På hösten samma år gjordes en överlevnadsinventering och avgången var 5 200 plantor eller 7 %, huvudsakligen bok och avenbok.

Våren 1995 gjordes en hjälpplantering samtidigt som brynen planterades. Även denna sommar var torr och återigen fick de mest utsatta områdena bevattnas. Ogräset klarade emellertid torkan bra och den maskinella ogräsrensningen fortsatte. Vid höstens överlevnadsinventering upptäcktes att det var sorkår och många plantor var helt ringbarkade. Rovfågelpinnar sattes upp i planteringen och dessa nyttjades av både dag- och nattrovfåglar. Sorkens bästa vän är emellertid ogräset i vilket den finner både skydd och boplats. Därför gjordes en kemisk ogräsbekämpning av hela området under senhösten. Samtidigt besprutades rothalsarna på samtliga plantor med ett kiselpreparat som skys av gnagare. Plantavgången blev detta år 6 %, 4 500 plantor, vilka ersattes våren 1996.

Under 1996 reparerades hägnet, särskilt grävlingen hade gjort många hål, och speciella luckor som släpper igenom grävlingen sattes upp. Hägnet kompletterades också med ett vitt band i ovankanten. Trots detta syntes både älg och rådjur ofta inne i planteringen. På senhösten samma år gjordes åter en kemisk ogräsbekämpning av de mest utsatta områdena, detta för att hindra nya sorkangrepp.

Hitta till Snogeholm

Snogeholms Landskapslaboratorium ligger i det vackra Snogeholms Strövområde, ca 18 km nordöst om Ystad, och strax sydöst om Snogeholmssjön.

Karta till Snogeholm hittar du här.

Karta över parcellerna finns här.

Här finns ett kompendie över parcellerna.