SLU satsar på storskalig fiskspårning – ska ge nya svar om fisk i Östersjön

Solen letar sig igenom dimman över Norra Kvarken. Ombord på fartyget Ocean Seeker står forskare från SLU och finska Naturresursinstitutet LUKE redo att sänka ner de sista av totalt 40 akustiska mottagare som placerats ut på botten i en linje mellan Sverige och Finland. Längre söderut, i en linje över Ålands hav, ligger det nu också 40 mottagare. De registrerar signaler från märkta fiskar som simmar förbi. Forskarna vid institutionen för vilt, fisk och miljö på SLU i Umeå har längtat efter den här dagen. Mottagarna innebär ett stort steg mot storskalig fiskspårning i Östersjön, eller ”Baltic Sea Tracking Network” som de själva kallar satsningen.

– Det här är något vi har arbetat för i många år. Hittills har vi främst använt akustisk telemetri för att studera fiskars rörelser inom relativt begränsade områden. Men nu kan vi för första gången börja besvara större frågor om fiskars rörelsemönster och överlevnad i Östersjön. Det känns fantastiskt, säger Gustav Hellström, universitetslektor vid SLU i Umeå.

Mer kunskap om laxar i havet

Akustisk telemetri är den mest effektiva metoden för att samla in precis data om fiskar i det vilda. Den bygger på att ljudsignaler från sändarförsedda fiskar fångas upp av mottagarna. Metoden är välbeprövad och har utvecklats sedan 1960-talet. SLU använder tekniken i flera olika projekt runt om i världen för att spåra till exempel stör, håkäring, tonfisk, öring och lax.

I Östersjön kommer de nu kunna studera till exempel lax, torsk, strömming, sik och ål. Det är i första hand lax som forskarna hoppas få mer kunskap om. De har länge följt laxarnas vandring i älvarna men har sämre koll på vad som händer från det att unga laxar, smolt, vandrat ut i havet tills att de återvänder till älvarna.

– Den nya infrastrukturen gör att vi får detaljerad data över hur snabbt de märkta laxarna vandrar till exempel från Torneälven ner till Norra Kvarken och sen vidare till Ålands hav. Alla laxar överlever inte tiden i havet och nu kommer vi kunna se var i Östersjön bortfallet är störst. Det kommer ge oss viktig kunskap som kan användas till förvaltningsåtgärder för att förbättra läget för laxen, säger Johan Leander, forskare vid SLU i Umeå.

Förutom lax, finns det någon annan märkt fisk som ni hoppas ska dyka upp?

– Det finns stör som märkts i Tyskland och släpps i Östersjön. Det vore en kul överraskning om en sådan registreras i Norra Kvarken, säger Johan Leander.

Öppen plattform för forskare

Nästa år kommer första omgången av insamlad data tas om hand. Då kommer mottagarna lossas från sin förankring med hjälp av fjärrstyrning och fångas in när de flutit upp till ytan. Efter att de tömts på information läggs de ut igen.

Svenska och finska forskare väntar spänt på det första resultatet, men även andra forskare kan använda infrastrukturen. Mottagarna lyssnar på den vanligaste frekvensen för fiskspårning i större skala, 69 kHz, och är redo att läsa av signaler från så gott som alla fiskar som forskare försett med sändare. Detektionerna publiceras sedan på plattformen Ocean Tracking Network (OTN) där forskare samarbetar genom att dela data om märkta fiskar.

– Samarbetet via plattformen är ovärderligt när vi studerar arter som rör sig över stora områden. Genom att dela data om märkta fiskar och detektioner från de fiskspårningsinfrastrukturer som finns längs våra kuster och hav, kan vi idag svara på frågor vi tidigare knappt vågat drömma om och även några frågor vi förmodligen aldrig ens tänkt på av bara farten, säger Johan Leander.

Han lyfter fram tekniken som används i Östersjön som avgörande.

– Mottagarna vi använder begränsas inte till en viss tillverkares sändare. Det gör samarbetet enklare och kunskapsutbytet större, säger Johan Leander.

Mottagarna kommer inte påverka allmänheten eller sjöfarten.

Pressbilder för publicering i samband med nyheten. Foto: Frida Wengberg/SLU

Mottagare.jpg

Forskare.jpg