Medborgarforskning ska öka kunskapen om älgens kost

Mängden bärris har minskat kraftigt på många håll i Sverige de senaste 50 åren på grund av täta skogar som släpper ner mindre ljus till markvegetationen. Tack vare tidigare forskning vet vi att bärriset är en viktig födokälla för älgar i de områden där forskarna analyserat spillning. Samt att god tillgång på bärris kan mildra betesskador på tall eftersom flera klövvitsarter konkurrerar om bärriset.

– Våra studier om älgars sommardiet är gjorda i områden i Västerbotten och Södermanland. Nu vill vi veta om bärriset är en viktig födokälla för älg i resten av landet, säger Robert Spitzer, forskare vid SLU.

För att ta reda på det efterlyser forskarna allmänhetens hjälp med att samla och skicka in färsk älgspillning under växtperioden; från och med nu fram till första snöfallet i höst/vinter. Proverna DNA-analyseras för att kartlägga vad älgen ätit.

– Vi kommer att publicera resultaten på vår webb allt eftersom för varje älgförvaltningsområde vi får in prov från, säger Robert Spitzer.

Forskningen finansieras av Carl Tryggers Stiftelse för Vetenskaplig Forskning.

Uppdatering 9 januari 2026 

Vi har nu tagit emot DNA-dietdata från spillningsproverna. Den detaljerade analysen kommer fortfarande att ta viss tid, och detsamma gäller återkopplingen på enskilda prover. Tack för ert tålamod. Vi vill dock redan nu dela med oss av några preliminära resultat.

Figur 1 nedan visar den genomsnittliga älgdieten för de tre landsdelarna. Även om vi har identifierat över 100 olika födoämnen i älgens diet, visar figuren en förenklad sammanställning av 20 välkända födoämnen och födogrupper. Procentandelarna baseras på antalet DNA-fragment som påträffats i spillningsproverna. Dessa procenttal speglar därför inte nödvändigtvis exakt hur stor andel som har konsumerats, men bör ge en god approximation.

Det är till exempel mycket tydligt att älgdieten under perioden maj till oktober dominerades starkt av björk (> 50 %) och videväxter (willow). Blåbär var ett framträdande inslag i Svealand och Norrland, men betydligt mindre vanligt i Götaland, troligen eftersom blåbär är mindre tillgängligt där. I stället innehöll dieten i Götaland en större andel ”Other_Broadleaf”, som till exempel omfattar ek och lönn. Tall förekom endast i märkbara mängder i dieterna från Svealand och Norrland. Dieten i Norrland innehöll dessutom den största andelen örter (forbs), en stor växtgrupp som bland annat inkluderar mjölke och älggräs.

Ett annat informativt sätt att studera dieten visas i Figur 2 nedan. Där redovisas förekomsten av olika födoämnen, det vill säga i hur stor andel av alla spillningsprover ett visst födoämne påträffades. Detta hjälper till att sätta resultaten i Figur 1 i ett bättre sammanhang. Vi ser till exempel att björk, som utgör en stor andel av den genomsnittliga dieten (Figur 1), också förekom i nästan 100 % av proverna (Figur 2). Det är alltså tydligt att björk är ett mycket viktigt födoämne.

Vide och blåbär bidrog däremot med omkring 20 % vardera till den genomsnittliga dieten, men förekom i cirka 80 % av proverna. Det tyder på att de åts mycket frekvent, men sannolikt i mindre mängder än björk. Detta blir ännu tydligare i fallet rönn, som är ett mycket omtyckt födoämne för älg (i många delar av landet är det svårt att hitta en rönn i skogen som inte har betats av älg). Rönn bidrog endast med cirka 2 % till den genomsnittliga dieten (Figur 1), men förekom i omkring 40 % av proverna (Figur 2).

Följ provinsamlingen

Från dessa platser har forskarna hittills fått in prover. Kartan uppdateras löpande.