Vattenfärg - absorbans

Senast ändrad: 04 september 2018
AsaV brunvatten.jpg

Absorbansen i vatten

Vattnets ljusgenomsläpplighet beror dels på förekomsten av partiklar i vattnet, dels på lösta ämnen i vattnet. Om mätningen sker på ett filtrerat vattenprov är det främst ljusabsorption av lösta ämnen som mäts. I naturvatten så är det främst innehållet av humusämnen, samt vissa järn- och manganföreningar som påverkar absorptionen och man brukar då tala om vattnets färg ("brun­het").

Skillnaden i absorbans mellan ett ofiltrerat och ett filtrerat vattenprov kan användas för att uppskatta partikelmängden i vattnet.

Mätning av absorbansen görs med en spektrofotometer, medan en äldre metod för att bestämma vattnets färgtal använde en så kallad färgkomparator där vattnets färg manuellt jämfördes med olika färgade filter. Ännu tidigare jämfördes vattnets färg med en spädningsserie av platinakoboltklorid, vilken sedan användes för att bestämma färgskalan på komparatorns filter, därav enheten för färgtalet som mättes i mg Pt/l (mg platina per liter).

Komparatormetoden har stora nackdelar jämfört med den spektro­foto­metriska absorbansmetoden: dels är den en subjektiv metod med en skala med ganska stora steg, dels var de vanligast förekommande infärg­ade plastfiltren ljuskänsliga och blektes med tiden. Konvertering mellan färgtal och absorbans är mycket osäker dels p. g. a. den större osäker­heten i färg­tals­bestäm­ningen och den diskreta skalan i samma metod, dels p. g. a. stor osäkerhet vid absorbans­mätningar av platina­kobolt­klorid-lösningar, vilket orsakas av att absorbanskurvan för platinakoboltklorid är mycket flack i det aktuella våglängdsområdet.

Uppskattningar av färgtalet kan göras genom att använda absorbansvärdet (filtrerat prov i 5 cm kyvett vid 420 nm eller vid 410 nm [enligt SS-EN ISO 7887:2012]) enligt:

 Färgtal (mg Pt/l) ≈ 500 • Abs420 
 Färgtal (mg Pt/l) ≈ 390 • Abs410 

 

De spektrofotometriska mätningarna skall enligt internationell standard (SS-EN ISO 7887:2012) ske i 5 cm kyvett vid 436 nm, men sker i Sverige av tradition vanligen främst vid 420 nm. Omräkningar till vattenfärg skall enligt samma standard ske från absorbans vid 410 nm. Från och med juni år 2014 är vattenkemiska analyslaboratioriet även ackrediterat för absorbansmätningar vid 254 nm, 365 nm och 436 nm, förutom 420 nm som tidigare.

 

Kända problem i databaserna

 

Nuvarande mätmetod

Gäller från och med juni 2014
Metod (436 nm): SS-EN ISO 7887, del B
Metod (254, 365, 420 nm): SS-EN ISO 7887, del B, mod.
Instrument: Spektrofotometer PerkinElmer Lambda 35 med 4 nm bandbredd samt provväxlare.

 

Tidigare mätmetoder

1995-01 – 2014-05
Metod: SS-EN ISO 7887, del B, mod.
Instrument: T. o. m. sept. 2009 - Spektrofotometer UNICAM 8625 med 8 nm bandbredd. 50 mm flödeskyvett.
Fr. o. m. okt. 2009 - Spektrofotometer PerkinElmer Lambda 35 med 4 nm bandbredd samt provväxlare.

1965-01 – 1994-12
 Metod: Chalupa, Jiri, 1963. Humic acids in water. 1 Methods of preparation and determination. Sbornik Vysoké skoly chemicko-technologické v. Praze. Technologie vody 7(1), 17-47. Absorbansmätning på filtrerat och ofiltrerat prov vid 420 nm i 5 cm kyvett.

Äldre mätmetoder - färgtal
1965-01 – 1978-12
 Metod: Standard Methods 10th Ed. 1955. Karlgren, L., Vattenkemiska analysmetoder.
Instrument: Hellige Nesslerrör komparator.


Kontaktinformation
Sidansvarig: Lars.Sonesten@slu.se