
Tolv flyttade ekar ska avslöja hur träd reagerar på att byta växtplats
200 ekar har fått flytta på sig för att ge plats åt spårvägen som ska gå genom Ultuna i Uppsala, vilket blev startskottet för ett unikt forskningsprojekt. Tolv ekar har utrustats med mätinstrument som nu registrerar hur dessa träd påverkas av att ryckas upp, planteras om och rota sig på nytt.
Varje timme skickar mätinstrumenten data till en forskargrupp som undersöker hur träden reagerar på flytten tvärs över campusområdet. Framför allt mäts stamomfånget, trädens ”midjemått”, som visar hur mycket träden växer – eller krymper.
– Erfarenheterna visar att det går bra att flytta stora träd, men vi vet ganska lite om hur de påverkas av det, förklarar Petter Åkerblom, lektor och trädforskare vid SLU.
Unikt genetiskt material
Att flytta stora träd i stadsmiljö blir allt vanligare för att bevara grönska när växtplatserna behövs till annat. Trädflytten med de 200 ekarna var inget undantag, eftersom det finns ambitioner om att göra campusområdet lummigare. Men det finns ytterligare en anledning till att just dessa ekar är extra intressanta att följa, som gör forskningsprojektet speciellt: de är jämnåriga och härstammar från samma moderträd, en ståtlig gammal ek bara några hundra meter från Ultuna.
Ekarna kommer med andra ord från samma frökälla och kan betraktas som syskon. De är inte genetiskt identiska, som kloner, men har liknande genetiska förutsättningar eftersom de är närbesläktade. Forskningsresultaten kommer därmed att bli mer trovärdiga jämfört med om träden hade kommit från olika frökällor.
– Det är helt unikt. Jag känner inte till något annat projekt som flyttat och vetenskapligt följt upp så många stora träd med samma genetiska ursprung, säger Petter.
Mätinstrumenten, som träs runt stammarna, är diskreta men har knappt någon hejd på funktioner. Förutom att mäta hur mycket ett träd växer i omkrets registrerar de vattenflödet i stammen, hur mycket ljus trädkronan tar upp, temperatur och luftfuktighet.
– De kan till och med mäta hur mycket träden svajar i vinden, berättar Tobias Emilsson, forskare i urbanvegetation vid SLU, som håller på att justera instrumenten så att de sitter stabilt runt stammarna. För där ska de sitta i åtminstone fem år.
Under vintern vilar träden, men innan knoppningen i vår kommer forskarna att kunna börja avläsa hur träden reagerat på flytten. Kanske växer de långsammare, kanske i samma takt som tidigare.
Undersöker klimatanvänliga lösningar
För att träden ens ska ha möjlighet att växa vidare på sina nya platser krävs bra jord och gödsel. Forskargruppen använder två sorters jordblandningar för att undersöka vad som händer när träden får olika förutsättningar. Hälften av ekarna har planterats i en kommersiell jordblandning som ofta används i städer. Den andra halvan står i lokal jord från området, blandad med kompost och andra material för att bli luftig och vattenhållande.
– Med tanke på klimatomställningen är det bättre att kunna återanvända befintlig jord. Kretsloppshanteringen är viktig för oss, säger Petter.
De andra ekarna som också fått nya boplatser runtom på campusområdet har samma lokala, klimatvänliga jordblandning, berättar Petter. Några trädkronor skymtar en bit ifrån forskningsekarna, bortom den kala vägen med sin uppluckrade allé.
– Det ser ju ödsligt ut där ekarna är borttagna och jag förstår att folk reagerar, men när jag ser träden på sina nya platser känner jag mig glad över hur lummigt det blir på campus.
Kontakt
-
PersonPetter Åkerblom, lektor och forskareLandskapsarkitektur Landskapsförvaltning
-
Person