Hjälp SLU att hitta vilda honungsbin i sommar

I sommar kan du rapportera fynd av vilda honungsbisamhällen som lever självständigt i naturen utan koppling till biodling (svärmar från biodlingen kan hitta hem i träd men dessa hör biodlingen till). Det är en del av det nya europeiska forskningsprojektet Free-B, finansierat av BioDiversa. 

Ett av de största hoten mot honungsbin är varroakvalster som för med sig dödliga virussjukdomar. Det kom ursprungligen från Asien och upptäcktes i Sverige på 1980-talet. Vanligtvis dör drabbade bisamhällen inom några få år om inte biodlaren bekämpar kvalstret.

– Vi vet att honungsbin kan överleva en längre tid med varroakvalstret under specifika förhållanden. Det har vi sett i vår forskning på en population av bisamhällen på Gotland. Men vi vet inte hur vanliga sådana vilda populationer är eller hur de klarar sig i längden, säger Joachim de Miranda, forskare vid SLU och projektledare för den svenska delen av Free-B.

Vilda bisamhällen

Ett vilt honungsbisamhälle bor ofta i en hålighet några meter ovanför marken, med en liten ingång. Det kan vara i ett gammalt träd, en klippskreva, en vägg eller en skorsten. Under soliga dagar syns ofta aktivitet vid ingången – bin som flyger in och ut, och vaktbin som håller vakt. 

– Det är särskilt värdefullt att hitta fler vilda bisamhällen långt från biodlingarna, eftersom det kan tyda på en hel population av vilda bisamhällen som överlever helt självständigt, säger Joachim de Miranda.

Viktiga pollinatörer

Det europeiska honungsbiet, Apis mellifera, är en del av vår ursprungsfauna och har spelat en viktig roll i både natur och kulturhistoria. Men i dag är de vilda bestånden starkt hotade – om de ens finns kvar. Nästan hela det genetiska arvet bevaras nu inom biodlingen.

– Honungsbin är unika som pollinatörer – de är aktiva från tidig vår till sen höst och kan täcka lantbrukets storskaliga pollineringsbehov. Att förstå och bevara deras naturliga förmåga att överleva är avgörande för både biologisk mångfald och livsmedelsförsörjning, säger Joachim de Miranda.

Europeiskt projekt

Free-B är ett samarbete mellan forskare i Sverige, Portugal, Frankrike, Irland och Polen. Målet är att kartlägga förekomsten av vilda honungsbin i olika europeiska klimat och landskap, och att förstå hur de påverkas av aktuella plågor som varroakvalstret, men också framtida hot som redan finns i södra Europa och är på väg norrut, som den lilla kupskalbaggen Aethina tumida, som förstör binas matförråd, och den invasiva sammetsgetingen Vespa velutina, ett rovdjur som systematisk utplånar samhällets vuxna bin för att komma åt larverna. 

Så rapporterar du in ett fynd

För att rapportera ett fynd skickar du en bild av det vilda samhället till e-postadressen: free-b@slu.se.

Bifoga gärna också följande information:

• Bisamhällets lokalisering (GPS-koordinater om möjligt)
• Hur länge bina har funnits där (om det är känt)
• Kontaktuppgifter till någon som kan följa upp fyndet

Forskarna kommer sedan att följa upp ett urval av de rapporterade samhällena tillsammans med lokala biodlare och medborgarforskare. De kommer att samla in data om boplats, tillväxt och överlevnad, samt ta prover för genetisk och mikrobiologisk analys.

FREE-Bs projektledare i Sverige är Joachim de Miranda, forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet. För mer information se www.free-b.eu eller kontakta free-b@slu.se.