En viktig del i att ta fram ny kunskap kring effekter av olika skötselmetoder är långsiktiga fältförsök. Där kan olika aspekter studeras under lång tid. SLU ansvarar för en stor mängd långtidsförsök över hela landet, som går att hitta i SLUs metadatabas silvaboreal.com. Från dessa har 140 försök använts för att dra slutsatser kring hyggesfria metoder.
Hyggesfritt skogsbruk kan ses som ett paraply för en hel uppsättning olika skötselmetoder (Figur 1). Dessa kan i sin tur delas in i tre olika grupper:
- selektiv avverkning där blädning och måldiameterhuggning ingår,
- skärmställningar, där framförallt en överhållen skärm skapar ett hyggesfritt system och
- luckhuggningar som inkluderar kant- och luckhuggningar liksom gruppvis blädning.
Blädning
Försök med blädning är en av de vanligaste behandlingarna bland de hyggesfria försöken. Detta beror troligtvis på att blädning och selektiv avverkning av skiktade skogar har en lång tradition, vilket förklarar varför några av försöken med längst kontinuitet är just blädningsförsök.
Målet med blädning är att behålla skogens fullskiktade struktur genom återkommande små uttag i alla trädskikt. Utmaningen med blädning är att det behövs en fullskiktad skog med ett trädslag som kan växa i skuggiga miljöer. I norra Europas boreala skogar är det framför allt gran som klarar detta. Det återspeglas i befintliga försök, som framför allt behandlar gran.
Andra utmaningar med skötseln är att hitta rätt balans mellan stående volym, tillväxt, avverkningsnivå och inväxning av nya träd. De kontrollerade fältförsöken tyder på ett positivt samband mellan stående volym och tillväxt (Figur 2) medan det finns ett negativt samband mellan stående volym och inväxning. Däremot visar undersökningar av praktiskt blädade bestånd inte på samma tydliga samband.
Omföring till flerskiktad skog
Det finns två försöksserier med försök till omföring från planterad enskiktad granskog till flerskiktad skog. Det ena är på fyra lokaler, där omföringen gjordes vid tidpunkt för förstagallring. Det andra är på två lokaler, där omföringen gjordes vid tidpunkt för röjningen. I båda försöksserierna testas hur valet av kvarlämnade stammar efter huggning påverkar framtida beståndsstruktur.
En omföring kräver en inväxning av nya plantor och frågan är om det kan underlättas genom en ökad variation i beståndet efter huggningen. Variationen kan antingen vara en ökad diameterspridning (små och stora träd) eller genom viss luckhuggning.
Försöken i förstagallring har visat en varierad respons vad gäller föryngring, fortfarande efter cirka 10 år. De två lokalerna i Jämtland har en viss inväxning med nya plantor, framförallt av gran, medan lokalerna i Småland har näst intill helt utebliven föryngring.
Försöken i röjningsskog är nyligen utlagda men ett första resultat visar på svårigheten att skapa en varierad beståndstruktur från planterad gran. Det här har ytterligare undersökts i en simuleringsstudie med systemet Heureka, utförd av Skogforsk och SLU inom ramen för Future Forests. Utgångsläget i studien var mätta plantor från föryngringar. Utifrån de befintliga föryngringarna har sedan olika röjnings- och gallringsstrategier genererat olika scenarier för framtiden.
Frågeställningarna för studien har framförallt varit: När är det ekonomiskt och ekologiskt möjligt att omföra från trakthyggesbruk till flerskiktad blädningsskog? Vad kostar det att försöka men sedan ångra sig?
Höjd och trädslag för alla plantor matades in i Heureka för att sen köras fram med de inbyggda tillväxtfunktionerna. Vid varje röjnings eller gallringstillfälle har sen olika vägval gjorts där antingen beståndet gallrats för trakthyggesbruk eller för omföring (Figur 3).
Båda försöksserierna och Heurekastudien visar på svårigheterna med att omföra homogen skog till skog med mer skiktad struktur. Simuleringarna visade att även om omföringen påbörjades i röjningsskedet krävdes en längre period än en normal omloppstid innan beståndet började likna en flerskiktad skog.
En viktig slutsats är också att det inte behöver kosta så mycket att försöka med en omföring även om det skulle det visa sig vara svårt. Det finns fortfarande möjlighet att avverka och återgå till kalhyggesbruk med bibehållen ekonomi. Tidigt påbörjad omföring med kraftiga uttag resulterade i störst reduktion av nettot. Samtidigt var påverkan på beståndsstrukturen som störst för detta alternativ. Studien gav inte svar på vilken nivå på uttaget som krävs för att säkerställa en tillräcklig inväxning. Här krävs fortsatta forskningsinsatser.
Det behövs mer forskning och erfarenheter av omföring från trakthyggesbruk till flerskiktat. Det kan vara klokt att i första hand prioritera skogar och bestånd där inväxning och skiktning redan har påbörjats spontant.
Nya fältförsök
Banken av långsiktiga fältförsök som administreras av SLU fylls hela tiden på med nya försök. Under senare tid har relativt stora resurser lagts på utläggning av försök i hyggesfria metoder (Figur 4). Under 1980- och 1990-talen var försökens syften ofta att studera skärmar med naturlig föryngring i tall och gran.
Under slutet av 1990-talet och efter 2000 har antalet försök som behandlar andra alternativa skötselmetoder ökat i takt med att intresset för hyggesfria metoder har ökat. Resultat från de nyanlagda försöken kommer om ett par decennier eftersom nyföryngrade plantors utveckling ofta bör inkluderas när de hyggesfria metoderna utvärderas.
Vilken metod ska man använda?
Trots att det saknas omfattande långsiktiga studier och jämförelser mellan olika metoder och hur de förhåller sig till varandra ur ett ekonomiskt och ekologiskt perspektiv, kan tidigare forskning och erfarenhet ge en vägledning till när olika metoder kan vara användbara.
Det man först ska utgå från är de specifika beståndsegenskaperna. Har man ett skiktat gran- eller bokbestånd finns möjlighet att använda sig av selektiva avverkningsmetoder, som blädning eller måldiameterhuggning. Har man ett enskiktat bestånd är det snarare de gruppvisa avverkningsmetoderna som luckhuggning eller skärmställning som står till buds. Hur olika metoder fungerar på olika ståndorter vet vi lite om. Detta eftersom långsiktiga försök som kan jämföras i olika delar av landet och på olika ståndorter inte finns för många av behandlingarna som här diskuteras.
Eftersom naturlig föryngring är grundläggande för de flesta hyggesfria metoder, kan erfarenheter av skötsel med naturlig föryngring hjälpa till. Naturlig föryngring med tall fungerar på de flesta torra och friska marker av blåbärstyp eller sämre. På bördiga marker kan konkurrensen från markvegetation göra det svårföryngrat (Karlsson m.fl. 2017).
Naturlig föryngring av gran är lämplig på friska till fuktiga marker. Om det finns naturlig föryngring i luckor eller glesare partier av ett bestånd kan det tyda på att ståndorten är lämplig för naturlig föryngring med gran (Karlsson m.fl. 2017). För bok är naturlig föryngring med skärm redan vanligt förekommande, då det ger ett stort plantuppslag och skydd åt plantorna. För bokbestånd är därför naturlig föryngring med skärm eller gradvis utglesning rekommenderat (Löf m.fl. 2015).
En annan viktig aspekt är också vilken typ av skog man vill ha efter de olika åtgärderna. Vid en selektiv avverkning kommer beståndet i stort sett vara sig likt efter varje avverkning, men på lång sikt kan trädslagsammansättningen ändras till mer konkurrens- och skuggtåliga arter, t.ex. gran och bok.
Använder man sig istället av någon typ av luckhuggning kommer ett gruppvist skiktat bestånd att skapas eller bibehållas. Systematiken i beståndsstrukturen beror då på hur luckorna läggs ut, med schackrutemetoden som det mest extrema där beståndet systematiskt delas upp i hälften luckor och hälften ytor med skog.
Skärmhuggningen är den metod som skapar den typ av enskiktade bestånd som är vanligast inom trakthyggesbruket. Det beror på att skärmen ger en tvåskiktad skog under föryngringsfasen tills den avvecklas för att ge plats åt den nya trädgenerationen. Efter skärmavveckling är beståndet återigen enskiktat.
Text: Emma Holmström
